Vecka 3 - 2012

MÅNDAG:

Nu är det en ny vecka med nya chanser till träning/promenader. Jag vill ropa tjohoo för att jag i FEM veckors tid gått varje dag (förutom julafton och juldagen). Jag vill också tänka positivt istället för att låta negativa tankar komma och förgifta mig. Så då gör jag det.  
TJOHOOOO för att jag bestämt mig :-)!

Jag känner mig dock lite tung i sinnet idag, men jag antar att det går över om ett tag :-). Jag vill absolut inte börja tänka negativt så att jag skall komma ifrån min positiva förändring i min person... Absolut inte! (hmmm... vid närmare eftertanke tror jag att det "tunga" i mitt liv vill ta över - men jag vill verkligen inte låta det göra det... jag måste hitta en väg ur det här - och samtidigt fortsätta promenera - fastän det känns tungt med det "andra" - detta är inte till besvär - tvärtom... promenaderna ger mig mer styrka att fortsätta samt behålla humöret på en bra nivå!)

Promenad 30 minuter på hastigheterna 4,0 och 4,2 km/h (vilket gör drygt 2 km). Det kändes i bakvaderna den här gången under så gott som hela promenaden. Jag orkade inte mer. Men istället för att bara ge upp, valde jag att dansa lite efteråt för att mjuka upp kroppen.

Det kändes inte bra att lämna promenaden på bara 30 minuter, så jag beslutade mig för att gå en liten stund till! Jag bara måste bryta den här negativa trenden, för att slippa älta detta också under resten av dagen!
Och jag måste säga att det kändes mycket bättre efter den andra promenaden för dagen :-)!!!!
Jag gick 16 minuter på hastigheter från 4,0-4,4 km/h. Jag kom 1,15 km framåt :-). Så nästa gång jag känner att jag måste bryta innan jag kommer till 45 minuters promenad, är det ju bara till att ta en paus och köra resten efter t ex 10 minuter :-).
Så idag har jag också gått 3 km! Det känns verkligen bra!
Bra jobbat, Sari! Keep up the good work!


FRUKOST
havregrynsgröt med blåbär och hallon


LUNCH
kycklinggryta med massor av grönsaker


MIDDAG
tonfiskgryta med fullkornspasta och banan

Psst! 
Ju längre dagen gick, desto mer kunde jag känna av en skön träningsvärk efter gårdagens styrketräning... :-). Jag funderar starkt på att skaffa mig gymkort, så att man kan komplettera promenaderna med just styrketräning... Tänk om man hade ett jobb som gav en rabatt och bonus... :-). Då skulle jag inte tveka en sekund!

Någonting har hänt. När jag lägger mig tänker jag glatt på morgondagens promenad. Det är en störtskön känsla att vara medveten om och glad för resan jag är på :-).

TISDAG:

Jag sover inte som vanligt. Det känns mest som att jag grubblar hela natten. Jag gick upp 50 minuter tidigare än jag planerat.
Så är det ibland!

48 min på hastigheter från 4,0-5,0 km/h! Yes! Jag pressade på järnet till Scooters "Faster Harder Scooter" som sista-låt!!! Jag kom 3,39 km framåt!
Superduperbra! Fan vad jag är stolt över mig själv.
För att få extra styrka vid 42 min-strecket, så svor jag på finska. Perkele! Saatana! Och så gick det riktigt bra att pinna på som värsta blådåren :-).
Saatana! Det här känns bra!

De senaste dagarna har jag gått upp i vikt... Eller kanske jag har justerat vikten på något sätt med fler muskler :-). Nu visar vågen 105,7 kg. Det är ju ändå ett bra resultat från söndagen för drygt en vecka sen .-)!

FRUKOST
Grovt bröd, ost, ägg, tomater... och trevligt sällskap av AC!


LUNCH
Kycklinggryta med banan och jordnötter


MIDDAG
keso, banan, tomater, ägg, 2 skivor stekt halloumi

Pssst!
Jag gick i trappor i 4 våningar av 7 igår när jag skulle hem. Jag tänkte att jag lägger till det som en bra "träning" när jag inte har händerna fulla av matkassar. Sakta men säkert måste jag ju kunna gå alla sju trappor utan att flåsa som en ... ja, jag vet inte vad...

...

