CLICK HERE FOR FREE BLOGGER TEMPLATES, LINK BUTTONS AND MORE! »

måndag 30 januari 2012

Vecka 5 - 2012

Först, en påminnelse om målbildfokuseringen från januari 2012


Delmål 1 - gäller t o m 27 januari:
Gå, för att förbättra din hälsa samt sänka blodtrycksvärdet inför dietisten den 6 februari! (jag vill fortfarande betona hälsan mer än viktnedgången, även om det hade varit trevligt att se några positiva resultat på det sistnämnda)

Vad vill jag?  
Jag vill för en gångs skull ta kontrollen och hålla mig på rätt väg och inte ge upp när det blir för stressigt kring mig. Jag är viktig.  

Om jag inte sköter mig själv - orkar jag inte heller hjälpa eller finnas till för andra. (jag har mig själv som prioritet nummer 1)
Jag vill öka min självkännedom, för att i sin tur få bättre självkänsla. Jag vill hitta ett positivt sätt att se på mig själv, istället för att nedvärdera mig själv. Jag vill lyckas få fram mig själv genom denna process.  (jag har börjat titta på lite negativa tankemönster som jag bär på... sakta men säkert kommer jag förbi dem!!!)


Vad är mitt mål? 

Målet är att uppnå bättre hälsa genom stadig viktminskning och stadig ökning av muskelmassa. Jag vill motionera regelbundet och utmana mig till att göra saker jag inte gjort förut. Jag vill hitta en trevlig kvällsaktivitet, t ex dans. (detta har jag inte fokuserat på ännu.... - jag har dock börjat med t ex benböjningar, lite situps och armträning då och då)
Jag vill också i framtiden kunna välja och vraka bland fina kläder bland de "vanliga" storlekarna, istället för nöja mig med "tantkläder". 

Jag vill sluta gömma mig bakom den här kroppshyddan och ta ta reda på vem jag egentligen är och vad jag kan åstadkomma här i livet. (det är en bit kvar att gå)


Vad är jag beredd att göra för att nå dit? 
Jag vill bli bättre på använda min tid till vettiga saker. Mina morgnar och kvällar behöver inte bestå av flera timmars sittande framför datorn och teven. Det finns annat. Genom att förlänga promenad- och träningstiden på morgonen kan jag på ett aktivt sätt välja ett bättre liv. (det här har jag faktiskt provat på)


Vad kan hjälpa mig på vägen? 
Jag vill hitta stödpersoner eller en stödgrupp som kan hjälpa mig att behålla fokus. Därtill vill jag hitta intressanta böcker, levnadsberättelser med mera för att inspirera mig. (jag läser och tittar på viktminskningsprogram på tv - men jag har inte sökt mig utåt för ytterligare stöd)
Jag kan också tänka på de personer som har sämre förutsättningar än jag och ändå lyckats med det de företagit sig - och ta styrka och mod därifrån.


Hur kommer jag att må när jag har nått mitt mål?  
Jag kommer att känna mig fri från skuld, dåligt samvete och sockerbegär. Jag kommer att vara piggare och gladare.


Är det bra för min framtid och min omgivning att genomföra mitt mål?


Det är definitivt bra för min framtid och omgivning att jag har bra hälsa. Jag tror att jag kan åstadkomma underverk, bara jag bestämmer mig för det. När jag väl har bestämt mig för något, har jag för vana att göra en djupdykning för att lära mig "allt", för att känna mig nöjd med de förvärvade kunskaperna. Se t ex på min ambition att lära mig finska bättre. Jag läste 50 poäng på universitetet och sedan fick jag chansen att lära ut det till svenskar på Medborgarskolan. (u go girl... du kommer att fixa detta och livet du har kring dig... tappa aldrig tron på dig själv!!!)
 
När jag ältade saker på mitt förra jobb ville jag hitta en ventil för att hantera det och då började jag att pyssla - scrappa. Jag började med att följa den allmänna vägen, lifta och kopiera, men hittade min egen stil. J
ag ville också lära mig mycket om både produkter och tekniker och till slut fick jag jobb som butikspersonal. På så sätt har jag faktiskt förbättrat möjligheterna för att slippa skuld kring mig själv. (just nu rämnar arbetstryggheten kring dig... du bär på mycket negativ stress... fortsätt att promenera för att ha en ventil som hjälper dig att ta dig igenom det här!!! livet kommer alltid att bjuda på motgångar - hur du hanterar dem beror på vilka strategier du tar till :-)... det finns inget som säger att du inte kommer att klara detta... )


MÅNDAG:
En ny vecka. Min sjunde. Med en satsning på mig och min hälsa i fokus. Jag känner mig lite uttråkad på det här att jag inte går ned i vikt. Förra veckan ökade jag på promenadtiden och hastigheten, men resultaten uteblir ändå. Jag åt i o f s smörgåsar nästan varje dag till t ex korvsoppan och annan mat. Kan det vara boven?
Detta faktum får mig in i en negativ spiral som leder till att jag tänker att inte spelar någon roll vad jag än gör - jag går inte ned i vikt. Jag har en LOSER-stämpel i pannan!

Men jag tänker givetvis inte ge upp. Nähepp. Inte idag i alla fall. Jag har ju mycket att vara glad för:

  • Förbättrade matvanor.
  • En vilja att promenera varje dag. 
  • En känsla av stolthet över mig själv.

Jag ser till att jag kan leva efter mitt sunda tänk även i vardagen, på eventuella restaurangbesök m m. Jag har faktiskt lärt mig en hel del och jag tycker att det är bra att jag skriver ned mina tankar. Det är annars väldigt lätt att låta dem bli ett surr som jag sedan glömmer bort.

Och jag är mäkta stolt över att jag inte har köpt vare sig godis, glass, kakor eller annat tjafs på dessa veckor. Och att vi klarar av helgerna utan fredags- och lördagsgodis... utan ett evigt tuggande - bara för att få tiden att gå. Det tycker jag är stort! Jag tror banne mig att jag ätit utav ren tristess...

Så nu är det dags att se fram emot en ny vecka - full av chanser till fysisk aktivitet och mentala övningar. Tjohoooo, promenadbandet... Here I come!

PROMENAD:
20 minuters promenad på hastigheter mellan 4,5-5,0 km/h tog mig 1,5 km framåt. Jag känner mig stressad över att klockan redan är så mycket, så jag tänkte att jag bryter av med lite dans och kanske en promenad till. Sen blir det till att stressa för att hinna med allt idag.
Inte bra!
Jag vill ha gott om tid för mig själv!
En lärdom inför imorgon!!!

...

Och nu när jag sitter här, 08:10 - med en halvtimma kvar innan jag måste gå, inser jag ju att jag stressat upp mig alldeles i onödan...
Hmmppf!

Det blir till att njuta av frukosten och bara tänka om!

...

FRUKOST:
Havregrynsgröt med frysta hallon och blåbär samt banan + 1 kokt ägg

LUNCH:
Kålrotslåda

MIDDAG:
Korvsoppa och hembakt grovt bröd med bregott.

TISDAG:
PROMENAD 1:
30 minuter, 2,4 km på hastigheter mellan 4,5-5,0 km/h.
Jag motiverar mig med en lättare och nättare kropp till sommaren.
Idag drog det i båda vaderna, nästan hela tiden, och ändå gick jag inte fort.
När jag sen skall sträcka ut dem, känns de ömma som bara den. Troligen har jag tagit i för mycket när jag stretchat dem tidigare. På något sätt känns musklerna kortare... Det är ju verkligen inte det jag eftersöker...
Jag får nog börja gymnastisera eller något för att sträcka ut kroppen bättre :-).

Min pruttande tarm får mig att tänka att jag inte bör äta så mycket bröd. Avföringen blir delvis bättre dock, men som sagt - jag tror inte att det är så bra att jag äter jästa saker.
Så bort med brödet hädanefter. Jag hoppas att jag kan få det att funka med havregrynsgröten!

...


Och även om jag gnäller över att de snabba resultaten uteblir, trots att jag inget sött längre äter, kan jag nog konstatera att midjeomfånget minskat något. Den 14 december 2011 var måttet 117 cm och idag mätte jag det till 110 cm. Troligtvis är det uteslutandet av socker som bidragit till detta. Alltid något att vara glad över :-)!
...

Jag fick tips om att läsa en bok som heter "Sluta grubbla börja leva” av Steven C. Hayes och Spencer Smith. I mitt sökande efter den, ser jag att den kostar olika mycket på olika ställen. Jag som riskerar att bli pengalös inom kort, söker givetvis efter ett billigt alternativ.
Jag hittar också en bra länk till fler självhjälpsböcker. Här, hos Lukaspsykologen, kan du läsa om bl a ”Fri från oro, ångest och fobier” av Maria Farm Larsson och Håkan Wisung, Per Wallroths bok ”Mentaliseringsboken”, ”The Compassionate Mind” skriven av Paul Gilbert, och ”Living like you mean it” som är skriven av Ronald J. Frederick.

