CLICK HERE FOR FREE BLOGGER TEMPLATES, LINK BUTTONS AND MORE! »

torsdag 31 maj 2012

Vecka 22 - 2012


MÅNDAG:

TISDAG:

ONSDAG:

TORSDAG
31 maj 2012:
Jag har ramlat av vagnen, som de säger på engelska. Jag vet inte om det handlar om alkoholism, men jag väljer att anamma det till mitt förhållande till mitt hälsosamma liv. Att ramla av vagnen betyder att man fallit dit... Det gäller således att hålla sig på vagnen, på den raka vägen (the straight and narrow). Att inte falla för frestelser...

Jag valde att vända på detta idag, genom att ta en morgonpromenad.

För att jag skulle komma till denna punkt, tror jag att jag låtit mig influeras av andra som kämpar. Jag såg någon på youtube som gjort en hälso-bok där denne skrivit in uppmuntrande ord o s v. Det var något jag kunde relatera till, så jag valde att börja fokusera på mig själv igen.
Jag vill verkligen kunna förena papperspysslet med egentid och må bra-attityd!
Det måste gå!
Det finns ju andra som klarar det, så det måste ju innebär att allt sitter i huvudet...

I vilket fall, tog jag min vanliga runda. Det var en lagom kall morgon (jag kunde gå i bara tunika, utan att frysa).
Jag, som gått i foppatofflor för det mesta, hade nästan svårt att få på mig tennisskorna. De kändes små och ovana vid mina, annars så sköna, tennisskor.
Det kändes också varmt att ha strumpor i skorna, men jag gav mig inte.
Och det gick bra.
Men det var bra skönt att få ta av sig skorna igen!

Nu ser jag fram emot nya upplevelser.
Jag är glad över att ha insett att jag inte förlorat hela sommaren och förhösten på att bara tugga i mig godis, glass och annat.
Jag är glad över att faktiskt ha chansen att promenera utomhus i juni, juli och augusti... Kanske även i september. Bara vädret inte spelar mig för många spratt. Men då har jag ju mitt promenadband! Det står uppfällt nu i vardagsrummet, helt enkelt för att jag håller på att omorganisera hemma. Jag har massor av saker som väntar på att säljas, men jag tycks inte få tummen ur. Det är för många måsten. Kanske skall jag ta vara på tiden när jag får en flerdagarsledighet nästa gång. För då orkar jag ju med det hela.

Över huvud taget är detta en period där jag skriver upp en massa saker på min att göra-lista, men jag väljer att hoppa över vissa punkter. Vissa punkter är viktiga, som t ex att lämna in timrapporten till skolan där jag jobbade bredvid, men det jag har missat att göra i en hel månad nu.

Jag har också tänkt sälja mitt vackra köksbord med stolar, men så fick jag kalla fötter efter ett tag. Jag t o m beställde ett nytt stort svart bord, men när jag började tänka efter, insåg jag att jag inte skulle vilja ha det så trångt, för jämnan. Det är ju ok om man kan fälla ut ett bord när det kommer gäster, men inte att behöva snirkla sig in i vardagsrummet varje dag. Det var jag inte riktigt beredd på.

Jag känner mig lite velig. Jag vet inte varför.
Kanske är det åldern...
Jag blir ju trots allt 45 år i år. Det var någon som fick mig att tänka på det. Och genast insåg jag att, jösses, det var ju 5 år sen jag fyllde 40. Fem år sedan jag jagade efter halloweenprylar, som fortfarande finns kvar här hemma. Kanske skulle jag ta och sälja bort häxorna också.
Det känns som att alla saker äger mig, istället för tvärtom. Jag tror att det är vetskapen om detta som känns både övermäktig och olustig... Det är så mycket att ta tag i, att jag inte riktigt vet var jag skall börja... Men men.

Varje resa börjar med ett förstasteg... Så även denna!

Som det känns nu, vågar jag inte ens väga mig, men givetvis borde jag göra det, för att få det svart på vitt. Jag vet i alla fall att jag stadigt börjat gå upp i vikt igen, tack vare att jag börjat trycka i mig fler kalorier...
Kanske skall jag tänka så här istället... Ändra inte så mycket på matvanorna... Det vill säga, bli inte besatt av tanken på att lyckas... Rör på dig mer istället... För om det finns en viss njutning i att äta, så kanske det skapar mer ångest än vad jag klarar av. Men å andra sidan... Jag borde givetvis promenera mera, för det tar nog bort suget efter mera mat.
Så i själva verket är promenader nycklen till framgång.