Jag tittade på tv-programmet "Mot alla odds" igår. Det är ett gäng människor med funktionsnedsättningar som skall ta sig från en punkt till en annan. I Afrika. Tillsammans.
Funktionsnedsättningarna är av olika art, men de har bestämt sig för att anta utmaningen. De flesta har en positiv syn på livet, trots sina begränsningar, trots att de får kämpa mer för det vi tar för givet.
Det här är något jag kan ha som måttstock på att inget är omöjligt, om inte jag själv intalar mig att det är det.  

Allting är möjligt hela tiden. Det enda som begränsar denna insikt är dina egna tankar, känslor och ditt livsmönster som lärt dig att livet skall vara på ett visst sätt. 
Kjell Haglund. 


Så det är bara till att kämpa på. Att göra sitt bästa och kanske lite till. Kan en människa som blivit överkörd av lastbil komma igen, aktivera sig med rullstolsbasket och vilja ha ut mer av sitt liv, så kan väl jag åtminstone promenera och träna så att jag mår så bra som jag bara kan!
Nu är det banne mig slut på alla dåliga ursäkter!

ONSDAG:

Jag känner mig seg i kroppen, men jag siktar på att ta mig till promenadbandet och göra mitt bästa!

Jag promenerade i nästan 47 minuter och kom 3,5 km framåt. Jag hade hastigheten från 4,0-4,9 km/h.
Och idag, gott folk. Idag är jag tröttare än jag brukar :-). Jag är t o m riktigt svettig i pannan. Yes! Och så glömde jag ju att ta min magnesiumtablett, vilket gjorde att jag var lite rädd för akut drag i höger yttervad. Känslan gnagde lite hela tiden, men jag beslutade mig för att öka successivt istället för att öka på som en idiot från början.
Och ser man på... Det gick ju!

FRUKOST
kokt ägg, makrill i tomatsås, keso

LUNCH
kycklinggryta, banan och jordnötter

MIDDAG
stekt ägg, stekt halloumi, keso, tomater

MOTIONSFAKTA

Ibland behöver jag fakta för att få något att "gå på". Så här är ett utdrag från boken "Gå ner i vikt med promenader" - skriven av Katarina Woxnerud.

• Ju mer man rör sig, desto mer energi skapas.
• Sök aktivt möjligheterna till rörelse.
• För att lyckas med varaktig viktminskning, krävs det att tre komponenter samverkar: motion, mat och tänket.

Ökad förbränning bidrar till:

• viktminskning
• stärkta muskler
• stärkt skelett
• minskad risk för sjukdom

När man ökar förbränningen, ökar också kaloriförbrukningen samt konditionen. Därtill förbättras både hjärtats, lungornas och cirkulationens kapacitet.

Fler fettförbrännande stationer bildas.

Man rekommenderar minst 30 minuter rask promenad om dagen - för att hålla hälsan. Man bör ha som mål att gå i en takt så att man förbränner minst 150 kcal vid varje 30 minuterstillfälle. (när jag kollat hur många kalorier jag förbränner på mina promenader måste jag skratta åt siffran... för jösses... jag kommer knappt upp till 80 kcal... o ändå pinnar jag på som en blå!!!)

Använd armarna aktivt!

Kroppen anpassar sig till de krav som ställs på den och blir så stark och snabb som ditt jobb och din fritid kräver. Men om du sitter eller ligger hela dagarna, kommer inte kroppen att tala om för dig att den behöver motion. Det är du som måste initiera träningen, varje gång!

Ju fler stora muskelgrupper som arbetar samtidigt, desto högre kaloriförbrukning. Därför anses följande sporter vara bra:

• längdskidåkning
• stavgång

Glöm inte betydelsen av bra tempo och att göra det i kuperad terräng.

Ju mer muskler - desto högre ämnesomsättning - vilket ger mer ork och energi. Detta sänker också blodfetterna (det onda kolesterolet). Därtill minskar behovet av att producera insulin.

Om du skall äta en fettrik måltid, kan det vara bra att ta en 60 minuters promenad före måltiden, för att få lägre blodfettsmängd (eller så kan man ju skippa en fet måltid helt och hållet och söka sig till ett nyttigare alternativ :-)... min kommentar...).

En bättre blodcirklulation medför att

• Hjärtat ökar sin takt - i takt med musklernas arbetstakt. 
• Blod och lymfa trycks fram i kroppens kärlsystem - cellerna får mer syre 
• Lymfan kan ta med sig slaggprodukter och avfall som måste lämna kroppen. Detta ökar vårt välmående.

Ett starkt skelett får du av bra mat = byggstenar = näring.
Tänk på att kvinnor i menopausen förlorar mycket benmassa - vilket kan öka risken för benbrott!