Jag känner att jag har väldigt mycket saker att ta ställning till. Tiden pockar på och folk kräver svar. Detta stressar mig. Det händer att folk blir irriterade på mig och min velighet och detta stressar mig också.
Men jag vill gärna påminna mig själv om att jag är mig själv närmast. Jag vill också lära mig ta kontroll över mina känslor. Jag vill heller inte ta till mig andra människors upplevelser, utan vill låta dem ta hand som sina egna tankar och känslor.
Det är ett evigt balanserande detta.

PROMENAD 2:
Drygt 24 minuter tog mig 2,1 km framåt - på hastigheter mellan 5,0-5,4 km/h.

FRUKOST:
Havregrynsgröt med blåbär, hallon och banan + ett kokt ägg.

LUNCH:

GI-portion med kyckling

MIDDAG:
Kålpudding

Jag gick upp för fem våningar med trappor på väg hem. Det äckligaste av allt är att det luktar så vansinnigt mycket cigarettrök utanför folks lägenheter... Det är ju så att  jag nästan dör! Urrrk!
Det får ju en att tappa lusten helt!!!

ONSDAG:

PROMENAD 1:
En 30 minuters promenad på hastigheter mellan 4,5-5,2 km/h tog mig 2,4 km framåt.
Jag försöker skaka av mig alla onödiga tankar som far in i huvudet. Vissa bearbetar jag en stund, men andra skakar jag av med med  hjälp av armarna.
Jag vill inte ha en massa onödigt bröte i huvudet. Det är viktigt att jag kan fokusera på själva promenaden, så att jag kan ta ut mig till bra musik om jag så vill :-).

Jag laddade ned Rihannas "Don't stop the music", Beyonces "Single ladies", Katos "Turn the lights off" och Yolanda Be Cool DCUPs "We no speak Americano", för jag trodde att de skulle vara bra att promenera till. Rihannas låt var lite för långsam när det väl kom till kritan. We no speak Americano var ok - och de andra spelades aldrig upp under första promenaden.

MUSIK
Jag skulle gärna ta emot tips på bra promenad-/dansmusik. Tipsa mig gärna genom att kommentera :-).

SKOR
När jag surfar på fejsan, får jag syn på en annons med fina skor... Kolla in dessa sötnosar :-). Hjärtat skulle jag givetvis ta bort, men kolla in klackens ränder. Dessa skulle jag gärna våga mig på i framtiden :-).... Förutsatt att svullnaden på ankeln efter x antal stukningar gått ned... :-). Brandos.se heter affären, och tydligen är det fri frakt hem och även i retur. Det gillar jag :).


Skor - Lola Ramona: Angie | Yttersidan av skon


Skor - Lola Ramona: Angie | Yttersidan av skon

VÄSKOR OCH RYGGPROBLEM
Kan ni tänka er mig i sådana skor och matchande fräcka kläder... Det ni! Nu fick jag lite mer inspiration!!! En snygg handväska - som jag faktiskt kan bära utan att få ont i ryggen - kan ju vara nästa mål... För som det är nu, måste jag ha ryggsäck varje dag för att inte ryggfästet vid skulderbladen skall kännas utnött... :-(.
Lola Ramona - Angie heter skorna!

PROMENAD 2:

25 minuter tog mig 2,1 km framåt, på hastigheter mellan 5,0-5,3 km/h.

Jag resonerade med mig själv om att ta tre promenader på söndagen, för att kunna ta det lite lugnare på måndagen, då jag skall till dietisten kl 08:00. Detta ruckar ju hela min morgonrutin och då är det nog bra att ha förberett sig... Det tar ju mig säkert 40-50 minuter att ta mig dit - med tanke på morgontrafiken vid den tiden! Hmmm... Jag skulle vilja veta lite mer om hur trafikläget ser ut vid halv åtta på morgonen... Kanske är det värre om man åker vid 8...??? Jag har ju ingen aning... Men jag minns att när jag gick i skola på Majorna, så räckte det med 40 minuter i alla fall...

FRUKOST:
Havregrynsgröt + 1 kokt ägg

LUNCH:
GI-komponerad kycklingrätt (Lauritzon) + frukt

MIDDAG:
Kålpudding

TORSDAG:

Jag sov, kanske inte oroligt, men inte fullt ut... Jag gick upp strax efter 05:00. Det är nog lika bra att jag går upp tidigt, så att jag får undan alla uppgifter jag tar på mig. Det skall betalas för varor hit och dit. Det skall fixas med mammas skatt. Det skall fixas med inbjudan till Mary Kay-träff. Det skall planeras för städning i hemmet. Mobilen skall laddas. Och jag skall fundera på vad jag skall göra i dötiden idag efter en titt på en eventuell lokal jag skulle kunna hyra till mitt nya företag - som jag funderar på att starta... Det är mycket som ska, ska och ska.

Och därtill finns det roliga saker att blogga om. Jag har t ex hjälpt till att ta fram nya stämplar hos Vilda Stamps. Du kan läsa om mina inlägg här och här.

Nähepp! Nu är det dags att börja röra på dököttet!

PROMENAD 1:
Jag känner mig starkare. Jag vill bara få det sagt.
Jag promenerade 30 minuter på hastigheter mellan 4,6-5,5 km/h och kom 2,5 km framåt! Men jag är inte särskilt trött! Det tycker jag bådar gott för framtiden. Jag har i alla fall blivit starkare genom promenaderna :-). Då finns det hopp om att jag skall kunna gå på t ex 6,0 km/h utan att dö på kuppen... Sakta men säkert är sättet att ta sig dit. Jag menar, det har ju tagit mig 7 veckor att ta mig till denna nivå :-).

PROMENAD 2:
21,5 minuter på hastigheter mellan 5,1-6,7 km/h tog mig 2 km framåt. Jösses så jag pressade mig själv idag! Det går absolut inte att göra detta utan att hålla sig i handtagen, men det var allt kul att testa på!!!

Pssst!
Svetten lackar, hjärtat slår!

FRUKOST:
Kokt ägg, makrill, keso och tomater.

LUNCH:
Kålpudding

MIDDAG:
Kålpudding med rödbetor och Pauluns nytto-juice.



FREDAG:

PROMENAD 1:
24 minuter på  hastigheter mellan 4,7-5,3 km/h tog mig exakt 2 km framåt. Jag lät tankarna distrahera mig för mycket, vilket gjorde att jag inte hade fokus hela vägen! Jag tänker på om jag skall övergå till LCHF-kost helt och hållet eller hur jag skall fixa det hela. Jag attraheras av tanken att man går ned i vikt samt att man slipper den uppblåsta magen.
Men jag måste medge att jag blev förvånad när jag kom till ICA i Partille i förra veckan, då bokavdelningen fullkomligt badade i LCHF-böcker. Inga andra slags böcker fanns alls att tillgå. Hur kommer det sig? Vad har inköparen tänkt på? Är denne helt och hållet färgad av den f d militanta rörelsen?
Jag tänker också på om jag skall ta över företaget eller inte. Och jag tänker på om jag istället skall ta mitt förnuft till fånga och lägga min tid och energi på att söka andra jobb istället. Jag har ingen rak väg att gå, då jag inte har bestämt mig, vilket gör att jag känner mig velig. Jag har ju inte gjort någon uträkning på vad som krävs i inkomstväg för att väga upp lön, hyra, lånekostnader m m. Jag skall dock till nyföretagarcentrum idag och på torsdag i nästa vecka för att få mer kött på benen.
Det är mycket som skall få plats i huvudet.
Emellanåt påminner jag mig om att promenadstunden egentligen bara är en lång meditationsstund där jag får fokusera på andningen. Men jag har en lång väg kvar att gå tills jag lär mig att utesluta allt annat än det jag för tillfället är fokuserad på!
Jag påminner mig själv här och nu - när jag skriver - att jag borde rita upp en motivationsbild i huvudet som får mig att gå framåt... Jag kan ju t ex tänka på de fina skorna jag visade upp tidigare i veckan, en fräck klänning och några andra accessoarer. De får stå som symbol för att jag faktiskt har ett fritt val att ta del av modetrenderna :-).
Jag tittade ju på Biggest Loser Sverige igår... Där såg vi mannen som gått ned 85 kg på fem månader.. Men så tränade han också många timmar per dygn. Då är det ju klart att man kan gå ned mycket. Jag både vill och inte vill öka på min träningstid. Jag är faktiskt ganska nöjd med att komma hem efter jobbet och sitta framför teven och slappna av, då jag vet att jag gjort "mitt" på morgonen :-). Det är ju balans det också :-).
Men det är klart... Lite mer kan jag givetvis tänka mig att göra, redan nu :-).
Vågen visade 103 kg idag.

PROMENAD 2:
29 minuter på hastigheter mellan 5,0-5,5 km/h tog mig 2,5 km framåt.
Jag lyckades bättre med fokuseringen den här gången... Jag intalade mig att jag är en vinnare och att jag kommer att klara detta. Jag andades också medvetet flera gånger.
Jag tänkte på skorna och möjligheten att välja dem i början av promenaden, men sen tog det andra över :-). 

...