FREDAG:

LÖRDAG:

SÖNDAG:


Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan? 





Resultat:

måndag:
tisdag:
onsdag:
torsdag:
fredag:
lördag:
söndag:

tisdag 15 maj 2012

VECKA 20 - 2012


MÅNDAG:

TISDAG:

Idag skall jag till dietisten. Jag känner mig besegrad. Allt detta ätande av godis, glass, kex m m har bidragit till att jag just idag väger 98,2 kg. Det är ju inte riktigt den typ av statistik jag är intresserad utav. Men men. Jag hoppas på att komma på bättre tankar snart!
Jag var ju i alla fall ute och promenerade i söndags (och måndags i förra veckan)... Bättre än inget.

Klockan är inte så mycket - bara 06:00. Jag har varit vaken sen klockan 05:00. Precis som i söndags kväll, när jag varit på toaletten och gjort stort A, blev jag sugen på att promenera. Det samma skall jag göra nu. Det är ju trots allt ljust ute, och det vill jag ta vara på, även om det regnar eller regnet hänger i luften. So here I go!

Jag kom just på att det kan ju vara en bra idé att promenera på Hisingen (dietisten håller till där...). Att få lite annat att titta på piggar upp... Så gör jag... Om jag åker dit så att jag har en  halvtimma att promenera på - så blir det nog bra!

...

Dietisten var väldigt förstående, när jag kom in fem minuter för sent. På något sätt gjorde jag så att jag hade svårt för att lämna hemmet i god tid innan och faktiskt få till en promenad.
Men summan av kardemumman var, att dietisten fick mig att inse att promenader är mer än promenader. De är faktiskt balanserare och sorterare, då man får tid för sig själv och sina tankar, och orkar med dagens strapatser på ett bättre sätt.

Jag vägde mig och vågen sade att jag gått upp ett halvt kilo sedan vi såg sist. Enligt hennes våg hamnade jag på 100,6 kg.
Jag var lite nedslagen redan innan jag åkte dit, då jag tänkte att jag faktiskt kunde ha gått ned 8 kilo på 8 veckor, istället för att stå stilla eller gå upp.
Men men. Dietisten menade att jag valt att pausa lite grand, och således hamnat på en platå.

Jag undrar dock över varför det skiljer sig så på läkarens och dietistens våg och min...
ONSDAG:

TORSDAG:

FREDAG:

Nu när tarmen är tömd, så här kl 07:00 en fredagmorgon, känner jag att jag skulle vilja gå ut och gå, innan jag skall till jobbet.
Skorna är i bilen, så antingen sticker jag iväg tidigare och promenerar på okänd mark, eller så går jag och hämtar dem och går här i Kortedala. Det spelar egentligen ingen roll... För promeneras ska det ju!

Jag vägde mig nyss, och min våg visade 97,7 kg, vilket ju är en förbättring mot tisdagens 98,5 kg. Bara det kan få mig på gott humör... Men så kom jag på en sak... Nu vägde jag mig i nattlinnet och i tisdags med kläderna på... Hah...
Well! That's life!

LÖRDAG:

SÖNDAG:


Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan?





Resultat:

måndag:
tisdag:
onsdag:
torsdag:
fredag:
lördag:
söndag:

måndag 7 maj 2012

Vecka 19 - 2012

PÅMINNELSE OM MIN MÅLBIDSFOKUSERING FRÅN JANUARI 2012

Delmål 1 - gäller t o m 27 januari:
Gå, för att orka med CHA-mässan i januari-februari, samt sänka blodtrycksvärdet inför läkarbesöket!

Faktum är att jag känner mig tryggare i mig själv när det kommer till att orka promenera. Kanske har jag slagit av på takten för att jag upånått det här målet...

Vad vill jag?  
Jag vill för en gångs skull ta ansvar för att hålla mig på rätt väg, och inte ge upp när det blir för stressigt kring mig. Jag är viktig. Om jag inte sköter mig själv - orkar jag inte heller hjälpa eller finnas till för andra. 
Jag vill öka min självkunskap, för att i sin tur få bättre självkänsla. Jag vill hitta ett annat sätt att se på mig själv, istället för att nedvärdera mig själv. 