Daglig motion kan minska negativ stress, nedstämdhet och depression. Endorfiner frisätts! 
Se på motionen som en mental paus - tid för dig själv!

Tävla inte mot andra - utan gör det i en takt som känns rolig och behaglig.

Motion minskar också risken för tjocktarms- och bröstcancer.

Om man vill tappa i vikt, bör man öka aktiviteten till 60-90 minuter per dag. En ovan motionär kan öka successivt med 15 minuter per 3-4 veckors-period.

10 000 steg motsvarar 6-8 km promenad (5 000 steg motsvarar 3-4 km promenad).
10 000 steg per dag i veckan = 3 500 kcal = ½ kg i kroppsfett.
I praktiken bör du kunna tappa 2 kg kroppsfett per månad med 70 000 steg i veckan.

När det blivit en naturlig vana att ta 10 000 steg om dagen, är det lämpligt att öka 3 000-4 000 av stegen till ett raskare tempo.

Kör inte för hårda pass före frukost - för även om du förbränner fett - så måste det till muskler också för att få energi.


...

Snacka om att man kan pendla i humöret :-(... Jag känner mig olustig till det mesta nuförtiden... Well... inte träningen :-)... Men jag känner mig lite maktlös, vilket inte är en bekväm eller alltför vanlig känsla. Jag gillar att ha kontroll och känna mig "safe", men just nu känner jag mig verkligen som Bambi på hal is. Jag vill återfå kontrollen och få en riktning, men oavsett hur mycket fakta jag präntar in och hur mycket jag förstår hur viktigt och bra det är för mig att äta bra mat, väcks lusten att tugga på något till liv. Jag är således inte fri från mitt "missbruk". (Det är det där "tunga" som jag ältar och inte kommer ifrån...)

Jag skall kanske inte överdriva, men jag fick syn på en halstablettpåse med extra effektiva Extra starka halstabletter... Den fick duga... Och så fort jag tog en, kände jag att jag kunde vara på väg utför... d v s ta något annat att tugga på - bara för att döva något... Men eftersom det räckte med en, är det väl inget att orda om, antar jag!

Det är egentligen fantastiskt, att jag lyckades vara så HÄR I NUET och känna in känslan. Känna in och reflektera över den samt skriva om den här. Det är faktiskt helt fantastiskt att jag lyckades stoppa mig själv!
Detta bör nästan firas - med glada tankar... inte med något sött. Helt enkelt för att det är en intressant observation...

När jag blir stressad, uttråkad eller led..., så vill jag underhålla mig med "mat". Men även om jag i tanken tänker jag att det vore bra att ta en promenad eller dansa för att motverka den negativa stressen, så passar dig sig inte nu. Tyvärr. Jag är ju på jobbet :-).
Jag får helt enkelt bearbeta olustkänslan som jag bär på nu och rikta blicken framåt. Det går att komma över detta, bara jag får lite kontroll på de basala bitarna (det "tunga") i mitt liv.
Det är väl här den mentala biten kommer in... Att lära sig ett nytt mönster. Men första steget är säkerligen att erkänna att man har ett problem. Och det kan jag ju inte förneka längre...

...

Jag gick 4 trappor upp när jag kom hem...

TORSDAG:

45 minuters promenad, på hastigheter mellan 4,1-4,9 km/h fick mig 3,4 km framåt. Jag ser dock att jag inte kommer upp i 150 kcal i förbränning... Det får bli nästa mål, helt enkelt... Och det enda sättet att komma upp dit är att antingen förlänga distansen eller öka takten. Men jag måste givetvis göra detta i en takt som jag faktiskt klarar av. Jag måste påminna mig själv om att inte tävla i detta. Det får ta den tid det tar!

....

Jag tog trapporna upp till Arbetsförmedlingen. Jag fick reda på både det ena och det andra om mina chanser att få arbete eller starta eget. Det visade sig dock att jag själv måste ro hela båten i hamn... AF kommer inte att göra något för att hjälpa mig...

Ångesten rider mig som en värsting... Jag fångar upp mig i denna känsla och börjar analysera... Måste jag återgå till mitt f d arbete som habiliteringspersonal eller kan jag hitta något annat att göra? Jag vill ju verkligen ha ett arbete - men inte må dåligt på kuppen...
För att råda bot på det, beslutade jag mig för att åka till mammas kyrkogård och promenera lite. Det var väl en väldans tur att det var uppehållsväder idag :.). Det kändes riktigt skönt att trampa på ny mark och sortera tankarna. Jag försökte vara i nuet och observera det jag såg framför mig... rinnande vatten, fuktig mark, gravstenar...