Jag tycker att det är bra att jag skriver av mig för att i efterhand kunna gå tillbaka och se hur jag tänkte och vari rädslorna låg. 
Jag vill också staka ut en lite tydligare väg att gå. Sen jag började att väga mig på min våg, för fyra veckor sedan, ser det ut som att jag gått ned ett kilo i veckan. Då kanske det är rimligt att förvänta sig att man kan göra det i fortsättningen också. 
Jag kan således glädja mig åt att jag siktar på att i månadsskiftet februari/mars bör väga max 100 kg. Det är fortfarande en stor summa - men ett bra delmål! Ju mer jag tappar i vikt, desto mer orkar och vill jag motionera. Det är så jag resonerar nu!
Om det går som jag vill, kan jag ju väga 96 kg i slutet av mars, 92 kg i slutet av april och 88 kg i slutet av maj. 84 kg i slutet av juni och 80 kg i slutet av juli. Det vore väl bra härligt att kunna njuta av att gå i en fin klänning under sommaren :-). Sen kommer hösten, med 76 kg i slutet av augusti, 72 kg i slutet av september, 68 kg i slutet av oktober. Hmm. Det där låter ju riktigt bra :-). 
 
FRUKOST:
stekt bacon, kokt ägg, keso, tomater

LUNCH:
kålpudding

MIDDAG:
bakad potatis med kycklingröra (kyckling, ananas och majonnäs)




LÖRDAG:

Jag är trött som bara den idag. Det är svårtstartat helt enkelt. Jag brukar inte vara sån här... Jag har i o f s sovit ca 8 timmar... Jag tror att jag hade klarat mig bättre om jag gått upp när kroppen vaknade av sig själv en timma tidigare än när klockan ringde... Sambons larm ringer oftast en till en och en halv timma före min - vilket innebär att jag inte får sova hela tiden ut...
När jag vaknade till idag, sade jag till mig att jag hade en timma kvar tills larmet gick... och visst - jag lyckades somna om... Till priset av att jag är supertrött!!!
Jag grunnar också på vad jag skall äta idag till frukost, om jag nu skall följa LCHF-dieten... Jag har ingen keso hemma. Några kokta ägg finns. Även några baconskivor jag skulle kunna steka. Kanske skall jag ta o göra en bacon- och grönsaksomelett?
Jag höll mig mätt igår på bacon, keso, ägg och tomater. Men jag har värsta fisarna idag. Det luktar apa. Och det blir tvära kast då det pockar på väldigt akut ibland. Hmm. Hur skall jag få balans i det här då? Vågar man sig ut?
Jag får ta och promenera mig fram till ett vettigt beslut. Det finns ju alltid havregryn som alternativ, men det är klart... Jag borde ha satt dem i vatten igår kväll... Jag har fortfarande inte kommit så långt att jag planerar för frukosten dagen innan :-(. Jag får passa på att planera storkoket inför nästa vecka också... Det får ju göra idag istället för på söndag, då jag får pysselsällskap här hemma imorgon...

PROMENAD 1:
30 minuter, hastigheter mellan 4,7-5,2 km/h = 2,4 km

Jag har en massa rädslor. Tankar kommer och går. Jag försöker fokusera på att enbart promenera och andas. Faktum är att jag är bättre på att komma på mig själv :-). Det är en träningssak tror jag. Det med! Allt nytt måste tränas in.
Fortfarande tror jag att jag inte kommer att lyckas. Jag inser det nu. Varje gång jag ställer mig på vågen, bekräftar jag min osäkerhet. Jag påminner mig själv om att jag har ett långsiktigt mål med viktminskningen. Jag kan inte gå ned mer än max 1 kg/vecka med den insats jag gör. Om jag vill ha snabbare resultat, så måste jag röra mig mer! Jag påminner mig om att om ett år kommer jag att vara i bättre form :). 
Jag lär mig att säga nej till sånt som stressar mig. Jag vill inte ta in en annan människas negativa energi - så jag väljer bort personen i fråga :-). Det ger mig nog styrka att fortsätta i den riktning jag önskar.
Jag tänker på min framtid, utifrån mitt eget perspektiv, inte någon annans. Det måste jag göra, för annars kan jag inte vara sann mot mig själv.
Det är en styrka att kunna lyssna på sig själv och våga göra något åt en destruktiv situation. Att säga nej till X är att säga ja till Y. Till mig själv.

FRUKOST:
Stekt bacon, kokt ägg, grönsaker

LUNCH:
Kålpudding

MIDDAG:
Tacokväll: majschips, köttfärs, tomat, gurka, majs, ost och tacosås.




SÖNDAG:

Vågen visar 102,8 kg. Jag säger YES! Kul.
Idag får jag pysselsällskap hemma hos mig. Det skall bli trevligt att bara ägna sig åt det man gillar. Men först måste jag röja undan här. Gårdagens tvätt hänger lite här och där (för den hinner inte torka i torkskåpen på utsatt tid :-(...). Men sen blir det kvalitetstid för Hänninen!
Jag har planerat att göra någon slags gryta till lunch - antingen med kyckling eller korv - med blomkålsmos och grönsaker till. Eller så blir det stekt lax - så att vi alla får var sin bit... Det kan ju också funka. Det är dock första gången jag skall ge mig på blomkålmoset... Det skall bli spännande :).

Jag kollade på Melodifestivalen igår, och blev störtfrälst i Loreens Eupohoria-låt... Jag önskar att jag kunde ladda ned den till mitt usb-kort för att spela den när jag skall promenera! Riktigt bra, tycker jag att den var!


PROMENAD 1:

30 minuter på hastigheter mellan 4,7-4,9 km/h tog mig 2,4 km framåt.

PROMENAD 2:

30 minuter på hastigheter mellan 4,9-5,9 km/h tog mig 2,5 km framåt. Jag gick på 4,9 nästan hela vägen, men ökade på i slutet för att jag ville komma till 2,5-strecket :-).

PROMENAD 3:



FRUKOST:
Havregrynsgröt

LUNCH:
Blomkålspuré, stekt lax och grönsaker.

MIDDAG:
Broccoligratäng med tacoköttfärs och några bitar stekt bacon.




Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan? 
Magen blir pruttig av bröd och jästa saker. Låt bli dem. 
Jag har blivit medveten om att jag inte är medveten... Att jag låter tankarna komma och gå utan att kunna fokusera helt och hållet på det jag gör. Jag utmanar mig att andas djupt under promenaden. Jag försöker också ha en målbild framför mig när jag går. 
Jag är medveten om att jag har en massa rädslor. Jag märker det när jag tänker att jag skall öka farten eller tiden. Genast översköljs jag utav oro. Då är det viktigt att jag kan fånga mig själv och motivera mig framåt genom positiva affirmationer. Jag kan. Jag är stolt över vem jag är och vad jag gjort. Jag kommer att få bättre hälsa.

Viktigt att planera för frukosten dagen innan!
Extremt illaluktande fisar av bacon?, kycklingröra? Uscha mig!


Resultat:

måndag: 20 min 4,5-5,0 = 1,5 km
tisdag: 30 min 4,5-5,0 = 2,4 km + 24 min 5,0-5,4 = 2,1 km = 4,5 km/54 min
onsdag: 30 min 4,5-5,2 = 2,4 km + 25 min 5,0-5,3 = 2,1 km = 4,5 km/55 min
torsdag: 30 min 4,6-5,5 = 2,5 km + 21,5 min 5,1-6,7 = 2 km = 4,5 km/51,5 min
fredag: 24 minuter 4,7-5,3 = 2 km + 29 min 5,0-5,5 = 2,5 km = 4,5 km/53 min
lördag: 30 min 4,7-5,2 = 2,4 km +
söndag: 30 min 4,7-4,9 = 2,4 km + 30 min 4,9-5,9 = 2,5 km = 4,9 km = 60 min

måndag 23 januari 2012

Vecka 4 - 2012

MÅNDAG:
Idag börjar min sjätte vecka i mitt nya liv! Yes! Jag är verkligen på G, även om jag idag är mer nedstämd än tidigare. Och även om texten nedan får er att sätta något i halsen, så skall ni inte tvivla på mig. Jag ska fortsätta motionera!


PROMENAD 1:
30 minuter på hastigheterna 4,3-4,4 km/h tog mig drygt 2 km framåt. Jag blev inte särskilt svettig, men det var för att jag inte fokuserade på promenaden, utan ältandet.

...

Jag ältar, ältar och ältar det som händer mig nu. Jag utsätter mig för negativ stress utan dess like. Jag försöker vara neutral och positiv under processen, men ju fler nya stressfaktorer jag försöker bolla med, desto mer stressad känner jag mig!


Det har ju varit en tumultartad vecka för mig. Att bli uppsagd, är en erfarenhet som jag inte räknat med. Och att bli av med sitt roligaste arbete någonsin, är också en svår sorg att bära!
Jag har verkligen försökt att tänka mig som egen företagare med totalansvar för butik med lager, lån, hyra, egen lön m m samt utökat antal kurser (som jag skall planera för och hålla i givetvis (när, är en annan fråga...)) samtidigt som jag skall försöka vara kreativ och hitta på andra sätt att få en större kundkrets. Därtill kan man lägga bokföringsarbetsuppgifterna.
Att ro i land med ovanstående skulle ju innebära dygnet runt-arbete och det klarar jag bara inte av!