Jag har fallit dit igen, på grund av stress. Självkunskapen har dock ökat på flera plan.
Jag märker att jag blir tröttare av att äta sött. Jag fiser också hela tiden p g a att jag stoppar onyttigheter i mig. Därtill har jag långa strån som sticker ut från hakan. Jag tycker att jag är där och drar och sliter i dem nästan dagligen, och sen när jag vaknar upp en morgon ser jag de där djävlarna där igen. Långa och ståtliga. Det är nästan som att de står i givakt. Någon gång kanske jag glömmer att dra dem. Det är också lite svårt att komma åt dem under hakan... Fy fan, alltså. Att bara få minskad ansiktsbehåring av att inte äta fel kan vara värt mödan!
Och sen tror jag också att sjäva bajsandet mår bäst av att äta bra fibrer, bra mat och så vidare... För jag är fast i samma fälla som tidigare... Jag vågar inte gå ut om jag inte fått göra stora A (:-)...).


Vad är mitt mål? 
Målet är att uppnå bättre hälsa genom stadig viktminskning och stadig ökning av muskelmassa. Jag vill motionera regelbundet och utmana mig att göra saker jag inte gjort förut. 
Jag vill också kunna välja och vraka bland fina kläder bland de "vanliga" storlekarna, istället för nöja mig med "tantkläder". 
Jag vill sluta gömma mig bakom den här kroppshyddan. Jag vill ta reda på vem jag egentligen är.

Här har jag fortfarande kvar att jobba med. Jag har ju inte ökat på muskelmassan precis. Inte har jag heller utmanat mig till att göra fräcka saker, eller lyckats välja och vraka bland kläder i "alla" butiker. Det är en lång väg att gå.
Jag söker fortfarande efter mig själv.


Vad är jag beredd att göra för att nå dit? 
Jag vill bli bättre på använda min tid till vettiga saker. Mina morgnar behöver inte bestå av flera timmars sittande framför datorn och teven. Det finns annat.

Det här är något jag pratat om senast i helgen. Det är väldigt mycket tid som går till att sitta framför datorn för att t ex kolla facebook. Sen är det ju ett faktum att datorn har blivit ett viktigt verktyg för mig, eftersom jag gör så himla mycket med den. Det är väl en himla tur att jag inte scrappar med den också :-).... för då skulle jag verkligen sitta fast...
Jag minns en dag när datorn inte startade... Då fick jag ju helt plötsligt tid att göra annat :). Och det kändes bra!


Vad kan hjälpa mig på vägen? 
Jag vill hitta stödpersoner eller en stödgrupp som kan hjälpa mig att behålla fokus. Därtill vill jag hitta intressanta böcker, levnadsberättelser med mera för att inspirera mig. Jag kan tänka på de personer som har sämre förutsättningar än jag - och ta styrka och mod därifrån.

Jag har helt tagit avstånd från både inspiratörer m m. Jag har låtit mig nöja mig med min 10 kg-viktminskning. Men som det känns nu, är det "viktigare" att få äta godis och andra sötsaker än att hålla sig till målet.
Ok. Målet kan jag ta sikte på sen. Men jag tycker att det är bra dumt att inte fortsätta - nu när det är vår och allt. Vädret är ju helt underbart.
Ut och gå med dig, kvinna, säger jag till mig själv!
Visst är viktminskningen en bedrift i sig, men jag skulle verkligen vilja göra något mer av detta.
En tanke jag hade var att föra scrapdagbok om detta. På så sätt skulle jag i alla fall lära känna mig själv på ett ännu djupare plan, men så tänker jag att jag har ju den här bloggen också... Jag vill ju inte sitta och göra det på två sätt. Och det är väldigt behändigt att skriva på datorn, då jag kan korrigera mina misstag, ändra fonter m m med lätthet. Men så var det ju det här... Att komma ifrån datorn... :-).


Hur kommer jag att må när jag har nått mitt mål?  
Jag kommer att känna mig fri från skuld, dåligt samvete och sockerbegär. 

Oj. Det där var ju en härlig drömbild. Fri från skuld. Fri från dåligt samvete. Och fri från sockerbegär. För faktum är att jag känt mig fast i ett sockerbegär. Mycket vill ha mer. Jag tror att det började med den där underbara citron-ostkakan som min studiekamrat Kerstin bjöd på. Sen var jag som förbytt. Jag tror att jag är som en alkoholist. Och det är antingen eller som gäller för mig. Det är synd. För det finns ju mycket gott i livet.
Min ambition var, när jag syndat, att ändra tänket från nej, nej, nej - till ok... det kan väl vara ok att "unna sig" något någon gång. Men problemet för mig är att jag inte kan sluta tänka på det sen. Det blir ett slags mani! Fasiken vad jobbigt det är!

