CLICK HERE FOR FREE BLOGGER TEMPLATES, LINK BUTTONS AND MORE! »

lördag 30 juni 2012

SKRÄMMANDE DRÖMMAR

usch...
jag vaknade av att jag i drömmen var någonstans där jag kunde se folk ha klättrat upp på ett berg...
när jag skall ta fram kameran för att föreviga detta, tappar jag på något sätt balansen och blir rädd för att falla ned... i nästa stund ser jag mig vara en bit ut i luften, redo att falla ned... det är väldigt långt ned och döden är nära...

detta är en dröm jag haft vid upprepade tillfällen...

jag undrar vad det är ett tecken på...

kan det vara alla delikatesser som jag kan bli frestad av idag på scrapträffen och att jag på något sätt vill ge mig chansen att värja mig mot detta...
jag säger till mig själv att jag inte skall titta på dem med beundrande ögon, för då faller jag dit...
eller kan det vara något annat... ?

det är rätt lustigt, för först idag, mindes jag att jag drömt detta ett par gånger tidigare i år...

...

så här långt har det gått bra att undvika sötsakerna....

jag måste bara vilja ha en permanent lösning för att det skall hålla...

i tanken tänker jag att nu är jag stark nog att kliva ur 500 kr-vadet... jag vet inte varför jag försöker deala med mig själv...

...

solen skiner idag och det ser ut att bli en härlig pysseldag på Orust, precis som alla föregående år...

torsdag 28 juni 2012

NÅGRA TIMMAR I KUNGÄLV

Väninnan och jag åkte till Rollsbos indisk-/thai-restaurang BAHN för att äta gott och planera för vår kommande londonresa. Därefter tog vi oss till Kungälvs centrum. Vi har varit där en gång tidigare, Anna och jag, och fyndat var sin jacka, om jag inte minns fel...

Vi började med att gå på den lilla gatan... Fina butiker med fint innehåll (kläder, väskor, inredning m m) till höga priser. Det är väl vad jag kan summera mitt intryck av Kungälv med. Det är inte en stad för de med små plånböcker...
En del klädesplagg är förvånansvärt dyra...

...

Jag tog också chansen att prova ett par riktiga foppatofflor - d v s Crocks, och jag måste säga att det kändes hala... Jag gled bara omkring i skon... Inte alls den säkra och sköna känsla jag trodde att jag skulle få uppleva...
Jag är på jakt efter bruna foppatofflor, men det verkar vara ett svårt uppdrag just nu. Jag hittar dem nämligen precis ingenstans!!!
Jag vill ha dem i flera olika färger för att kunna matcha till mina somriga kläder. Jag har ju hälsporre och tycker mig ha funnit ett underbart hjälpmedel för att slippa ha vaninnesont i hälen, tack vare dessa s k foppatofflor.



Det finns mycket fint att titta på i Kungälv, men som sagt, kläderna är oftast för små och för dyra för min smak.

...

Jag har ju jagat efter något prickigt plagg de senaste veckorna. Det är nästan omöjligt att hitta något som är både elegant och välpassande.
Jag kom in i en affär (Magdalena Mode) med kläder för både dam och herr i lite mer rimliga priser. Jag började att botanisera bland reakläderna, men där kammade jag noll. Antingen så satt det en söm precis på den högsta punkten på min mage, eller så var färgen fel...
Jag gick runt i resten av butiken och dristade mig till att prova en prickig klänning från Cappuccini. Och hör och häpna! Den passade. Och var lite smickrande över formerna... Tänka sig. Det är en slags omlottklänning med underklänning. Superbra, för då slipper jag känna att den är för urringad, för det är det största problemet för mig när jag letar efter fina plagg.




Den kostade 599 kr, så det fanns inget utrymme för tvekan. Plagget var i stl 48 - vilket förvånade mig. Den motsvarar nog en 52:a hos t ex Lindex och KappAhl.

...

Sen fortsatte vi vår vandring... Och kom in på ett litet köpcentra med inredningsbutik mitt i gången. Där fanns det fina shabby chic-saker att titta på. Det första mina ögon ser är dessa vackra ord.




Sen hittar jag fina avskärmningsväggar och insynsskydd...



Därefter hittar jag denna fina byrå...