Att ta ett blancolån på kanske en halv miljon, skrämmer skiten ur mig. Jag har det inte gott ställt, och jag vågar inte sätta mig i skuld. För vad skulle jag ta mig till om det inte skulle funka? Då är jag ju fast för resten av livet i skulder, upp över öronen!

Därefter har jag - säkerligen utav sentimentala skäl (när jag ser hur glada kunderna är när de köper vissa varor som jag själv vurmar starkt för - och i tanken tänker att jag även i fortsättningen skulle kunna sälja) - velat hålla mig själv kvar inom pysselvärlden genom att tänka att jag kanske kan starta eget som kursanordnare istället. Men det vill till att få till så många kursdeltagare, så att det bär upp en heltidslön, varje månad!!! Så ju mer jag tänkte på det, desto mer osäker blev jag. Och ledsen över att jag inte kommer att lyckas med det jag själv vill.

Och när jag sen tänker på vad jag skall ta mig till för att inte tvingas leva på A-kassan, så känns det som att det enda som återstår är att gå tillbaka till omsorgen, för det är ju där jag har min senaste utbildning. Problemet är bara att själva tanken på att återgå till det som stressade sönder mig och fick mig sjukskriven (min oförmåga att hantera jobbet med brukare som har svåra diagnoser samt alla andra krävande arbetsuppgifter), får ju mig att skaka av rädsla för att de gamla stresskänslorna gör sig påminda. Jag får helt enkelt panik vid blotta tanken, och det är ingen rolig känsla!

Jag känner mig som en nolla, som en person som inte har något värde. Som en person som kommer att bli arbetslös och sedan utförsäkrad och slutligen ett socialfall.
Så ser min tankebana ut.

Jag tror att mycket av det här beror på att jag vill se mig själv som en bättre människa än så. Jag är inte bekväm i rollen som arbetslös. Kanske påminner det mig om min mor, som var både psykiskt sjuk och alkoholiserad. Det blir på något sätt en krock med alla mina primära ambitioner och vad jag faktiskt kan åstadkomma. En hemsk insikt, kan tyckas!

Samtidigt försöker jag hålla mig över vattenytan genom att tänka och påminna mig själv om att jag VET att jag har talanger. Jag VET att jag har ett driv. Jag VET att jag vill arbeta och jag VET att jag kan komma till nytta. Men det dåliga självförtroendet säger mig att det inte finns någon som vill ha mig i sin verksamhet.

Dessa undergångstankar måste ju ha sin grund någonstans. Jag vet dock inte var. Den här prövningen är givetvis en bra lärare. Om jag gräver tillräckligt djupt kommer jag säkerligen lära känna mig själv ännu bättre. Förhoppningsvis tar jag mig ur det med en STÄRKT självkänsla!

När jag sedan får ännu en utmaning att jonglera med, som får mig att förstå att jag agerat själviskt när jag skrivit på facebook om uppsägningen utan att resten av inspiratörerna vet om det samt det faktum att många inom scrapvärlden nu surrar kring detta, så får jag dåligt samvete för att jag inte tänkt efter före. Jag var i o f s tvungen att meddela en mässarrangör om att vi inte tänker komma dit. Därtill har jag varit tvungen att kontakta leverantörer för att stoppa de ordrar som vi kanske har på rest. Informationen hade kommit ut ändå, tror jag. Men det är klart, det tar inte bort det faktum att det var JAG som skrev på fejsan :-(.

Att jag skall vara den som bär upp rollen som informatör om företagets slutdatum, axla rollen som ansiktet utåt samtidigt som jag skall hålla ihop mig själv, verkar vara något jag behöver tränas i.
Jag vill ju egentligen vara den starka typen som kan resonera klokt och förnuftigt. Men det är klart, när det handlar om en primär kris som ens överlevnad, ja då antar jag att jag inte klarar av att tänka på alla andra före mig själv.

Just nu känner jag mig bara skuld- och skamtyngd och vill vara ledig ett par dagar för att sortera mina tankar och hitta konstruktiva sätt att hantera situationen på!

...

PROMENAD 2:
Efter ett samtal med chefen om att vara ledig idag, bestämde jag mig för att ta en promenad till på mitt kära promenadband. Nu gick jag på hastigheter mellan 4,4-5,5 km/h och kom 2 km framåt på 25 minuter.
Fy fan vad bra!

...

Medicinen för mig verkar vara att grubbla, bli medveten om det, reflektera och skriva om det och sedan göra något åt det. I det här fallet blev det en promenad i rask takt :-)! Och det är en ganska skön känsla när man känner svetten rinna ned för sidorna i ansiktet efteråt :-)!

Det skall nog bli folk av mig med!!!

...

Det slår mig nu, att jag är en orolig person, eftersom jag redan nu, tänker jag på det som komma skall om x antal veckor. Detta innebär att jag inte lever i nuet.

Jag oroar mig för framtiden. Givetvis skall man väl se om sitt hus, men att gå upp i detta så fullständigt, kan ju aldrig vara bra!
Men jag antar att det finns något positivt med det hela. Jag lever inte i det förflutna i alla fall.
Hmmm...
Det är väl inte riktigt sant det heller, då jag baserar min oro om framtiden på mina resultat i dåtiden. Kanske är det dags att dra i handbromsen och intala sig att jag lever här och nu och gör det bästa jag kan av situationen!

Men vad är det som triggar mig och hur kan jag lära mig en ny metod att hantera detta?

...

FRUKOST
Äggsmörgås - nybakt havrebröd (dock inte lika bra som förra gången...) och ett glas juice!

LUNCH
Kycklinggryta med råris, nötter och banan.

MIDDAG
Kycklinggryta med råris och tomater samt smörgås.


...

Jag hade lust att ta en promenad till igår, innan jag lade mig, men lät mig övertalas av latmasken för att kolla på sista avsnittet av Mildred Price :-).
Även om jag inte tog en promenad till, är jag glad för utvecklingen i mitt tänk... Jag ville i alla fall... Den tanken hade jag ju inte för drygt sex veckor sen :-).


TISDAG:

PROMENAD 1:
En promenad på 30 minuter tog mig 2,2 km framåt, då jag på grund av kramp/drag i höger vad bara kunde hålla farten på 4,3-4,5 km/h. Ambitionen är att ta en promenad till på morgonen.

Jag försöker sträcka ut benen efter promenaden - både genom att luta mig framåt över raka ben samt stå som i slalombacken... Men det är inte säkert att det släpper. En sak är klar... Jag kan i alla fall se till att jag går sakta, hellre än inte alls :-). Det gäller att anpassa kraven till ens förmåga... Och idag försökte jag ta mig vidare genom att tänka på dem som lever i ständig smärta, dag ut och dag in... Min smärta släpper ju efter träningen...

Och även om det känns tråkigt att inte kunna pressa på mer, så är jag glad för utvecklingen... För det är ju inte så himla länge sedan som jag körde på 3,9 km/h i hastighet och tyckte att det var jobbigt. Nu blir jag knappt svettig... :-).

Jag för tabell över mina avancemang för att lättare kunna se hur jag ökar i både hastighet och tid. Jag skriver även ned viktminskningen där - när jag väger mig på min våg. Det kan bli trixigt att skriva in värden från olika vågar - för jag har en känsla av att min våg inte stämmer med de andra. Det som är viktigt i det här läget, är att jag ser till själva kilo-minskningen och inte själva totalvikten :-).

Jag tar med tabellen till mitt första besök hos dietisten om knappt två veckor, för att visa henne min framfart :-). 

Vågen stod på 104,4 kg i morse. Och jag vet. Jag borde verkligen inte väga mig så ofta... Men jag är som ett barn i en godisaffär varje gång jag ser vågen... Och i ärlighetens namn finns det väl värre saker att göra :-). Jag dricker inte alkohol, jag röker inte tobak, jag äter heller inte sötsaker eller annat tjafs... Då anser jag att jag kan väga mig varje dag - om jag så vill - för att hålla motivationen uppe :-).
Men det är söndagsvikten som jag tycker är viktigast!!!

PROMENAD 2:
På knappt 24 minuter och hastigheter mellan 4,5-5,5 km/h tog jag mig 2 km framåt.
Och jag är svettig i pannan! YES! Fan vad bra, Sari!!!


Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker att kroppen känns fastare - framför allt vid magen. När jag sedan tittar på mig själv i spegeln, så syns inget. Men jag vill gärna tro att det inre kroppsfettet försvinner först :). Sen kommer all överflödig hud att hänga och dänga, men det får det nog vara värt!!!

FRUKOST
Havregrynsgröt med mango + ett kokt ägg.

LUNCH
Kycklinggryta med tomater och vindruvor.

MIDDAG
Kycklinggryta med nötter, banan och smörgås.





ONSDAG:

PROMENAD 1:
En 30 minuters promenad på hastigheter mellan 4,4-4,9 km/h tog mig 2,3 km framåt. Jag kände mig yr nästan hela tiden, så jag höll mig fast i handtagen så gott som hela promenaden. Jag hoppas att jag piggnar till om en stund, så att jag kan ta en ny promenad.