Så länge det finns liv, finns det hopp, sade jag till mig själv!

Jag frågade mig varför jag är rädd för att återvända till mitt gamla yrke. Jag försökte vända på resonemanget och få det åt det positiva hållet med att utmana sig med det man är rädd för.

...

Idag, vid halv sextiden blev jag uppsagd från mitt arbete. Det här är det "tunga" jag pratat om under veckan. Jag har således bara en månad kvar att arbeta på mitt roligaste jobb någonsin. Nu är det dags att på allvar börja söka jobb.

Jag skrev in mig hos Arbetsförmedlingen förra veckan, med avsikt att ta reda på om jag kan söka starta eget-bidrag och ta över verksamheten jag jobbar i nu, men känner mig rädd för att sätta mig i skuld. Jag är också orolig för att jag inte kommer att få sålt så mycket som det krävs för att täcka min lön, hyra, lånekostnader förutom alla andra kostnader.

Scrapbookingbranchen är en trendkänslig branch, och man måste verkligen ligga på topp med alla aktuella varor för att locka till sig kunderna. Detta skulle medföra ytterligare ett stressmoment i mitt liv, förutom att jag skulle få jobba dygnet runt för att hinna med alla andra ansvarsuppgifter jag inte varit involverad i nu. Jag tänker främst på bokföring m m.

Om du, som läser detta, vet någon plats jag skulle kunna arbeta på - med bra talang inom det administrativa, kundkontakter, (gärna scrapbookingvaruförsäljning, skapande av inspirerande alster), språkkunskaper - finska, svenska och engelska samt en stor portion empati och medmänsklighet, så tveka inte att höra av dig!

FRUKOST
Havregrynsgröt med mangobitar och ett ägg samt en klick bregott.


LUNCH
Kyckling- och äggsallad på Paprika i Allum.
En halv banan på Ica MAXI.

MIDDAG
Kyckling- och kikärtsgryta med grönsaker och dinkelgryn, banan och jordnötter.

FREDAG:

En 45 minuters promenad på hastigheter mellan 4,1-5,2 km/h tog mig 3,5 km framåt. Svett rinner ned vid tinningarna. Det är jag inte riktigt van vid, så det känns oväntat bra :-).

Samtidigt som jag promenerade funderade jag över min framtid. Jag tänker inte bli någon förlorare. Jag skall gå segrande ur det här med min uppsägning och min framtida arbetslöshet.
Det finns ett behov av pysselkurser och jag skall se om inte jag kan råda bot på detta. Tanken på att jag skall finna en meningsfull sysselsättning får mig att må bra. Jag är inte typen som gillar att sitta hemma och göra ingenting, förutom när jag bestämt mig för att göra just ingenting.
Jag skall se till att bli min egen lyckas smed!

Daglig motion kommer att hjälpa mig att orka fokusera, hålla mig motiverad och pigg. Och vid god hälsa, dessutom :-).

FRUKOST
Havregrynsgröt med mango.



LUNCH
Keso, färska blåbär, banan, nötter.



MIDDAG
Kroketter, köttbullar och grönsaker.


Jag känner mig lite medtagen och ledsen över att jag snart blir arbetslös. Jag försöker vara positiv och tänka att jag kanske kan starta ett eget företag som fokuserar på kurser för anställda i olika företag och verksamheter, allmänt pysselintresserade o s v...
Jag kan tänka mig att köra till folks hem för att ha kurser o s v...
Allt detta är i planeringsstadiet än så länge. Det känns dock som ett bättre alternativ att inte ha något varulager samt slippa stå med en massa utgifter som hyra, återbetalning av lån om man jämför med situationen att jag skulle ta över verksamheten jag jobbar i nu. Kanske kan jag känna mig för under sex månader för att se om det bär sig eller inte. Kanske står jag inte ut med att ha så lite pengar, så kanske söker jag mig till ett arbete jag troligtvis kommer att bli sjuk av själv...

Jag är i valet och kvalet. Jag önskar dock att jag var mer självsäker och att jag trodde mer på mig själv. Jag kan känna små glimtar av tillfredsställelse när jag verkligen tror på mig, men sen tar oron och osäkerheten över och mal sönder huvudet på mig.