Och visst är det fint med blommor i trappa så här...


...

Men nu, till dagens höjdpunkt...
En härlig presentaffär med fina saker, både till låga och höga priser.
Presentproffsen heter butiken, och det är väl värt ett besök. Jag köpte en glasängel till en väninna som fyllde år samma dag. Jag var ändå på väg dit med en tavla jag gjort till henne. Jag köpte ängeln, för jag mindes att hon gillar änglar.

Det var ju inslagningen av presenten som öppnade upp mina ögon för ett helt nytt sätt att slå in presenter och julklappar. Kolla bara in följande bildserie:

Först blev jag imponerad av alla band och den praktiska lösning hon funnit för dem. Jag tänkte med Scrap & Hobby-glasögonen här, för det skulle verkligen vara roligt att ha något liknande i vår butik :-).



Jag fick välja papper själv. Hon hade ramat in dem och hängt upp dem på väggen.
Och eftersom jag hade ett annat prickigt papper till den andra presenten, tänkte jag följa temat i valet av detta papper :-).
Kolla bara på det breda bandet... Det är nog första gången jag ser ett sånt brett presentsnöre :-).


Här använder hon en papperstrimlare (bandsplitt) för att dela på banden.


Och hon knöt och hon knöt... (jag kommer att tänka på scenen med Rowan Atkinson i en film där han slår in ett paket i all evighet (Love actually, heter den nog, där älskaren vill köpa en present, utan att frugan vet om det...)... men jag gav ägarinnan fria händer att skapa vad hon ville :-)...).


Hon valde att lägga till lite blått också, bara för att fånga upp färgerna i papperet...


Ser ni det fina skimrande bandet...? Jag såg det inte förrän på fotot här :-).



Det finns t o m en skumgummigodis med på paketet...


Och ett fint skirt organzaband... Det har jag ju heller aldrig tänkt på att man kan använda...


Och slutligen, ägarinnan själv :-).
Det var ett härligt möte med en serviceinriktad kvinna. Ett föredöme för mig :-).


Eftersom jag berättade för henne att jag blev inspirerad av hennes presentsnöre-ställning, och funderade på att använda det själv, sade hon att hon haft, inte mindre än fyra kunder samma dag som efterfrågat en scrapbookingaffär.
Därför passade jag på att ge henne en bunt med mina nytryckta visitkort (från VistaPrint), där jag också skrivit webbadressen till Scrap & Hobby.


...
Sen var det dags för en fika. Vi gick till Tant Ruts cafe.



Eftersom jag inte äter sötsaker eller andra artificiella onyttigheter, tackade jag nej till följande läckerheter:


Jag valde istället en smoothie, med yoghurtbas och hallon. Mumsigt, var ordet!



Solen sken och det var en helt underbar dag...


Ett kraxigt hej då från mig...



Sen bar det av till Borås... Och där fick jag också chansen att tacka nej till läckerheter, då födelsedagsbarnet hade gjort tårta... med chokladtopping och geléhallon. Det enda jag gjorde var att dricka vatten :).

Det ni!

onsdag 27 juni 2012

DET GÅR BRA NU

Det går bra nu. Vågen visar 97,6 kg, vilket givetvis känns jättebra. Jag klarar mig genom dagarna utan något som helst sug efter artificiella sötsaker. Lusten att tugga kan infinna sig ibland, men det är inte så att det tar över tankeverksamheten.

Jag har dock inte börjat promenera ännu... Synd.

Idag skall jag iväg för att träffa min väninna som jag skall till London med, senare i år. Det skall bli skoj att planera för vår resa...
Kanske skulle jag ta o promenera lite inför det :-).

fredag 22 juni 2012

MIDSOMMAR

Idag är det midsommarafton och den skall firas med släkten.
Vågen visar 98,5 kg och det får mig att känna att jag är på rätt väg, utan att egentligen göra för mycket. Jag har helt enkelt dragit ned på onödigheterna.

Nu gäller det att skapa sig en plan för vad jag kan ersätta sötsakerna och det andra bjäfset med. Jordgubbar, färskpotatis och kanske lite mer frukt. Det bör gå :-).