Jag har börjat med benböjningar - d v s jag böjer knäna för att komma ned och upp. Efter 10 st sådana har jag träningsvärk dagen efter. Idag har jag lagt till en bredbent variant... Det är ju viktigt att få ordning på fettet på lårens insida!!! Med tiden kan jag ju öka på antalet böjningar.
Jag klurar mycket på vad för slags övningar jag kan göra hemma. Jag har ju gummiband och en massa träningsböcker... Sakta men säkert gör jag mig mogen att påbörja även detta :-).

PROMENAD 2:
På drygt 23 minuter kom jag 2 km framåt. Hastigheterna var mellan 5,0-5,4 km/h. Och den här gången svettades jag riktigt mycket! Jag klarar inte av att gå med armarna viftande på dessa hastigheter utan måste hålla mig i handtagen. Men jag tycker att det inte gör så mycket... Huvudsaken är ju att jag går!!!


FRUKOST
Havregrynsgröt + ett kokt ägg

LUNCH
Keso, blåbär, tomater, ägg, makrill

MIDDAG
Korvsoppa + smörgås




TORSDAG:

PROMENAD 1:
30 minuter tog mig 2,4 km framåt. Jag glömde av mig när det gäller hastigheterna jag haft på senare tid, så jag började på blygsamma 3,8 km/h. Jag tyckte att det inte var särskilt jobbigt, så jag ökade hastigheten och hamnade till slut på 5,0 km/h.


Jag väntar på hantverkare som skall fixa med våra fläkt idag. Rättare sagt, så skall de byta ut den. Förr i tiden hade jag stressat som fan för att de kommer. Jag hade sett till att ha hemmet i perfekt skick, men numera skiter jag i det. Det är väl ett hälsotecken det med, antar jag... Om man skall lyda uttrycket: "Ordning är för idioter, genier behärskar kaos" :-).

Det som kan var lite stressande är just det där att när jag tar min andra promenad, så kommer det ju att dra ut på tiden... Sen skall jag duscha... när de är här...
Lyckligtvis har sambon tagit ledigt idag, så han kan serva dem och jag kan sköta mitt...

Och varför jag börjat med 30-minuterspromenader är helt enkelt för att det står i bruksanvisningen till maskinen att man helst skall göra det - d v s inte överskrida tidsgränsen. Så då får det ju bli två promenader om dagen istället... I framtiden säkerligen fler :-).

Idag är det lite lättare att andas. Jag har ändrat tänkesätt när det gäller mitt framtida arbete. Jag försöker få tag i en delägare att driva butiken med. Det kan givetvis ha sidan för- och nackdelar... Det svåra är väl att man inte riktigt vet vad man får förrän man jobbat ihop ett tag. Jag har hört folk berätta om dåliga delägare som nyttjat företagets pengar för egen vinning. Sådant vill man ju bara inte veta av!
Förhoppningen är givetvis att jag skall hitta en superentusiastisk person som brinner för det här lika mycket som jag och som kan komplettera mig på alla de områden jag saknar kunskap :-).
Nu håller jag tummarna för detta!!!

Något annat som händer med mig, är att jag fått lätta blödningar varje vecka. Det håller på i ett par dagar. Jag har ju varit lyckligt lottad och inte haft mens på månader. Jag antar att det har med fetman att göra. Så när jag börjar tappa i vikt, ja, då kommer mensen tillbaka. Hur kul är det då? Men å andra sidan kan man ju ta det som ett tecken på att det jag gör faktiskt har sin verkan. Det finns alltid något bra - även i det dåliga!

PROMENAD 2:
23 minuters promenad på hastigheter mellan 5,0-5,5 km/h tog mig 2 km framåt.



FRUKOST
Havregrynsgröt + 1 kokt ägg

LUNCH
Wokade grönsaker och kyckling på thai-restaurang

MIDDAG
Korvsoppa + smörgås




FREDAG:

PROMENAD 1:
Det kändes inte bra från början idag. Det drog i vaderna innan jag ens börjat. Jag hade för mycket i tankarna för att kunna fokusera på vad jag gjorde. Och så tog jag i för mycket.
Jag provade att gå med skor idag, då jag känner att det är lite stumt i hälarna, men det blev för varmt! Jag var tvungen att avbryta efter 19 min och 1,9 km på hastigheter mellan 4,4-4,7 km/h.
Jag fortsatte direkt i ytterligare 5 minuter. Jag började på 5,0 km/h, men fick sänka till 4,8 km/h. Jag kom kanske en halv kilometer framåt.

Jag grubblar mycket på hur jag skall lösa min arbetssituation. Jag har fått napp på en delägare. Jag hoppas att det går i lås. Jag får en massa andra uppgifter att ta itu med för att få igenom ett starta eget-bidrag. Därtill funderar jag mycket på vad man kan göra för att få verksamheten att blomma upp.
Så jag måste ta mig tid att skriva av mig, annars blir inte träningen bra!
Jag läste också någonstans att en rask promenad innebär att man promenerar på 7 km/h i hastighet. Jag har en bit kvar innan jag når till och orkar med den sortens hastighet. Kanske tar detta ned mitt mod... (d v s jag tolkar in att jag inte duger till en rask promenad - vilket medför att viktminskningen uteblir)
Jag vägde mig imorse också - och vågen står still på 104 kg. Kanske låter jag det påverka mig mer än jag tror och vill.
Men nu efter skrivandet här, hoppas jag att jag skall kunna ta mig an bandet igen.
Det stör mig också att jag glömmer av att planera för min frukost dagen innan! Det känns som om siktet är för kortsiktigt inställt. Jag vill sikta om - så att jag kan behålla fokus under en längre tid!

PROMENAD 2:
24 minuter på hastigheter mellan 4,8-5,1 km/h tog mig 2 km framåt.



FRUKOST
Havregrynsgröt med banan + ett kokt ägg

LUNCH
Korvsoppa med smörgås

MIDDAG
Kycklinggryta med nötter och banan




LÖRDAG:

PROMENAD 1:
26 minuter på hastigheter mellan 4,4-4,9 km/h tog mig 2 km framåt.

PROMENAD 2: 
23 minuter tog mig 1,75 km framåt. Jag gick på hastigheter mellan 4,8-5,2 km/h.

Jag vill så gärna hitta ett sätt att fokusera på min uppgift här och nu, för som det är nu, strömmar tusentals tankar genom huvudet samtidigt, och då tappar jag motivationen till att öka takten och ta ut mig ordentligt!


FRUKOST
Havregrynsgröt med banan + kokt ägg

LUNCH
Korvsoppa + smörgås

MELLANMÅL:
honungspäron och smögås

MIDDAG
Ola Lauritzons GI-komponerade kycklingrätt + 3 clementiner

Hur kul är det här då...? Vid halvsjutiden idag fick jag ont i magen. Jag tänkte genast att jag skulle få min mens, men så gick jag på toa och blev sittande där. Värsta ränneskiten! Uscha mig! Får jag då mens på detta, så är ju lördagkvällen gjord! Fyy faaaan!




SÖNDAG:

Vågen visar 103,9 kg. Jag känner mig missnöjd med resultatet - med tanke på att jag ökat promenadantalet till två om dagen den här veckan. Dessutom har jag ökat intensiteten i dem. Men det är inte mycket att göra åt. 
Över huvud taget tycker jag att det är märkligt att jag inte går ned mer, med tanke på att jag inte äter eller dricker några sötsaker längre. Det är banne mig jättekonstigt. Och att jag promenerar på det, jag som tidigare levt ett väldigt stillasittande liv. 
Vad kan detta bero på? Någon som vet?

PROMENAD 1:
Jag promenerade i 30 minuter på hastigheter mellan 4,5-4,7 km/h och kom drygt 2,2 km framåt.  
Jag känner mig lite snuvig, så jag andas genom munnen, vilket gör att den känns torrare än vanligt. 
Ett jädra drag i vaderna... Det har egentligen haft ända sedan jag började sträcka ut dem ordentligt mellan och efter passen... Jag vet inte om jag tar i för hårt, eller vad det kan vara...


PROMENAD 2:
25 minuter på hastigheter mellan 4,8-5,3 km/h tog mig 2 km framåt.


FRUKOST
halloumi, stekt ägg, tomater och avocado

LUNCH
Korvsoppa och nybakt bröd

MIDDAG
Kålpudding



Vad har du lärt dig den här veckan? 
Det är inte konstruktivt att älta. Det är givetvis bra att resonera med sig själv om vad "problemet" kan vara, men sen gäller det att ta tag i sig själv och göra något vettigt av det hela. En promenad som får dig att fokusera enbart på var du sätter fötterna, hur du andas o s v kan vara ett mycket bra alternativ!
Lev i nuet! 
Var stolt över dina framsteg! Titta tillbaka och inse att du verkligen är på väg! Belöna dig med snälla tankar om dig själv!


Delmål 1 - gäller t o m 6 februari:
Gå, för att förbättra värdena inför dietistbesöket den 6 februari 2012!