Vad kan jag göra för att hålla fast vid målet samt öka självförtroendet? Kanske är det för mycket att fokusera på nu när jag försöker att både röra mig mer och tänka på maten... att samtidigt fokusera på ett nytt yrke eller starta eget... Jag har väl mina begränsningar antar jag...

Stötvis får jag lust att äta... Det har ju varit min stressventil tidigare, men jag är ståndaktig. Jag tänker framåt. Jag blir också peppad när jag ser hälsosamt smala människor på tv. Jag tänker att en dag är det där jag... Och jag kommer till den där dagen fortare om jag inte äter något extra, bara för att jag är ledsen och nedstämd.

LÖRDAG:

Jag fångar mig själv med att vara kvar i den negativa spiralen. Jag försöker tänka positivt, men så kommer det en mörk kraft och bara suger musten ur mig. Jag har dock blivit bättre på att känna igen de negativa tankarna, så jag tror faktiskt att jag på sikt kan säga till mig själv vid ett tidigare stadium att sluta och ändra taktik i huvudet! Jag vill gärna tro gott om mig själv och min förmåga, men oron tar som sagt över.
Jag vill gärna hitta en bok om hur man peppar upp sig själv och håller sig kvar där under hela dygnet, inte bara de fem första minuterna...


Jag känner mig också tungsint över att jag inte går ned i vikt, speciellt när jag inte äter sötsaker. Jag äter verkligen ingenting av det jag gjorde förr. Men jag vill vara positiv i tanken även i detta ämne.
Igår, när jag vägde mig i nattlinnet, vägde jag 104,8 kg. Sen när jag hade bälgat i mig vatten och tagit på mig kläder, vägde jag ett kilo mer.
Idag när jag vägde mig i nattlinnet, vägde jag 104,4 kg. Så det är klart att det kan kännas lite positivt. Jag måste komma ihåg att ge mig själv tid. Det tar tid att gå ned i vikt. Om jag vill se snabbare resultat, så måste jag nog öka träningstiden! Det finns inga andra sätt att se på det!
Och sen vill jag heller inte vara beroende av resultatet på vågen. Jag borde kanske gömma undan den helt och hållet!!!

Gårdagens middag gjorde morgonens avföring hård. Då är det ju frågan om jag hellre är lös eller hård. Jag tror egentligen att maten jag åt igår kväll inte var den bästa - men jag "lyxade" till (läs förstörde kroppen) det lite på fredagkvällen... Jag orkade inte se på kycklinggrytan än en dag. Det är väl det som är nackdelen när man gör sådana stora satser mat, att man hinner tröttna på det innan man ätit upp allt! Men nyttig mat, det kan jag verkligen laga!

Jag har också märkt att det är viktigt att jag har kokta ägg i kylen hela tiden. Igår hade jag inget ägg till lunchen, och jag var ju hungrig som en varg bara en timma efter. Bara keso och frukt funkar inte för mig, alltså!

Nähepp! Nu är det nog med morgonfunderingar och -reflektioner. Nu är det dags att byta om och börja promenera.

...

Idag var det ingen lätt promenad. Jag tog ut mig för hårt och fick som resultat krampdrag i både yttervad och känningar i vaderna samt ischiasnerven. Jag gick först 18 minuter på hastigheter mellan 4,3-5,3 km/h. Jag kom 1,8 km framåt.  Sen blev det toalettpaus. Jag fortsatte i 14 minuter till och kom  1,3 km framåt. Jag har i alla fall promenerat 3 km på 32 minuter idag! Det känns bra! Och det finns ju inget som säger att jag inte kan promenera mer senare idag :-).


FRUKOST
Havregrynsgröt med mango och ett kokt ägg.


LUNCH
Kyckling- och kikärtsgryta med banan.



MIDDAG
Färdigportion - Kalops... Smakade gör-äckligt! Jag tog några runda hårda tunnbröd till... o det var så gott att jag ville ha fler... men så fick jag påminna mig själv om att om jag skall kunna äta av "allt", så måste jag göra det med måtta... Inte stoppa i sig vitt mjöl i mängder nu!

...

Jag skall iväg och pyssla imorgon tillsammans med andra. Många kommer att ha med sig något sött. Många har t o m bakat det själva och skriver om det i pysselgruppens forum. När jag ser ordet kladdkaka så känner jag att jag också vill smaka, men så sansar jag mig. Jag tänker samtidigt att kanske skulle jag kunna öka promenadtiden för att kunna unna mig, men så påminner jag mig att en bit kladdkaka innehåller mycket mer än de 15 extrakalorier jag lyckas gå ned vid den ökade promenaden... Jag säger till mig själv att jag väljer att äta något annat. Det är ju så lätt att falla dit när man väl öppnat upp sötdörrarna. Och det är väl just här prövningen är. Att våga välja en annan väg än den som den stora massan väljer. Att våga göra något för sig själv och att våga prata om sig själv som JAG istället för MAN. Jag väljer att äta sunt. Jag väljer att gå ned i vikt fortare än att äta något sött och ha dåligt samvete för det.
Jag, jag jag.