Kanske skulle jag köpa med mig en påse morötter som jag kan tugga på när det känns för svårt :-).

torsdag 21 juni 2012

ETT LIV UTAN ARTIFICELLA SÖTSAKER

Det går bra nu. Jag undviker artificiella sötsaker och onödigt tjafs utan några som helst problem. Well. Lite tänker jag allt på't, men det går bra att leva utan det.

Idag åt jag en härlig frukost, bestående av rågbröds-räckmackor med ägg, mjukost och avocado samt tomater.
Ett glas blåbärs- och svartvinbärsdryck till (Brämhults).
Mums!
(alla tomater var supergoda, utom den sista, som ju var helt brun inuti... Usch o fy för att de kan bli så inuti... Jag borde kanske dela dem innan jag stoppar de goda rackarna i munnen...)



Nu kommer snart midsommar, och jag tänker redan på vad jag skall ta med för att slippa hamna i en svacka när jordgubbstårtan dyker upp.

Till tonerna av Sibelius "Finlandia" ger jag mig ut i världen. Först till frissan, sen till skomakaren, lunch och kanske annat innan jobb och kurshållning i Scrapbooking för nybörjare.
Världen får ta mig som jag är, tänker jag, när den tungsinta musiken dånar i högtalarna!

Kram på er!

onsdag 20 juni 2012

500 KR

På jobbet har vi slagit vad om att inte äta godis och andra onödigheter. Den som förlorar betalar 500 kr. Det är kul att hitta en till som vill ändra på sina matvanor :-). På så sätt kan man både stötta och sporra varandra. För socker är ju vare sig nödvändigt eller nyttigt för mig.

Jag kämpar fortfarande med tanken på att "ska jag aldrig mer få äta sådant", men börjar bli varse det faktum att om jag tillåter mig att äta det t ex en gång i veckan, så väcker jag ju lusten till det om och om igen. Det är bättre att dra ned på det helt och tänka på socker som på alkohol. Jag dricker inte alkohol och det samma kan jag göra med godis. Jag kan helt enkelt inte kontrollera det.

Igår köpte jag ägg, keso, blåbär och lite frukt m m. Allt för att kunna få en bra start på dagen. Så idag blir det kokt ägg, keso, blåbär och banan till frukost. Så som det var på den goda tiden när jag njöt av frukosten, inte ens en drottning skulle tacka nej till :-).

Även om jag täker att jag skall ut och röra på mig igen, så har jag lite svårt för att komma till skott. Jag vet inte varför. Jag har nog inte bestämt mig tillräckligt hårt ännu.

En sak i taget.

Jag läste ett bra citat igår.
Egentligen hinner man med hur mycket som helst, bara man inte gör sig någon brådska.

Så vill jag se på det här med viktminskningen och bättre hälsa-tänket också. Det är ju på lång sikt jag skall ändra min livssstil. Det görs inte över en natt.

Heja mig!
Fastän vågen visar 99,5 kg.

måndag 18 juni 2012

98,9 kg

Jag har bestämt mig för att inte gömma undan vågen. Jag låter den stå framme hela tiden, så att den skall påminna mig om att inte släppa taget igen.
Och jag måste bara få säga att jag är glad över att jag inte gått upp allt jag tappat. Jösses, så skönt det känns...

98,9 kg,, visade vågen nu. Jag är fortfarande i nattlinnet, utan att ha ätit eller druckit något.

Nu är det bara till att köra på!

Nu är det dags att göra sig i ordning, köpa något till lunchen samt fylla på med frukt och keso.
Jag hoppas att det finns något mumsigt i ica-affären som är på vägen till jobbet.

Ja, just det. Jag måste ju tanka också.
Nu gäller det att lägga på ett kol!

söndag 17 juni 2012

UPPSVÄLLD O JÄVLIG...

Well... så är känslan nuförtiden... Jag börjar inse att jag har ett matmissbruk... När jag är supermotiverad, går all energi åt att tänka "rätt". Att inte äta det eller det. Då och då lyckas jag t o m få ut mig själv på en promenad.

Men när jag stänger av den kanalen, känns det som att jag går "all in" med ätandet av sötsaker.
Allt "inte göra si eller så-"tänkande tar till slut ut sin rätt och så faller jag dit som ett godishungrigt monster.