Resultat:

måndag: 30 min 4,3-4,4 km/h = 2,1 km + 25 min 4,4-5,5 km/h = 2 km = 55 min = 4,1 km
tisdag: 30 min 4,3-4,5 km/h = 2,2 km + 24 min 4,5-5,5 km/h = 2 km = 54 min = 4,2 km
onsdag: 30 min 4,4-4,9 km/h = 2,3 km + 23 min 5,0-5,4 km/h = 2 km = 53 min = 4,3 km
torsdag: 30 min 3,8-5,0 km/h = 2,4 km + 23 min 5,0-5,5 km/h = 2 km = 53 min = 4,4 km
fredag: 24 min 4,4-5,0 km/h = 2,3 km + 24 min  4,8-5,1 km/h = 2 km = 48 min = 4,3 km
lördag: 26 min 4,4-4,9 = 2 km + 23 min 4,8-5,2 km/h = 1,75 km = 49 min = 3,75 km
söndag: 30 min 4,2-4,7 km/h = 2,2 km + 25 min 4,8-5,3 km/h = 2 km = 55 min = 4,2 km

måndag 16 januari 2012

Vecka 3 - 2012

MÅNDAG:
Nu är det en ny vecka med nya chanser till träning/promenader. Jag vill ropa tjohoo för att jag i FEM veckors tid gått varje dag (förutom julafton och juldagen). Jag vill också tänka positivt istället för att låta negativa tankar komma och förgifta mig. Så då gör jag det.  
TJOHOOOO för att jag bestämt mig :-)!

Jag känner mig dock lite tung i sinnet idag, men jag antar att det går över om ett tag :-). Jag vill absolut inte börja tänka negativt så att jag skall komma ifrån min positiva förändring i min person... Absolut inte! (hmmm... vid närmare eftertanke tror jag att det "tunga" i mitt liv vill ta över - men jag vill verkligen inte låta det göra det... jag måste hitta en väg ur det här - och samtidigt fortsätta promenera - fastän det känns tungt med det "andra" - detta är inte till besvär - tvärtom... promenaderna ger mig mer styrka att fortsätta samt behålla humöret på en bra nivå!)

Promenad 30 minuter på hastigheterna 4,0 och 4,2 km/h (vilket gör drygt 2 km). Det kändes i bakvaderna den här gången under så gott som hela promenaden. Jag orkade inte mer. Men istället för att bara ge upp, valde jag att dansa lite efteråt för att mjuka upp kroppen.

Det kändes inte bra att lämna promenaden på bara 30 minuter, så jag beslutade mig för att gå en liten stund till! Jag bara måste bryta den här negativa trenden, för att slippa älta detta också under resten av dagen!
Och jag måste säga att det kändes mycket bättre efter den andra promenaden för dagen :-)!!!!
Jag gick 16 minuter på hastigheter från 4,0-4,4 km/h. Jag kom 1,15 km framåt :-). Så nästa gång jag känner att jag måste bryta innan jag kommer till 45 minuters promenad, är det ju bara till att ta en paus och köra resten efter t ex 10 minuter :-).
Så idag har jag också gått 3 km! Det känns verkligen bra!
Bra jobbat, Sari! Keep up the good work!


FRUKOST
havregrynsgröt med blåbär och hallon


LUNCH
kycklinggryta med massor av grönsaker


MIDDAG
tonfiskgryta med fullkornspasta och banan

Psst! 
Ju längre dagen gick, desto mer kunde jag känna av en skön träningsvärk efter gårdagens styrketräning... :-). Jag funderar starkt på att skaffa mig gymkort, så att man kan komplettera promenaderna med just styrketräning... Tänk om man hade ett jobb som gav en rabatt och bonus... :-). Då skulle jag inte tveka en sekund!

Någonting har hänt. När jag lägger mig tänker jag glatt på morgondagens promenad. Det är en störtskön känsla att vara medveten om och glad för resan jag är på :-).


TISDAG:

Jag sover inte som vanligt. Det känns mest som att jag grubblar hela natten. Jag gick upp 50 minuter tidigare än jag planerat.
Så är det ibland!

48 min på hastigheter från 4,0-5,0 km/h! Yes! Jag pressade på järnet till Scooters "Faster Harder Scooter" som sista-låt!!! Jag kom 3,39 km framåt!
Superduperbra! Fan vad jag är stolt över mig själv.
För att få extra styrka vid 42 min-strecket, så svor jag på finska. Perkele! Saatana! Och så gick det riktigt bra att pinna på som värsta blådåren :-).
Saatana! Det här känns bra!

De senaste dagarna har jag gått upp i vikt... Eller kanske jag har justerat vikten på något sätt med fler muskler :-). Nu visar vågen 105,7 kg. Det är ju ändå ett bra resultat från söndagen för drygt en vecka sen .-)!

FRUKOST
Grovt bröd, ost, ägg, tomater... och trevligt sällskap av AC!


LUNCH
Kycklinggryta med banan och jordnötter


MIDDAG
keso, banan, tomater, ägg, 2 skivor stekt halloumi

Pssst!
Jag gick i trappor i 4 våningar av 7 igår när jag skulle hem. Jag tänkte att jag lägger till det som en bra "träning" när jag inte har händerna fulla av matkassar. Sakta men säkert måste jag ju kunna gå alla sju trappor utan att flåsa som en ... ja, jag vet inte vad...

...

Jag tittade på tv-programmet "Mot alla odds" igår. Det är ett gäng människor med funktionsnedsättningar som skall ta sig från en punkt till en annan. I Afrika. Tillsammans.
Funktionsnedsättningarna är av olika art, men de har bestämt sig för att anta utmaningen. De flesta har en positiv syn på livet, trots sina begränsningar, trots att de får kämpa mer för det vi tar för givet.
Det här är något jag kan ha som måttstock på att inget är omöjligt, om inte jag själv intalar mig att det är det.  

Allting är möjligt hela tiden. Det enda som begränsar denna insikt är dina egna tankar, känslor och ditt livsmönster som lärt dig att livet skall vara på ett visst sätt. 
Kjell Haglund. 


Så det är bara till att kämpa på. Att göra sitt bästa och kanske lite till. Kan en människa som blivit överkörd av lastbil komma igen, aktivera sig med rullstolsbasket och vilja ha ut mer av sitt liv, så kan väl jag åtminstone promenera och träna så att jag mår så bra som jag bara kan!
Nu är det banne mig slut på alla dåliga ursäkter!

ONSDAG:

Jag känner mig seg i kroppen, men jag siktar på att ta mig till promenadbandet och göra mitt bästa!

Jag promenerade i nästan 47 minuter och kom 3,5 km framåt. Jag hade hastigheten från 4,0-4,9 km/h.
Och idag, gott folk. Idag är jag tröttare än jag brukar :-). Jag är t o m riktigt svettig i pannan. Yes! Och så glömde jag ju att ta min magnesiumtablett, vilket gjorde att jag var lite rädd för akut drag i höger yttervad. Känslan gnagde lite hela tiden, men jag beslutade mig för att öka successivt istället för att öka på som en idiot från början.
Och ser man på... Det gick ju!



FRUKOST
kokt ägg, makrill i tomatsås, keso








LUNCH
kycklinggryta, banan och jordnötter








MIDDAG
stekt ägg, stekt halloumi, keso, tomater









MOTIONSFAKTA

Ibland behöver jag fakta för att få något att "gå på". Så här är ett utdrag från boken "Gå ner i vikt med promenader" - skriven av Katarina Woxnerud.

  • Ju mer man rör sig, desto mer energi skapas.
  • Sök aktivt möjligheterna till rörelse.
  • För att lyckas med varaktig viktminskning, krävs det att tre komponenter samverkar: motion, mat och tänket.

Ökad förbränning bidrar till:
  • viktminskning
  • stärkta muskler
  • stärkt skelett
  • minskad risk för sjukdom

När man ökar förbränningen, ökar också kaloriförbrukningen samt konditionen. Därtill förbättras både hjärtats, lungornas och cirkulationens kapacitet.
Fler fettförbrännande stationer bildas.

Man rekommenderar minst 30 minuter rask promenad om dagen - för att hålla hälsan. Man bör ha som mål att gå i en takt så att man förbränner minst 150 kcal vid varje 30 minuterstillfälle. (när jag kollat hur många kalorier jag förbränner på mina promenader måste jag skratta åt siffran... för jösses... jag kommer knappt upp till 80 kcal... o ändå pinnar jag på som en blå!!!)

Använd armarna aktivt!

Kroppen anpassar sig till de krav som ställs på den och blir så stark och snabb som ditt jobb och din fritid kräver. Men om du sitter eller ligger hela dagarna, kommer inte kroppen att tala om för dig att den behöver motion. Det är du som måste initiera träningen, varje gång!

Ju fler stora muskelgrupper som arbetar samtidigt, desto högre kaloriförbrukning. Därför anses följande sporter vara bra:
  • längdskidåkning
  • stavgång

Glöm inte betydelsen av bra tempo och att göra det i kuperad terräng.

Ju mer muskler - desto högre ämnesomsättning - vilket ger mer ork och energi. Detta sänker också blodfetterna (det onda kolesterolet). Därtill minskar behovet av att producera insulin.