SÖNDAG:

Idag, när jag vägde mig, sade vågen 103,9 kg. Det är ju fantastiskt! Detta ökar ju motivationen till att faktiskt välja bort onyttigheter i min kost! 

Tack, Sari för att du kämpar på så bra som du gör!!!

Efter en halv liter vatten och ett toalettbesök säger vågen 104,5 kg. Även om det går uppåt - så är det ju ett bättre resultat än 107 kg för två veckor sedan :-). Och det är ju inte vikten som egentligen är det viktiga... Det viktiga är ju att jag mår bra, är piggare och ser med tillförsikt på framtiden.
Jag funderar mycket på vad mer för slags träning jag kan lägga till i min vardag. Jag har ju massor av böcker med tips på övningar, så egentligen behöver det inte vara något problem. Ibland krävs det dock lång tankeförberedelse och motivering innan jag kommer igång.

Dagens promenad var 50 minuter lång och tog mig 3,7 km framåt på hastigheter mellan 4,3-4,8 km/h.
Om jag låter bli att ta ut mig för mycket i början, så slipper jag sendraget i höger yttervad. Det finns där hela tiden om jag tar för snabba steg, så idag beslutade jag mig för att gå på 4,4km/h i 30 minuter, för att sedan öka farten sista kvarten. Jag tror att det är ett bättre alternativ att ta det lugnt, så att lederna hinner värma upp sig och orka med tyngre ansträngning.

FRUKOST

Havregrynsgröt med mango och ett kokt ägg.

LUNCH

GI-måltid med kyckling och andra nyttigheter. Frukt.

MIDDAG

Kycklinggryta med färdig jordnötssås och råris samt 3 smala fazer-crispies och 2 st runda hårda tunnbröd.

Hembakt bröd?

Jag klarade mig genom pysseldagen utan att falla för frestelsen att äta vare sig sockerkaka eller kladdkaka... Jag t o m höll i kniven när det var som jobbigast, men jag lät bli att skära till mig en bit av den goda kakan... De andra som åt sade att den var god...

Faktum är att jag nästan bröt ihop på vägen hem. Jag hamnade i en svacka när det gäller att hitta ett jobb. Jag grät som ett barn. Jag får panik när jag tänker på att det enda jag kanske "duger till" är omsorgen. Paniken kommer när jag själv känner att jag inte ens duger till det... Jag måste hitta något annat.
Den här avgrunden känns djup. För djup!

Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan? 

Om det gör ont - ta en paus och fortsätt sen igen!
Jag ser fram emot morgonpromenaderna, och varför skall jag inte göra det? Det är ju egentid :-).
Jag är uppmärksam på att hunger gör mig ledsen och ledsenhet gör mig sugen på något. Jag stoppar mig själv från att ge efter för det invanda för att jag väljer att vara ståndaktig och tänka framåt. Det jag upplever nu kanske kan jämföras med en backe, eller en lockande sidoväg, men eftersom jag inte är intresserad av senvägar håller jag mig på "the straight and narrow". Inga ge efter för några frestelser här inte :-)! Jag visar prov på viljestyrka!
Jag tränar mig i att tala om mig själv i jag-form istället för man-form. 
Jag utmanar mig själv att umgås socialt och lära mig att välja sundare alternativ än de sötsaker som bjuds av trevliga och välmenande pysselvänner.

Delmål 1 - gäller t o m 6 februari:

Gå, för att förbättra din grundkondition samt sänka blodtrycksvärdet inför dietistbesöket i februari!

Resultat:

måndag: 46 min - 4,0-4,4 km/h 3,1 km

tisdag: 48 min - 4,0-5,0 km/h 3,39 km
onsdag: 47 min - 4,0-4,9 km/h 3,5 km
torsdag: 45 min - 4,1-4,9 km 3,4 km
fredag: 45 min - 4,1-5,2 km/h 3,5 km
lördag: 32 min - 4,2-5,3 km/h 3,1 km
söndag: 50 min - 4,3-4,8 km/h 3,7 km