Jag har dock fångat mina tankar kring detta och försöker tänka positivt kring mig själv. Och även om jag aktivt skulle välja att tillåta mig att äta sötsaker - ja, då kan jag ju motverka det hela genom att gå flera mil om dagen. Om jag ändå hade gjort det, så hade det ju inte nödvändigtvis behövt vara ett problem på annat sätt att tänderna tagit stryk. Well, det är klart. Det är ju inte bra att stoppa i sig socker i stora mängder.
Faktum är att jag tänker nu på allt bröd jag ätit. Kan det verkligen vara som så att LCHF-arna har rätt. För så länge jag har ätit bröd, har jag underhållit sockernivån i kroppen, och den har skrikit efter mer. Kanske skall jag ge LCHF-kosten en chans. Och mig själv :-). Jag har ju böckerna i beredskap här hemma... Det krävs således inga extra utgifter för att sätta igång. Bara ett nytt tänk, ett nytt engagemang och ett nytt jävlar-anamma - d v s FINSK SISU!
Det ska gå!


Är det bra för min framtid och min omgivning att genomföra mitt mål?
Det är definitivt bra för min framtid och omgivning att jag har bra hälsa. Jag tror att jag kan åstadkomma underverk, bara jag bestämmer mig för det. När jag väl har bestämt mig för något, har jag för vana att göra en djupdykning för att lära mig "allt", för att känna mig nöjd med mindre. Se t ex på min ambition att lära mig finska bättre. Jag läste på universitetet och sedan lärde jag ut det till svenskar. När jag ältade saker på mitt förra jobb, ville jag hitta en ventil för att hantera det, och då började jag att pyssla - scrappa. Jag försökte följa den allmänna vägen, men hittade min egen stil. Jag ville gärna lära mig mycket om både produkter och tekniker, och till slut fick jag jobb som butikspersonal. 

Well. När jag läser det här och blir påmind om att jag hotats med att bli uppsagd på grund av arbetsbrist, fått sänka min arbetstid i pysselbutiken, fått börja stämpla och söka nytt jobb, börjat bekanta mig med elevassistentjobbet m m - så inser jag att jag utsatts för en hel del stress.
Stress är en dålig faktor för mig. När jag tänker tillbaka, så minns jag att det kändes suveränt när jag promenerade på morgnarna på mitt promenadband. Jag var stolt över mig själv och gick med lätta steg till jobbet. Jag tog också tillfället i akt och bearbetade mina tankar och skrev av mig här i bloggen.  Och jag märkte rätt snart att om jag inte skrivit det jag ältat, så kändes det värre.
Så egentligen är promenader + skrivande ett bra recept för mig. Mer av den varan då, tack..., säger jag till mig själv!
Jag tror att jag skall ta mig lite egentid nu. Att djupdyka ned i böcker om t ex LCHF - eller kanske Sanna Ehdin - och mina egna texter för att finna styrka!

MÅNDAG:


Time 2 face the facts
och vara sann mot sig sjäv. Jag beslutade mig för att väga mig. 97,4 kg med kläder på... Det kändes rätt ok - med tanke på vad jag stoppat i mig under helgen.
Det är bara till att ta nya tag.

Bilen skall in på service idag. Det gör mig arg att ständigt få lämna in bilen på verkstaden. Nu är det AC-n som inte funkar. Igen. Det var ju ca 2 år sen hela fläktsystemt slutade fungera. Nu funkar visserligen den vanliga fläkten, men den kyler inte av mig när värmen kommer.
Därtill kan startmotorn krångla lite. Och passagerarsätets fönster går inte att dra ned.
Jag räknar kallt med att det här kommer att kosta. Mycket. Alldeles för mycket! Men det är bara till att bita ihop. Jag behöver bilen för att komma till jobbet. Mitt underbara jobb på Scrap & Hobby, som snart öppnar i Gråbo :-).

Det är så typiskt. Jag började med att skriva att bilen skall in på service, med avsikt att skriva att jag tänkt passa på att promenera och äta frukost på ett fik under tiden den kollas. Sen får jag ser vad jag hittar på. Kanske måste jag boka en ny tid, eller så kan de fixa allt på en gång. Men då måste jag ju se till att underhålla mig själv på något annat sätt... I Sävedalen.
Hmmm. Kanske blir det till att ta bussen hem eller till stan eller något liknande. Eller promenera hela långa dagen. Det skulle kunna vara en riktigt bra idé!

Jag fick en chock när jag fick reda på hur mycket det skulle kosta att fixa AC-n och fönsterhissen... 27 000 kr. Jag menar tjugosjutusen kronor! Tror de att jag är gjord av pengar eller?
Uscsha mig!