Om du skall äta en fettrik måltid, kan det vara bra att ta en 60 minuters promenad före måltiden, för att få lägre blodfettsmängd (eller så kan man ju skippa en fet måltid helt och hållet och söka sig till ett nyttigare alternativ :-)... min kommentar...).

En bättre blodcirklulation medför att
  • Hjärtat ökar sin takt - i takt med musklernas arbetstakt. 
  • Blod och lymfa trycks fram i kroppens kärlsystem - cellerna får mer syre 
  • Lymfan kan ta med sig slaggprodukter och avfall som måste lämna kroppen. Detta ökar vårt välmående.

Ett starkt skelett får du av bra mat = byggstenar = näring.
Tänk på att kvinnor i menopausen förlorar mycket benmassa - vilket kan öka risken för benbrott!

Daglig motion kan minska negativ stress, nedstämdhet och depression. Endorfiner frisätts! 
Se på motionen som en mental paus - tid för dig själv!

Tävla inte mot andra - utan gör det i en takt som känns rolig och behaglig.

Motion minskar också risken för tjocktarms- och bröstcancer.

Om man vill tappa i vikt, bör man öka aktiviteten till 60-90 minuter per dag. En ovan motionär kan öka successivt med 15 minuter per 3-4 veckors-period.

10 000 steg motsvarar 6-8 km promenad (5 000 steg motsvarar 3-4 km promenad).
10 000 steg per dag i veckan = 3 500 kcal = ½ kg i kroppsfett.
I praktiken bör du kunna tappa 2 kg kroppsfett per månad med 70 000 steg i veckan.

När det blivit en naturlig vana att ta 10 000 steg om dagen, är det lämpligt att öka 3 000-4 000 av stegen till ett raskare tempo.

Kör inte för hårda pass före frukost - för även om du förbränner fett - så måste det till muskler också för att få energi.


...

Snacka om att man kan pendla i humöret :-(... Jag känner mig olustig till det mesta nuförtiden... Well... inte träningen :-)... Men jag känner mig lite maktlös, vilket inte är en bekväm eller alltför vanlig känsla. Jag gillar att ha kontroll och känna mig "safe", men just nu känner jag mig verkligen som Bambi på hal is. Jag vill återfå kontrollen och få en riktning, men oavsett hur mycket fakta jag präntar in och hur mycket jag förstår hur viktigt och bra det är för mig att äta bra mat, väcks lusten att tugga på något till liv. Jag är således inte fri från mitt "missbruk". (Det är det där "tunga" som jag ältar och inte kommer ifrån...)

Jag skall kanske inte överdriva, men jag fick syn på en halstablettpåse med extra effektiva Extra starka halstabletter... Den fick duga... Och så fort jag tog en, kände jag att jag kunde vara på väg utför... d v s ta något annat att tugga på - bara för att döva något... Men eftersom det räckte med en, är det väl inget att orda om, antar jag!

Det är egentligen fantastiskt, att jag lyckades vara så HÄR I NUET och känna in känslan. Känna in och reflektera över den samt skriva om den här. Det är faktiskt helt fantastiskt att jag lyckades stoppa mig själv!
Detta bör nästan firas - med glada tankar... inte med något sött. Helt enkelt för att det är en intressant observation...

När jag blir stressad, uttråkad eller led..., vill jag underhålla mig med "mat". Men även om jag i tanken tänker jag att det vore bra att ta en promenad eller dansa för att motverka den negativa stressen, så passar dig sig inte nu. Tyvärr. Jag är ju på jobbet :-).
Jag får helt enkelt bearbeta olustkänslan som jag bär på nu och rikta blicken framåt. Det går att komma över detta, bara jag får lite kontroll på de basala bitarna (det "tunga") i mitt liv.
Det är väl här den mentala biten kommer in... Att lära sig ett nytt mönster. Men första steget är säkerligen att erkänna att man har ett problem. Och det kan jag ju inte förneka längre...

...

Jag gick 4 trappor upp när jag kom hem...






TORSDAG:

45 minuters promenad, på hastigheter mellan 4,1-4,9 km/h fick mig 3,4 km framåt. Jag ser dock att jag inte kommer upp i 150 kcal i förbränning... Det får bli nästa mål, helt enkelt... Och det enda sättet att komma upp dit är att antingen förlänga distansen eller öka takten. Men jag måste givetvis göra detta i en takt som jag faktiskt klarar av. Jag måste påminna mig själv om att inte tävla i detta. Det får ta den tid det tar!

....

Jag tog trapporna upp till Arbetsförmedlingen. Jag fick reda på både det ena och det andra om mina chanser att få arbete eller starta eget. Det visade sig dock att jag själv måste ro hela båten i hamn... AF kommer inte att göra något för att hjälpa mig...

Ångesten rider mig som en värsting... Jag fångar upp mig i denna känsla och börjar analysera... Måste jag återgå till mitt f d arbete som habiliteringspersonal eller kan jag hitta något annat att göra? Jag vill ju verkligen ha ett arbete - men inte må dåligt på kuppen...
För att råda bot på det, beslutade jag mig för att åka till mammas kyrkogård och promenera lite. Det var väl en väldans tur att det var uppehållsväder idag :.). Det kändes riktigt skönt att trampa på ny mark och sortera tankarna. Jag försökte vara i nuet och observera det jag såg framför mig... rinnande vatten, fuktig mark, gravstenar...

Så länge det finns liv, finns det hopp, sade jag till mig själv!

Jag frågade mig varför jag är rädd för att återvända till mitt gamla yrke. Jag försökte vända på resonemanget och få det åt det positiva hållet med att utmana sig med det man är rädd för.

...

Idag, vid halv sextiden blev jag uppsagd från mitt arbete. Det här är det "tunga" jag pratat om under veckan. Jag har således bara en månad kvar att arbeta på mitt roligaste jobb någonsin. Nu är det dags att på allvar börja söka jobb.

Jag skrev in mig hos Arbetsförmedlingen förra veckan, med avsikt att ta reda på om jag kan söka starta eget-bidrag och ta över verksamheten jag jobbar i nu, men känner mig rädd för att sätta mig i skuld. Jag är också orolig för att jag inte kommer att få sålt så mycket som det krävs för att täcka min lön, hyra, lånekostnader förutom alla andra kostnader.

Scrapbookingbranchen är en trendkänslig branch, och man måste verkligen ligga på topp med alla aktuella varor för att locka till sig kunderna. Detta skulle medföra ytterligare ett stressmoment i mitt liv, förutom att jag skulle få jobba dygnet runt för att hinna med alla andra ansvarsuppgifter jag inte varit involverad i nu. Jag tänker främst på bokföring m m.

Om du, som läser detta, vet någon plats jag skulle kunna arbeta på - med bra talang inom det administrativa, kundkontakter, (gärna scrapbookingvaruförsäljning, skapande av inspirerande alster), språkkunskaper - finska, svenska och engelska samt en stor portion empati och medmänsklighet, så tveka inte att höra av dig!

FRUKOST
Havregrynsgröt med mangobitar och ett ägg samt en klick bregott.


LUNCH
Kyckling- och äggsallad på Paprika i Allum.
En halv banan på Ica MAXI.

MIDDAG
Kyckling- och kikärtsgryta med grönsaker och dinkelgryn, banan och jordnötter.




FREDAG:

En 45 minuters promenad på hastigheter mellan 4,1-5,2 km/h tog mig 3,5 km framåt. Svett rinner ned vid tinningarna. Det är jag inte riktigt van vid, så det känns oväntat bra :-).

Samtidigt som jag promenerade funderade jag över min framtid. Jag tänker inte bli någon förlorare. Jag skall gå segrande ur det här med min uppsägning och min framtida arbetslöshet.
Det finns ett behov av pysselkurser och jag skall se om inte jag kan råda bot på detta. Tanken på att jag skall finna en meningsfull sysselsättning får mig att må bra. Jag är inte typen som gillar att sitta hemma och göra ingenting, förutom när jag bestämt mig för att göra just ingenting.
Jag skall se till att bli min egen lyckas smed!

Daglig motion kommer att hjälpa mig att orka fokusera, hålla mig motiverad och pigg. Och vid god hälsa, dessutom :-).

FRUKOST
Havregrynsgröt med mango.



LUNCH
Keso, färska blåbär, banan, nötter.



MIDDAG
Kroketter, köttbullar och grönsaker.


Jag känner mig lite medtagen och ledsen över att jag snart blir arbetslös. Jag försöker vara positiv och tänka att jag kanske kan starta ett eget företag som fokuserar på kurser för anställda i olika företag och verksamheter, allmänt pysselintresserade o s v...
Jag kan tänka mig att köra till folks hem för att ha kurser o s v...
Allt detta är i planeringsstadiet än så länge. Det känns dock som ett bättre alternativ att inte ha något varulager samt slippa stå med en massa utgifter som hyra, återbetalning av lån om man jämför med situationen att jag skulle ta över verksamheten jag jobbar i nu. Kanske kan jag känna mig för under sex månader för att se om det bär sig eller inte. Kanske står jag inte ut med att ha så lite pengar, så kanske söker jag mig till ett arbete jag troligtvis kommer att bli sjuk av själv...

Jag är i valet och kvalet. Jag önskar dock att jag var mer självsäker och att jag trodde mer på mig själv. Jag kan känna små glimtar av tillfredsställelse när jag verkligen tror på mig, men sen tar oron och osäkerheten över och mal sönder huvudet på mig.

Vad kan jag göra för att hålla fast vid målet samt öka självförtroendet? Kanske är det för mycket att fokusera på nu när jag försöker att både röra mig mer och tänka på maten... att samtidigt fokusera på ett nytt yrke eller starta eget... Jag har väl mina begränsningar antar jag...

Stötvis får jag lust att äta... Det har ju varit min stressventil tidigare, men jag är ståndaktig. Jag tänker framåt. Jag blir också peppad när jag ser hälsosamt smala människor på tv. Jag tänker att en dag är det där jag... Och jag kommer till den där dagen fortare om jag inte äter något extra, bara för att jag är ledsen och nedstämd.


LÖRDAG:

Jag fångar mig själv med att vara kvar i den negativa spiralen. Jag försöker tänka positivt, men så kommer det en mörk kraft och bara suger musten ur mig. Jag har dock blivit bättre på att känna igen de negativa tankarna, så jag tror faktiskt att jag på sikt kan säga till mig själv vid ett tidigare stadium att sluta och ändra taktik i huvudet! Jag vill gärna tro gott om mig själv och min förmåga, men oron tar som sagt över.
Jag vill gärna hitta en bok om hur man peppar upp sig själv och håller sig kvar där under hela dygnet, inte bara de fem första minuterna...


Jag känner mig också tungsint över att jag inte går ned i vikt, speciellt när jag inte äter sötsaker. Jag äter verkligen ingenting av det jag gjorde förr. Men jag vill vara positiv i tanken även i detta ämne.
Igår, när jag vägde mig i nattlinnet, vägde jag 104,8 kg. Sen när jag hade bälgat i mig vatten och tagit på mig kläder, vägde jag ett kilo mer.
Idag när jag vägde mig i nattlinnet, vägde jag 104,4 kg. Så det är klart att det kan kännas lite positivt. Jag måste komma ihåg att ge mig själv tid. Det tar tid att gå ned i vikt. Om jag vill se snabbare resultat, så måste jag nog öka träningstiden! Det finns inga andra sätt att se på det!
Och sen vill jag heller inte vara beroende av resultatet på vågen. Jag borde kanske gömma undan den helt och hållet!!!

Gårdagens middag gjorde morgonens avföring hård. Då är det ju frågan om jag hellre är lös eller hård. Jag tror egentligen att maten jag åt igår kväll inte var den bästa - men jag "lyxade" till (läs förstörde kroppen) det lite på fredagkvällen... Jag orkade inte se på kycklinggrytan än en dag. Det är väl det som är nackdelen när man gör sådana stora satser mat, att man hinner tröttna på det innan man ätit upp allt! Men nyttig mat, det kan jag verkligen laga!

Jag har också märkt att det är viktigt att jag har kokta ägg i kylen hela tiden. Igår hade jag inget ägg till lunchen, och jag var ju hungrig som en varg bara en timma efter. Bara keso och frukt funkar inte för mig, alltså!

Nähepp! Nu är det nog med morgonfunderingar och -reflektioner. Nu är det dags att byta om och börja promenera.

...

Idag var det ingen lätt promenad. Jag tog ut mig för hårt och fick som resultat krampdrag i både yttervad och känningar i vaderna samt ischiasnerven. Jag gick först 18 minuter på hastigheter mellan 4,3-5,3 km/h. Jag kom 1,8 km framåt.  Sen blev det toalettpaus. Jag fortsatte i 14 minuter till och kom  1,3 km framåt. Jag har i alla fall promenerat 3 km32 minuter idag! Det känns bra! Och det finns ju inget som säger att jag inte kan promenera mer senare idag :-).


FRUKOST
Havregrynsgröt med mango och ett kokt ägg.


LUNCH
Kyckling- och kikärtsgryta med banan.



MIDDAG
Färdigportion - Kalops... Smakade gör-äckligt! Jag tog några runda hårda tunnbröd till... o det var så gott att jag ville ha fler... men så fick jag påminna mig själv om att om jag skall kunna äta av "allt", så måste jag göra det med måtta... Inte stoppa i sig vitt mjöl i mängder nu!

...

Jag skall iväg och pyssla imorgon tillsammans med andra. Många kommer att ha med sig något sött. Många har t o m bakat det själva och skriver om det i pysselgruppens forum. När jag ser ordet kladdkaka så känner jag att jag också vill smaka, men så sansar jag mig. Jag tänker samtidigt att kanske skulle jag kunna öka promenadtiden för att kunna unna mig, men så påminner jag mig att en bit kladdkaka innehåller mycket mer än de 15 extrakalorier jag lyckas gå ned vid den ökade promenaden... Jag säger till mig själv att jag väljer att äta något annat. Det är ju så lätt att falla dit när man väl öppnat upp sötdörrarna. Och det är väl just här prövningen är. Att våga välja en annan väg än den som den stora massan väljer. Att våga göra något för sig själv och att våga prata om sig själv som JAG istället för MAN. Jag väljer att äta sunt. Jag väljer att gå ned i vikt fortare än att äta något sött och ha dåligt samvete för det.
Jag, jag jag.



SÖNDAG:

Idag, när jag vägde mig, sade vågen 103,9 kg. Det är ju fantastiskt! Detta ökar ju motivationen till att faktiskt välja bort onyttigheter i min kost! 
Tack, Sari för att du kämpar på så bra som du gör!!!

Efter en halv liter vatten och ett toalettbesök säger vågen 104,5 kg. Även om det går uppåt - så är det ju ett bättre resultat än 107 kg för två veckor sedan :-). Och det är ju inte vikten som egentligen är det viktiga... Det viktiga är ju att jag mår bra, är piggare och ser med tillförsikt på framtiden.
Jag funderar mycket på vad mer för slags träning jag kan lägga till i min vardag. Jag har ju massor av böcker med tips på övningar, så egentligen behöver det inte vara något problem. Ibland krävs det dock lång tankeförberedelse och motivering innan jag kommer igång.

Dagens promenad var 50 minuter lång och tog mig 3,7 km framåt på hastigheter mellan 4,3-4,8 km/h.
Om jag låter bli att ta ut mig för mycket i början, så slipper jag sendraget i höger yttervad. Det finns där hela tiden om jag tar för snabba steg, så idag beslutade jag mig för att gå på 4,4km/h i 30 minuter, för att sedan öka farten sista kvarten. Jag tror att det är ett bättre alternativ att ta det lugnt, så att lederna hinner värma upp sig och orka med tyngre ansträngning.

FRUKOST
Havregrynsgröt med mango och ett kokt ägg.

LUNCH
GI-måltid med kyckling och andra nyttigheter. Frukt.

MIDDAG
Kycklinggryta med färdig jordnötssås och råris samt 3 smala fazer-crispies och 2 st runda hårda tunnbröd.

Hembakt bröd?

Jag klarade mig genom pysseldagen utan att falla för frestelsen att äta vare sig sockerkaka eller kladdkaka... Jag t o m höll i kniven när det var som jobbigast, men jag lät bli att skära till mig en bit av den goda kakan... De andra som åt sade att den var god...

Faktum är att jag nästan bröt ihop på vägen hem. Jag hamnade i en svacka när det gäller att hitta ett jobb. Jag grät som ett barn. Jag får panik när jag tänker på att det enda jag kanske "duger till" är omsorgen. Paniken kommer när jag själv känner att jag inte ens duger till det... Jag måste hitta något annat.
Den här avgrunden känns djup. För djup!


Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan? 
Om det gör ont - ta en paus och fortsätt sen igen!
Jag ser fram emot morgonpromenaderna, och varför skall jag inte göra det? Det är ju egentid :-).
Jag är uppmärksam på att hunger gör mig ledsen och ledsenhet gör mig sugen på något. Jag stoppar mig själv från att ge efter för det invanda för att jag väljer att vara ståndaktig och tänka framåt. Det jag upplever nu kanske kan jämföras med en backe, eller en lockande sidoväg, men eftersom jag inte är intresserad av senvägar håller jag mig på "the straight and narrow". Inga ge efter för några frestelser här inte :-)! Jag visar prov på viljestyrka!
Jag tränar mig i att tala om mig själv i jag-form istället för man-form. 
Jag utmanar mig själv att umgås socialt och lära mig att välja sundare alternativ än de sötsaker som bjuds av trevliga och välmenande pysselvänner.

Delmål 1 - gäller t o m 6 februari:
Gå, för att förbättra din grundkondition samt sänka blodtrycksvärdet inför dietistbesöket i februari!

Resultat:

måndag: 46 min - 4,0-4,4 km/h 3,1 km
tisdag: 48 min - 4,0-5,0 km/h 3,39 km
onsdag: 47 min - 4,0-4,9 km/h 3,5 km
torsdag: 45 min - 4,1-4,9 km 3,4 km
fredag: 45 min - 4,1-5,2 km/h 3,5 km
lördag: 32 min - 4,2-5,3 km/h 3,1 km
söndag: 50 min - 4,3-4,8 km/h 3,7 km