Jag försöker givetvis tänka mig ur situationen samt peppa mig till att tänka att idag är det en bra dag för att ta en promenad. Tanken finns hos mig även på kvällen när jag skall lägga mig.... Men sen kommer morgonen, och jag inser hur mycket saker jag som "måste" göras...
Det skall bloggas till höger och vänster, det skall jobbas och det skall förberedas inför kurser m m. Därtill får man ibland ett beställningsjobb på något pappersalster som man gärna tackar ja till... Svettas en bra stund innan man får ur sig något och däremellan infinner sig en lust att skapa något galet och nytt.

Men men. Skam den som ger sig.
Kanske kan jag få upp ett nytt mål nu, när jag blivit påmind om att jag kommer att fylla 45 i år. Jag fick frågan om det inte var dags att ha en fest med musiktävling igen... Och att jag skulle kunna förena detta med min londonresa (som jag planerar att göra till slutet av sommaren med min vännina) skulle kunna passa som handen i handsken.
Jag tänker både på att promenera upp en bättre kondition, gå ned i vikt till födelsedagen samt kunna köpa sig något häftigt plagg till kalaset...
Just nu går tankarna kring att göra något steampunkigt...

För fem år sedan hade jag bara halloween i huvudet. Det börjar mattas av nu... Till förmån för mer och mer avancerad pyssel...

Steampunk är ett superkul tema... Kanske tillsammans med en mordgåta... Och musiktävling...

Brainstormandet är det ju inget fel på...
Jag får se var det landar!

Jag är rädd för att väga mig, men tänker göra det ändå...
Vänta lite...

99,4 kg visar min våg...
Och jag som trodde att jag gått upp till 107 kg igen... För så har det verkligen känts... Magen är superuppsvälld hela tiden och jag känner mig mer och mer otymplig och stel...
(vid förra dietistbesöket vägde jag 98,2 kg på min egen våg... det är ju inte så djävla farligt... men det är klart... om jag hade fortsatt som jag gjorde innan, hade jag kunat gå ned 10 kg vid det här laget... men would've, could've, should've-tänket ger mig inget annat än ett stort avdrag från positiva tänket-kontot, så dit tänker jag inte gå!!!)

Näe!
Nu när jag fått iordning layouten till nybörjarkursen i scrapbooking till torsdagen som kommer, kan jag faktiskt se att jag har tid att ta hand om mig själv.

Jag skulle vilja få undan alla backar med pysselsaker som står i vardagsrummet och tar plats. Jag vill stoppa dem i ett hyllsystem tills jag får tid att beta av dem, sälja dem eller skänka bort dem. Jag har letat efter små expedithyllor på blocket, men inte fått napp.

Ju mer jag tänker på min aktuella vikt, desto gladare känner jag mig. Nu är ju inte steget så extremt långt att faktiskt fortsätta. Det hade givetvis känts otroligt trist att starta om från början, men nu har jag faktiskt en riktigt bra grund!
Fy fasiken vad bra!

Nu gäller det att börja tänka sunt kring mat igen. Att inte falla offer för stress o tjafs...
Näe, nu gäller det att börja med ägg-, keso-, banan- och -blåbärsfrukostar igen... Det mådde jag ju som en prinsessa utav!!!

Nu känner jag mig mogen för att söka efter ny inspiration igen...

Vissa saker börja falla på sin plats....

Nu kör vi!
Igen!

Krama om mig själv, i slutet av det här inlägget, Sari. Glöm inte att du är bra, precis som du är!

...

Jag har klarat hela dagen utan vare sig chips, glass, godis eller kakor.
Det bådar gott för framtiden.
Jag tänker ta det lite lugnare med mina ambitioner den här gången, så att jag faktiskt känner att jag orkar med det.
Det är väl det hela livet handlar om egentligen... att finna balans i allt man företar sig :-).

...

Tilläggas bör, att jag fick se en pysselbekant igår, efter några månaders vistelse i USA... Och hon hade gått ned totalt 20 kg. Hon var vacker som en dag och såg väldigt ståtlig ut. Jag hoppas få lite energi från denna erfarenhet och överföra lusten och orken till mig själv!



Det skall bli riktigt skoj att se hur lång tid det tar att få bort själva sötsuget samt den utfyllda magen...