TISDAG:

Inget nyttigt gjort idag...
Jag tänker dock på't...

ONSDAG:

Syndernas näste...
Det var nästan så att jag lät mig övertalas ut på en promenad...

TORSDAG:

Jag vaknade tidigt... fastnade framför datorn... har förberett en massa blogginlägg...
jag läste sedan mitt första inlägg i den här bloggen samt första veckans inlägg. det peppade mig till att ta en liten promenad på bandet.
yes!
så skall det vara!

sen åt jag frukost och tittade lite på tv. Och blev trött. så jag lade mig för att vila en stund.
FREDAG:

inget vettigt gjort idag...
LÖRDAG:

yes!
jag tog mig ut idag... mycket senare än vanligt...
det var en vanlig lördag.... eller vanlig och vanlig.... vi har städat o röjt här hemma, sambon o jag... jag får nämligen pysselbesök imorgon - o då vill jag ju att det åtminstone skall vara hyfsat här hemma...
det går tyvärr inte att få det helt 100 - då jag har för mycket saker....
det är saker som jag egentligen skulle vilja sälja - men jag orkar inte ta tag i detta just nu... det är ett långtidsprojekt...

jag fick bajsat vid 19-tiden idag, och sen kände jag för att gå ut och promenera. ambitionen var att ta den halvlånga rundan här i kortedala, men eftersom vädret var så fint, föreslog jag att vi skulle gå till skogen fram och tillbaka samt ta den lilla rundan där...
så vi har varit ute och skavt i ca 1 timma och 20 minuter. det är ju jättebra det. jag har inte gått i någon "räserfart" - utan tagit pauser för att fotografera här och där...
det är uppenbart att konditionen behöver bättras på, då jag flåsade när jag skulle bestiga den tuffa backen i skogen...

men jag är jätteglad för att jag faktiskt ändrade på en rutin idag... idag gjorde jag något annat än bara satt i soffan eller framför datorn!

hurra för mig!
SÖNDAG:


Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan? 


Jag har ingen som helst lust att promenera eller tänka sunt när det gäller maten... Det blev fel någonstans. Jag tror dock att jag vill ta upp kampen igen. Jag borde kanske läsa om det jag skrivit förut och ta tillbaka fokus på helhetstänket kring detta... Läsa någon härlig kokbok kanske... Men då kommer ju pysslandet på andra plats... Det är nog så jag funkar... Antingen är det en helhjärtad insats på kost och hälsa - eller på pyssel...
Hur skall jag få en bra balans i detta?


Resultat:

måndag:
tisdag:
onsdag:
torsdag:
fredag:
lördag:
söndag:

tisdag 1 maj 2012

VECKA 18 - 2012

MÅNDAG:




PROMENAD 




FRUKOST




LUNCH




MIDDAG


TISDAG:





PROMENAD 




FRUKOST

LUNCH




MIDDAG

jag har ingen som helst lust att promenera eller äta rätt... jag vill på ett sätt - men låter bli det på alla tänkbara sätt... jag har börjat äta snabbmat, dricka coca cola och äta glass... fy fan, säger jag bara....
det är inte bra med sådana där scrapträffar där man kommer ifrån sina rutiner... tydligen var  jag inte stark nog (eller villlig nog) att hålla mig till min plan...

o imorgon är det dags för dietisten...
det blir till att bita i det sura äpplet... o ta nya tag... för visst vill jag vara stolt över att ha gått ned och börjat må bättre...

det har varit mycket med stöket här hemma... jag har svårt att få tiden och koncentrationen att räcka till allt...
en liten paus... det hoppas jag att det kan stanna vid...




ONSDAG:





PROMENAD






FRUKOST




LUNCH




MIDDAG







TORSDAG:





PROMENAD 


FRUKOST




LUNCH




MIDDAG




FREDAG:




PROMENAD 



FRUKOST


LUNCH




MIDDAG






LÖRDAG:

en sammanfattning av veckan:
glass varje kväll
lite chips och en munk igår kväll...
det går inget bra det här...
jag vet inte fan vad som flugit i mig...
ingen som helst lust att gå ut och gå... även om jag tänker tanken varje dag...

nu blir det pysselträff och jag har laddat upp med både kakor och diverse
hujeda mig!

jag hoppas att jag kommer på rätt spår snart igen!!!


PROMENAD 




FRUKOST


LUNCH


MIDDAG



SÖNDAG:



PROMENAD 


FRUKOST


LUNCH


MIDDAG
 

Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan? 





Resultat:

måndag:
tisdag:
onsdag
torsdag:
fredag:
lördag:
söndag: