CLICK HERE FOR FREE BLOGGER TEMPLATES, LINK BUTTONS AND MORE! »

måndag 26 mars 2012

Vecka 13 - 2012

MÅNDAG:

97,5 kg. Ett sånt glädjeresultat :-). Först visade vågen 97,1, men gick sen UPP efter toabesöket ... Konstigt va? Jag tror dock att det handlar om hur man ställer sig på vågen. Ibland visar den siffror som inte är trovärdiga. Men jag tror faktiskt på 97,5 kg. Kul, kul, kul!

Och för er som undrar hur jag känner mig efter gårdagens skogspromenad, kan jag tala om att jag har träningsvärk i ytterskinkorna. En ganska fräck känsla!

PROMENAD

Idag hinner jag inte med ngn morgonpromenad...

FRUKOST
smörgåsar + juice



LUNCH
skolmat



MIDDAG
korvsoppa +smörgås

Jag är så himla glad över att få jobba som elevassistent, då både mat och promenad ingår :-). Jag var och promenerade på min rast samt på eftermiddagsutflykten... Det är ju toppen att få chansen att röra sig på arbetstid :-).

Jag tog också en kort promenad på bandet här hemma... 12 minuter på 5,0 km tog mig ca 1 km framåt.
Och faktum är att jag blir svettig av promenaden inomhus. Det kan jag inte påstå att jag känt mig när jag varit ute...
Men lustigt nog, så fick jag ont i vänster smalben (benhinna) idag... Det har jag inte fått förut...


TISDAG:

Sådana här långa arbets- och studiedagar (börjar halv åtta och slutar kvart över åtta) hinner jag inte med särskilt mycket...

PROMENAD

En kort promenad till och från Axel Dahlströms torg på min rast :-).

FRUKOST
smörgåsar och blåbärssoppa


LUNCH
skolmat


MIDDAG
halv special (korv med bröd och lite mos)


Jag har haft otroligt ont på höger sida av nacken. Det känns som om jag sovit fel eller varit utsatt för drag. Det är extremt smärtsamt.



ONSDAG:

PROMENAD

Idag börjar jag kl 07:00, så det blir ingen promenad idag... kanske till kvällen :-).

FRUKOST
havregrynsgröt


LUNCH
Skolmat


MIDDAG

Korvsoppa med smörgås


Värken i nacken fortsätter. Eller värk och värk. Jag blir påmind om det när jag skall vrida huvudet åt höger. Det blir inte bättre även om jag använder mig av kylbalsam.



TORSDAG:

Jag har fortfarande ont i nacken. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men jag funderar på om det kan vara utlopp för min inre stress? Jag har nämligen haft ont i bakhuvudet vid några tillfällen under veckan. Därtill hade jag spänningar i högra pannan igår.
Faktum är att jag känner mig lite stressad över min egen ovana i mitt nya och tillfälliga arbete. Jag har ju inte jobbat med barn förut, och kanske är det som så att detta triggar igång en massa osäkerhetsfaktorer i mig.

Jag gillar dock att vara i en lärande miljö, och faktum är att jag tycker att det är riktigt spännande. Jag har också fått bra kontakt med några i personalgruppen, och de har sagt att de tycker att det känns bra att jag kommit till dem. Jag tar till mig detta och tycker att det känns helt underbart! Uppenbarligen behöver jag den sortens bekräftelse :-). (Det tror jag väl egentligen att vi alla gör - på ett eller annat sätt) (Jag känner mig dock lite osäker på vissa - som har en avvaktande/återhållsam inställning till mig (de pratar inte med mig).

När jag tittar på barnens beteende är det lätt för mig att tänka tillbaka på min barndom. Jag var ett osäkert barn och det är jag till viss del fortfarande. (det är ju egentligen inte så konstigt, med tanke på att jag haft en uppväxten jag haft... med alkoholiserad och sedan frånvarande far, psykiskt sjuk mamma som valt alkoholiserade parter, placeringar i barn- och fosterhem - detta har gjort att jag inte känt mig rotad någonstans... detta är nog något jag skulle vilja lära mig mera om...  (jag vill verkligen inte låta detta stigmatisera  mig på något sätt - det är bara något jag vill poängtera - då jag tror att det har en stor betydelse för den person jag är idag)


Jag skulle vilja hitta en samtalskontakt
...). Jag tänker på just det faktum att jag är arbetslös, och att det stundvis känns som att allt rämnar runt mig. Och det är klart, att nu när jag tittar på vad jag tänkt och skrivit om min uppväxt, så förstår jag varför jag känner mig rädd och osäker.
Andra människor, som haft en trygg uppväxt, kan på ett naturligt sätt säga att "det ordnar sig" och mena och tro på det. Och även om jag tittar på min historia och inser att jag tagit mig igenom både det ena och det andra hindret, så känner jag mig inte trygg i det.  Jag tror att jag har aktiverat en flyktmekanism i mig på något sätt. Kanske är jag också rädd för att misslyckas även i detta arbete, p g a att jag är överkänslig... Jag vill dock visa för mig själv att jag faktiskt klarar av det. Jag har gott om sunt förnuft, och nu när jag pratat med mig själv i denna text, kan jag också fokusera på att våga lyckas och misslyckas. Det var nog dagens läxa det!!!

Jag ser att det finns vissa barn som är helt orädda i allt de företar sig. Detta påminner mig om att jag inte varit sådan. Jag har t ex aldrig varit våghalsig när det kommer till idrott. Jag tror att jag i vuxen ålder försökte att få min revansch genom att finslipa intellektet. Jag läste ju in mina gymnasiebetyg på KomVux, vilket hjälpt till att stärka min intellektuella självkänsla när jag insåg att jag faktiskt kunde läsa mig till MVG-betyg. Jag har dock inte övat upp min förmåga att fungera i sociala sammanhang särskilt mycket.
Detta är något jag känner igen från min barndom. Jag hade inte så många kompisar och jag lekte ofta för mig själv. Kanske har jag inte förstått koderna, eller så har jag bara varit konflikträdd. Det är nog det som är grunden till min egen osäkerhet, även idag. Jag försöker nog kompensera bristerna genom att kunna saker och ting på ett teoretiskt plan, men jag tror nog att jag är svagare på det praktiska planet.
Jag tror dock att det här arbetet kan hjälpa mig en bit på vägen :-). Tack vare att jag är självreflekterande, kan jag ju börja läsa material som hjälper mig att bearbeta de saker jag är osäker på. Sen måste jag givetvis också öva mig på att lyckas och misslyckas i olika sammanhang.
Jag minns bara att jag tagit saker och ting väldigt personligt förr på mina arbetsplatser. Jag har varit överkänslig (hellre det sistnämnda än att vara okänslig... ha ha).

Jag tror att denna osäkerhet på mig själv och min person också är till hinder för mig på min väg till bättre hälsa. Det är därför jag skriver av mig här och nu. Jag väljer att våga vara öppen med det, för det är dags att släppa ut katten ur väskan (lånat från ett engelskt (?) uttryck.


Jag vet att mitt sätt att bemöta barnen på är bra. Det tvivlar jag inte på en sekund. Jag är saklig och tydlig och gränssättande. Jag är nog mer rädd för att inte veta hur fort jag skall sätta gränsen, på t ex uterasten när många missförstånd kan uppstå mellan de olika barnen. Jag antar att det är något jag kommer att lära mig med tiden. (för visst är det som så - att ju mer jag vet om barnens beteendemönster, desto snabbare kan jag utläsa situationerna...)

Därtill skall man arbeta för att få barnens förtroende. För detta krävs att man är där. Mycket. För om jag jobbar som en sporadisk vikarie, kommer det att ta längre tid att få en relation som håller över tid. Detta är givetvis något jag måste ha med i beräkningen, då jag inte kan påverka min situation...
Jag vill dock ta kontakt med andra skolor för att sätta upp mig på vikarielistorna!!!

Jag ser också på barnen att de inte alltid klarar att hålla ihop sig själva. Det är där man som vuxen skall gå in och prata med dem och få dem att tänka till själva. En del har dock inte den förmågan, och då måste man hitta på en aktivitet som lugnar dem istället.

Jag som vikarie har inte fått en genomgång som jag är van vid från omsorgen, där man fått gå bredvid två olika arbetspass för att lära sig rutinerna... Detta gör att mycket av tiden går åt till att försöka skapa struktur kring sig själv. Och även om jag fått ett schema för morgondagen, kan det ruckas och ändras om under dagen. Detta är nog också något som stressar mig. Jag önskar att det fanns bättre resurser att faktiskt ta hand om vikarierna.

Jag märker också att lärarna är stressade, då de måste räcka till på så många olika nivåer samtidigt. Om en elev har svårt för att koncentrera sig på lektionen och börjar t ex att låta eller bete sig på olika sätt, hindrar den i stort sett resten av klassen också från att fokusera. Detta får snabbt en dominoeffekt där de smittar av till varandra. För många av barnen beter sig repetitivt, speciellt om bästa kompisen gör något, ja, då skall även den andra göra något. En tredje kanske blir arg och skriker till dem att vara tysta och så blir någon annan ledsen för att den tredje skriker.
Det är mycket vunnet om man kan hålla allas intressenivå aktiv. 

...
Jag känner mig också lite stressad över att ha tidiga morgnar att arbeta på, som t ex igår när jag började kl 07:00. Egentligen är jag en morgonmänniska, och jag vaknar ofta tidigt. Det är bara det att jag helst vill ha flera timmar egentid på morgonen - innan jag måste till jobbet. När jag måste vara på jobbet kl 07:00, ja, då stressar jag upp mig. Därtill är jag ju helt slut när jag kommer hem vid fem-sex-tiden. Jag blir ett kolli i soffan och orkar ingenting. Det händer att jag tänker att det vore trevligt med en kvällspromenad, men så räcker det med nackvärk eller att sambon säger att han inte har några bra skor att gå i, för att jag skall resignera och bara titta på teve. Detta har också en tendens att stressa upp mig. Därtill känner jag ångest inför alla pysseluppdrag som inte blir gjorda. Men samtidigt försöker jag intala mig att jag måste få vila. Ångesten inför pysseluppdragen består nog av att jag tappat fokus på att ha det roligt. Jag försöker prestera och utveckla min förmåga, istället för att bara pyssla för att jag tycker att det är roligt. Någonstans har jag tappat min glöd. Jag hoppas dock att jag finner den igen. 

Jag upplever också en viss stress över att inte hinna boka tider för t ex frisörbesök m m. Jag hinner heller inte söka nya jobb, då jag det är svårt att hinna ringa till dem för att visa på mitt intresse.
Jag behöver hitta ett nytt perspektiv.

Men, och det är ett stort MEN. Jag är stolt över mig själv för att jag äter vettigt. Jag tar inte till mat för att trösta mig. Jag äter mina måltider och sen är det bra. Så även om jag inte alltid tar mig ut för att promenera, så har jag lyckats vända på många rutiner hittills i år! Och det känns ju jättebra.
Jag kan tänka mig att mitt "matberoende" kan liknas vid någon slags beroende - alkohol eller t ex narkotika. Jag väljer dock att tänka mig igenom det hela. Jag skulle dock vilja ha någon som hjälper mig att hantera ångesten inför alla dessa uppgifter :-). På så sätt skulle jag kanske kunna bli hel i detta! Så det kan vara dags att börja kolla upp det där med samtalskontakter. Dietisten tipsade ju mig om att kontakta Bräcke diakoni.


PROMENAD

Inga extrapromenader idag... :-(.

FRUKOST
Havregrynsgröt med banan


LUNCH
Skolmat


MIDDAG

Korvsoppa med smörgås



Äntligen fick jag en tid hos frissan... Samma dag och så himla nära mitt hem :-). Sen körde det ihop sig när jag trodde att jag slutade halv fyra istället för halv fem. Men som tur var, kunde frisörskan stanna över lite grand och låta mig komma efter jobbet. Så nu har jag äntligen en frisyr så att jag slipper skämmas för hur jag ser ut. Därtill frågade hon om jag ville lyfta fram mina ögonbryn genom att noppa och färga dem, och jag tänkte att det var ju bra länge sen jag gjorde det, så varför inte. Jag visste dock inte att det skulle kosta 200 kr. Men OK. Jag har inte varit hos frissan på säkert tre månader, så jag tänkte att det kan det väl vara värt att göra då och då, om det nu hjälper till att lyfta fram fejset :-).
Totalsumman blev 900 kr. Och tittar jag på det från ett annat perspektiv, att jag betalat 800 för färgning och klippning på "min" tidigare salong, så har jag i praktiken bara betalat 100 kr extra, för att ha vansinnigt ont ett tag >:-(, men ett par piggare ögonbryn som resultat.
Jag skall ju på stämpel- och scrapbookmässan i Göteborg i helgen, så det passade faktiskt väldigt bra att få gjort detta innan den går av stapeln!



FREDAG:

Jag sminkar mig idag, för första gången på länge! Jag tyckte att det kunde vara käckt att rama in ögonen lite grand, nu när ögonbrynen har fått sig ett lyft :-).

PROMENAD

2,59 km på hastigheter mellan 5,0-5,6 km/h i 30 minuter.

Jag promenerade också på rasten. Jag lärde känna Flatås bostadsområde på ca 20 minuter. Solen sken och det var helt underbart att få sträcka på benen lite grand. Därtill gick jag ganska mycket i skolan under dagen, så det blev en hel del promenerat idag!

FRUKOST
Havregrynsgröt med banan



LUNCH
Skolmat



MIDDAG

Tacos






LÖRDAG:

97 kg!  Nu har jag definitivt gått ned 10 kg. Jag vägde mig på min egen våg den 8 januari 2012, och då visade vågen 107 kg. 13 veckor senare är jag där jag är. Det är väl klart att jag kunde ha gjort mer, för att få ett bättre resultat, men jag är ändå glad över att jag lyckats ändra på några av mina dåliga vanor. Easy does it! Och nu under våren och sommaren finns det ju gott om chanser att göra mer!!! 
Och jag skall faktiskt visa prov på det redan nu, när jag skall promenera till SKF för att sedan ta bussen till Valand. Det är nämligen stämpel- och scrapmässan idag, på Heden i Göteborg.  Jag bör klara av sträckan på en timma! Sen skall jag bara njuta av att finnas i en skapande-sugen atmosfär. Jag ser också fram emot olika nyheter som kommit ut på scrapmarknaden!


PROMENAD

45 minuter hemifrån till SKF i Gamlestan (4,8 km enligt Eniro)
10 minuter till Heden från Södra Ullevi.
10-20 minuter ytterligare på diverse promenader.
Drygt 5 km!

FRUKOST
Smörgåsar och blåbärssoppa



LUNCH
mc anka-mat



MIDDAG

tacos
superpruttig efteråt... uscha mig!

På kvällen känner jag av mina smalben... Dagens promenader har satt sina spår :-). 



SÖNDAG:

PROMENAD



FRUKOST
smörgås och blåbärssoppa



LUNCH
mc-anka-mat med läsk... (den första på väldigt länge!!!)



MIDDAG
korvsoppa med bröd


Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan? 
Mycket av gamla rädslor kommer till ytan i nya och obekväma situationer. Jag får en chans till djupare självinsikt och utveckling.

Jag blir påmind om att jag måste hitta nya rutiner för att "hinna med" promenaderna, även vid heltidsarbete. 
Jag förlamas i mitt skapande. Vissa uppdrag känns för svåra. Jag lär mig att säga nej eller be om en paus. Ibland måste jag få känna efter för att veta vad som känns bra eller inte.


Resultat:

måndag: utepromenad
tisdag: utepromenad
onsdag:
torsdag:
fredag: 30 min, 50,-5,6 km/h = 2,59 km + ca 30 minuter övrig promenad...
lördag: promenerat drygt 5 km idag
söndag:

tisdag 20 mars 2012

Vecka 12 - 2012

MÅNDAG:

Idag skall jag på mitt andra besök hos dietisten. Sist vägde jag 104,5 kg med kläder, skor och frukost i magen :-). Midjemåttet var nog på 108 cm. Idag visade vågen här hemma 98,2 kg. Det är helt klart en förbättring sen sist. 6,3 kilos förbättring för att vara exakt!


FRUKOST:
smörgåsar och yoghurt

LUNCH:
keso, banan, blåbär, kokt ägg

MIDDAG:
stekt lax, grönsaker, råris

Besöket hos dietisten visade att jag gått ned 4,4 kg. (siffrorna landade således på 100,1 kg) Även midjeomfånget hade gått ned ca 4,5 cm. Dietisten sade att 1 cm = 1 kg, så det verkade stämma med viktminskningen, menade hon på.


JAG FÖRSÖKER GÖRA BRA SAKER
Jag ringde också till en annan före detta chef för att fråga om jag kunde använda henne som referens. Hon accepterade villkorslöst :-), och det måste jag ju bara få säga att det kändes underbart. Jag var nervös för att ringa till henne, då hon pensionerat sig och jag var rädd för att störa, men tack vare peppning från dietisten, tog jag mod till mig, och det gav ju resultat :-).

NYTÄNK - FLER JOBBCHANSER???
Väl på elevassistentjobbet fick jag frågan om jag är springvikarie på heltid. Jag hade inte riktigt tänkt så långt, men det är absolut ett alternativ för att öka chanserna till arbete :-). Samma dag fick jag en förfrågan om jag kunde jobba på en annan skola imorgon, men eftersom jag var uppbokad på utbildning, fick jag tacka nej. Jag hoppas dock att jag får fler tillfällen.



TISDAG:

98,1 kg.
Idag blir det promenera av då jag skall på utbildning i stan. Det känns bra att jag fattat beslutet om att åka kollektivt till de olika arbetena jag söker mig till.

Jag fick telefonnumret till vikariepoolen. 



PROMENAD 1:

Från Ullevi till Fabriksgatan 21-25

PROMENAD 2:
Från Fabriksgatan till Redbergsplatsen

FRUKOST:
keso, kokt ägg, banan, blåbär

LUNCH:
chicken africana

MIDDAG:
kebab och pommes... halv portion


ANGÅENDE GODMANSKAP
Idag är jag bra förvånad... Jag fick precis reda på att arvodet man får som god man inte betalas ut förrän efter att årsredovisningen granskats... I praktiken kan man vara god man åt någon från t ex 1 januari under ett år och få vänta till december nästa år innan man får sin ersättning... Det är ju något som är galet... I min värld i alla fall... Då utför man ju tjänsten helt gratis i nästan två år... Om det vill sig riktigt illa, menar jag... Ok, att det inte går att likställa med arbete, men ändå!!!
Där rök ju den chansen till en stadig extrainkomst... :-(.
Dessutom är jag lite bitter över att jag betalar för utbildningen själv... Om det nu är sådan brist på gode män, varför är inte utbildningen gratis?


ONSDAG:

98,8 kg... Huga... Vad är nu detta...??? Kanske äter jag för mycket? Det får bli ett slut med kvällssmörgåsar... Uscha mig!

Jag har varit på toaletten flera gånger nu på morgonen... Jag vet inte riktigt vad det är frågan om... Men mycket bajs blir det... Kanske måste det rensas lite...


MITT INRE JAG...
Jag känner mig orolig inför framtiden... Jag vet inte hur stor chans jag har att få arbete och det känns väldigt frustrerande.
Jag vill gärna vidareutbilda mig, men jag måste ha arbete för att ha råd att plugga.
Jag kan tänka mig att praktisera någonstans, bara för att visa att jag duger något till... och kanske få in en fot någonstans...

Det är nog en bra idé att ringa runt till elevassistenters vikariepooler runt om i stan för att öka möjligheterna till arbete.
Det visade sig vara svårare än jag trodde att hitta vikariepoolen för just elevassistans... Istället passade jag på att få e-postadressen till den allmänna vikariepoolen inom äldreomsorg och funktionshinder. 
Nu håller jag tummarna!
De höll inte länge... De tänker inte anställa några nu i Askim-Frölunda-Högsbo... De sade dock att jag var välkommen att söka till hösten igen...


PROMENAD 1:
Utepromenad - Brittsommar - Julafton - Aprilgatan - Månadsgatorna och hem igen.
Jag väljer att gå långsammare utomhus tills jag fått ordning på smalbenen. Jag vill dock inte börja gå upp i vikt igen, så det gäller att få ordning på matintaget!


FRUKOST:
keso, kokt ägg, banan, blåbär

LUNCH:
färdig portion - kyckling, currysås och grönsaker

MIDDAG:
kyckling- och grönsaksnudlar - med thaistuk...

MITT INRE JAG...
Jag upplever mig själv som stressad... Jag vet inte vad det är, men jag får inte min tid att räcka till... Jag skall till jobbet idag - och med jobbet menar jag Scrap & Hobby. Men eftersom jag börjar kl 12 - måste jag äta min lunch innan jag börjar. Därtill måste jag bestämma mig för vad jag skall äta, då det inte finns något här hemma jag kan använda mig av.
Usch. Jag gillar inte alls att rutinerna inte kan hållas eller att jag inte hinner planera för mina måltider. Jag menar, igår var jag ju iväg hela dagen och kom inte hem förrän vid halv nio på kvällen. Ibland känns det som att det är för mycket att hålla i huvudet. Därtill tror jag att jag stressas av att jag inte går ned utan upp i vikt just nu. Men jag antar att det bara är en tillfällig svacka. Jag bör komma över det här!

Men i ärlighetens namn känner jag mig jättestressad över det här med maten och att "det" överlämnas till mig att fixa. Sambon är inte företagsam nog att kommunicera om han tänkt laga något, utan det är upp till mig att ficka veckomat o s v...
Jag har tillräckligt med saker att bekymra mig för... Jag vill kunna ta det lugnt på något område. Och jag vill kunna känna mig nöjd när jag vilar. Som det är nu, har jag ständig panik i magen. Usch!
Fan, vad jag ogillar att vara osäker, arbetslös och känna mig värdelös.
Att jag aldrig lär mig.

Jag gör givetvis bra saker mitt i allt detta också, som t ex att söka efter jobb o s v... Men den största delen av tiden ägnar jag åt att oroa mig...
Hur i helgoland skall jag hitta ett jobb jag trivs och utvecklas med? På heltid?

Ledsenheten pockade på uppmärksamhet under dagen, men jag försökte stävja den genom att fråga mig själv vad som faktiskt funkar för mig just nu. Jag kom genast på att det är en stor fördel att få jobba som elevassistent för att få ny erfarenhet. Därtill är det bra att jag tänker på vad jag äter och att jag promenerar regelbundet.
Däremot är jag lite låg när det gäller pyssel... Det är segt och motigt... Jag vill dock hitta rytmen (mojo) igen!



TORSDAG:



PROMENAD 1:

25 minuter tog min vanliga utepromenad. Jag går inte extremfort, på grund av att jag inte vill överbelasta benhinnorna för mycket... För känsligheten i dem håller i sig hela dagen och känns av så fort jag vinklar foten.

Jag kom på att även om livet kring mig stormar just nu, så finns det några saker jag kan ta kontrollen över, och det är bl a promenader och kost - d v s min hälsa. Den ska jag ta hand om - oavsett! Det finns inga ursäkter! Det får verkligen inte finnas några ursäkter.

Jag är trött på att sätta mig själv sist på listan. Just det... Det blev ju tydligt med en gång... Alla dessa jädra att göra-listor är fulla av saker som skall göras. Men aldrig ser jag punkten "ta hand om mig själv" först. Aldrig.
Det är dags att ändra på ordet aldrig till alltid.
Jajamensan.
Jag SKALL VARA först på listan. Oavsett vad som händer.

Jag kom också på en annan idé idag... Jag tänker ju mycket sådant som rubbar mina rutiner. Som imorgon till exempel, då skall jag börja kl 08:00. Det känns lite mastigt att vara klar med allt - d v s både promenad, frukost och att ta hand om sig själv före kl 07:00, när spårvagnen går. Kanske kan jag istället göra som så att jag gör mig klar på morgonen och promenerar i 25 minuter för att komma till en hållplats längre fram. På så sätt kan jag förena promenaden i tiden det tar att ta sig till jobbet. Det tyckte jag var en riktigt bra idé! Och så slipper jag det dåliga samvetet också! (Jag har givetvis kollat upp vad det är för
väder imorgon, så att jag inte "får" väderleks-hinder...)

Därtill anser jag att jag måste köpa ett par promenadskor då de jag går i nu, sjunger på sista versen. Visst, jag köpte ett par före jul, men de är inte riktigt bra. Jag skall se om inte det finns ett annat Reebok-par jag kan gå i. För bra skor, ja, det är A och O!



FRUKOST:
Havregrynsgröt med banan

LUNCH:
skolmat

MIDDAG:
kyckling- och grönsaksnudlar med thai-känsla


När jag slutade jobbet idag, så kände jag av en otrolig värk/smärta i smalbenen... Det är väldigt jobbigt då det känns vid minsta lilla rörelse. Jag tar på kallgel för att påskynda läkeprocessen.
Jag hoppas att jag vänjer smalbenen vid den hårda asfalten snart - så att jag kan förlänga promenadtiden.


FREDAG:


PROMENAD 1:

Jag promenade i ca 20 minuter för att komma till en hållplats lite längre ned på resan :-). Det har varit en fantastisk dag idag!



FRUKOST:
havregrynsgröt med banan

LUNCH:
skolmat

MIDDAG:
bakpotatis, bacon, sallad


LÖRDAG:

98,2 kg

Jag är glad för att jag tagit beslutet att ändra mitt liv till det bättre. Jag är dock lite ledsen över att allt verkar stå still nu, när jag valt att ta utepromenader istället för innepromenader. 
Jag antar att jag inte kan ha samma intensitet utomhus, för att jag skulle få ännu ondare i smalbenen. 

Jag antar att jag måste promenera både inomhus och utomhus för att kunna öka förbränningen. 

När det gäller sötsaker, så kan jag ärligt säga att jag inte har något sug efter det. T ex i skolan (mitt andra jobb :-)...), har jag blivit erbjuden möjligheten att äta både våffla och havreflarn, men att jag valt att tacka nej. Folk har inte tittat konstigt på mig för det, och det är väl härligt!
Det är helt klart värt att sluta äta sötsaker... Jag mår bättre och har faktiskt inget sug efter det heller... Jag har dock lite spår kvar i hjärnan, då reklam och andra intryck kan aktivera den och få mig att tänka på t ex choklad. Men jag kommer till insikt varje dag, och det är mig en härlig känsla! 
Det som står högst på listan nu, är att jag faktiskt har lyxen att välja rätt slags kost... Jag är inte hänvisad till den billiga skräpmaten, som så många i t ex slumområdena runt om i är... Att kunna laga nyttig mat som mättar och och får en att må bra, kostar tyvärr lite extra, och det är något stora familjer inte anser sig ha råd med... Givetvis handlar det väl om kunskap och mental inställning också, men ändå.. 
När det stormar kring mig, vill jag kunna hitta något jag kan både kontrollera och fokusera på. En av de sakerna är givetvis att undvika felaktig mat och att öka träningstiden och intensiteten. 

Eftersom jag skall jobba mellan 8-23 idag, är det viktigt att jag förbereder bra mat. Jag måste koka några ägg, så att jag kan få en nyttig lunch och middag att äta. 





FRUKOST:
Smörgås, kokt ägg och smoothie

LUNCH:
thaimat - satay-kyckling (ris, kyckling och jordnötssås)

MIDDAG:
kyckling- och grönsaksnudlar

Jag är mäkta stolt över mig själv för att jag inte föll i fällan att äta godis eller bullar under heldags-pysselträffen som Scrap & Hobby anordnade. Det fanns ju möjlighet att "gå loss" och handla och äta ihjäl sig, men jag höll nollan. Jag hade med mig frukt och egen mat. Och faktum är att jag inte kände mig så trött förrän vid halv tio-tiden på kvällen. Och det är ju inte så konstigt, med tanke på att jag varit aktiv sedan kl halv sex på morgonen.

Jag fick också till mig att det tar kroppen tre veckor att bli av med en "vana", t ex sockersug. Och med det i tanken, var det ju ett lätt val att skippa dagens frestelser. Jag menar, det är inte värt att stoppa i sig socker och färgämnen för att sedan "kämpa" i tre veckor för att komma till icke-begärs-tillståndet jag befinner mig i nu!
Dessutom är jag värd något bättre. Jag är absolut inte värd bullar och sötsaker. Nej, uscha mig. Jag är värd en bättre hälsa! 

Väl på jobbet, fick jag chansen att visa folk hur man gör ett så kallat djup ram-kort och även prata lite om falsk metall-tekniken. Det var helt enkelt en underbar dag i likasinnades dag.
Och så fick jag sånt fint stöd från en av inspiratörerna när det gäller att tänka framåt - karriärmässigt - för min egen del. Det var helt underbart att känna att hon trodde på min förmåga och uppmanade mig att göra det jag bara tänkt på så här långt :-).
Att kunna leva sin dröm innebär att man inte stannar vid drömmandet, utan faktiskt gör något aktivt. Det skall jag ta till mig under nästa vecka. Jag vill verkligen ta kontrollen över mig själv och min framtid.


SÖNDAG:

97,9 kg. Yes! Äntligen under 98-strecket igen!!! Det har varit en seg viktminskningsvecka. Jag slits mellan lusten att vara ute och promenera och att kunna ösa på mer på promenadbandet. I praktiken borde jag ju kunna göra både och - men på något sätt begränsar jag mig själv.
Idag är det ett fantastiskt väder och jag vill gärna ta vara på solskenet ute, även om det är lite kallt. Jag planerar för en längre promenad idag. Kanske skulle jag ta mig ut i skogen och få lite backar m m att kämpa i.


PROMENAD 1:

Jag fick med mig sambon på en skogspromenad... Det var väl för väl - för jag hade en föraning om att något skulle kunna hända mig nu när mobilbatteriet nästan var urladdat. Tänk om jag ramlat och skadat mig och blivit liggande där i skogen... Huuuga.... O sen är det ju inte så himla välbesökt heller, så det kan ju dröja bra länge innan någon hittar mig...
Vi gick kanske 5 kilometer... upp och ned för backar. Sambon klagade över sin dåliga kondition då han blev andfådd... En annan flämtade bakom som en blåsbälg, men jag klagade inte... Jag var nämligen glad och stolt över att jag orkade bra mycket mer nu än jag någonsin gjort :-).

Sambon fick lite blodad tand och ville undersöka Lärjeleden. Den visar sig vara mellan 8-10 km lång, och den bör vara hanterbar. Jag kollade en video när någon filmat delar av sin promenad och det såg ut att vara mest planmark. Man kan ju ha med sig lite fika, så går det nog bra :-).

Sen kan man ju ta lilla Delsjön-rundan och slutligen också Stora Delsjön-rundan. Den tog nästan musten ur mig när jag gick den en gång för några år sedan. Den var riktigt hemsk! En mardröm! Men jag längtar nästan tillbaka :-). 

Skogspromender under våren... Here I come!



FRUKOST:
kokt ägg, keso, färska jordgubbar och banan

LUNCH:
Lax, potatis och sallad

MIDDAG:
revben, vitlöksbröd, tomat, smoothie

Jag har köpt ett par promenadskor idag... De känns varma och de låter mer när jag går än mina andra promenadskor gjorde...
Hmmm...
Jag hoppas dock att de hjälper mig att promenera så bra som det bara går :-).


Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan?


En långsammare viktminskning p g a att jag inte gått lika målmedvetet som tidigare. Jag har börjat med utepromenader, vilket gör att jag får ont i smalbenen då jag gått på asfalt. Jag är skuldtyngd över att jag inte gör allt jag kan för att öka förbränningen. Jag har också mycket skuld kring att jag inte hittar ett fast jobb och annan stress i livet. 
Jag ringde min f d chef och fick henne som referens. Jag fick ett bra möte - vilket kändes bra. 
Jag har jobbat flera dagar som elevassistent. Jag är glad över den mjuka inskolningen. Jag är sugen på att lära mig mera. 

Jag har fått ett stadigt tänk kring att välja rätt mat. Jag tänker inte längre att jag offrar något när jag inte äter sött - tvärtom. Jag väljer att äta sunt - för att jag är värd något bättre :-). Och om sanningen skall fram, så är det inget problem att avstå onyttigheterna!

Lusten för att promenera utomhus växer sig större för varje dag!



Resultat:

måndag:
tisdag: Promenader i stan
onsdag: utepromenad i Kortedala
torsdag: utepromenad i Kortedala - 25 minuter
fredag: utepromenad - några hållplatser bort
lördag:
söndag: geråshallen-promenad x 2 - branta backar - ca 1 h

måndag 12 mars 2012

Vecka 11 - 2012

MÅNDAG:


Jag gick upp vid sjutiden och fick strax därpå ett samtal från en skola om att de ville att jag skall jobba som elevassistent idag. YES! Kanske vänder det nu!
Det skall bli spännande och roligt detta!

Jag behöver tänka på inneskor, ytterkläder (till eftermiddagsaktiviteten), lunch och mellanmål... Om man har en pedagogisk måltid med eleverna, så betalar man inte för det själv. Men frukt till eftermiddagen är definitivt ett bra alternativ.
Åååh, vad roligt detta känns då!!!

...


Vågen visar 98,3 kg.

Nu är det dags att förbereda sig för promenaden!

PROMENAD 1:

22 minuter på hastigheter mellan 5,5-6,1 tog mig 2,16 km framåt. Det är bättre än inget.

Jag tror att jag måste ta fram fläkten för att orka gå i 30 minuter.



FRUKOST:
Havregrynsgröt

LUNCH:
skolmat

MIDDAG:
indisk mat


Sakta men säkert lär jag min rutinerna i skolan. Maten kostar 46 kr och den dras av på min lön - om jag inte sitter tillsammans med dem, vill säga. Hur smidigt som helst!
Jag funderar också på att ta spårvagnen dit nästa gång jag skall jobba - eftersom hållplatsen är precis utanför skolan :-). Supersmidigt att slippa tänka på trängsel(-skatt som börjar gälla fr o m nästa år) och parkeringstillstånd m m. Resan tar 40 minuter, och det bästa av allt är ju att det är en och samma spårvagn. Inga byten behövs!
När jag väl tänkt denna tanke, mindes jag hur mycket jag tyckte om att promenera i stan när jag studerade. Detta var vanligt när jag skulle byta vagn eller gå till hållplatsen. Då kunde jag mycket väl tänka mig att gå en lägre sträcka. Detta kan jag ju göra även nu... Jag kan ju faktiskt promenera och ta vagnen en eller två hållplatser längre bort! Och på så sätt kan jag ju smygväva in promenaderna i mitt liv.


TISDAG:
Idag skall jag på anställningsintervju på en daglig verksamhet. Det skall bli spännande :-). 

PROMENAD 1:

Tack vare att solen sken och jag kände för lite variation, tog jag en ute-promenad idag (julaftonsgatan - månadsgatorna - utmarksskolan - upp till brittsommargatan). Jag vet inte exakt hur långt och länge jag gick, men minst i 20 minuter. 
Jag pinnade på bra, så jag är nöjd med min insats. 
Nu får jag se om jag får ont i smalbenen imorgon, då jag gått på asfalt hela sträckan.
En idé... Jag kom just på att vi har ju Geråshallens fina promenader i skog och mark. Det kan ju vara en trevlig utflykt en morgon när jag är pigg... :-). Då blir det ju först promenad dit och sedan en rejäl runda där med massor av uppförsbackar... och sen hem igen... det får bli ett sånt där långpromenadsmål det :-). Jag kan givetvis också ta bilen dit och tillbaka för att kunna ge järnet på det mjuka spåret :-).  



FRUKOST:
Havregrynsgröt med banan

LUNCH:
linssoppa med bröd

MIDDAG:
GI-rätt med kyckling

smörgåsar + te

...

Ikväll är det dags för tredje godmans-utbildningstillfället.

Det är mycket nytt i mitt liv just nu - och det har jag faktiskt inget emot!

..

Jag fick tre nya tider att arbeta som elevassistent nästa vecka. Det känns ju kul! 


ONSDAG:

97,9 kg!



PROMENAD 1:

En utepromenad idag också... med några löpsteg... Jag joggade vid tre tillfällen för att testa på om jag klarar av det - och det gjorde jag :-)!
Det känns lite i smalbenen... Jag hoppas att det inte blir värre under dagen... Det är ju det som är nackdelen med asfalt!
Rundan tog mig 25 minuter.


FRUKOST:
dubbelmacka med koskenlaskija-ost och korv + blåbärssoppa

LUNCH:
indisk mat

MIDDAG:
potatis och kokt torsk med äggsås + hårda tunnbröd


TORSDAG:


PROMENAD 1:

Jag skippar promenaden idag för att låta smalbenen vila lite... Jag har dock tränat mina armar och gymnastiserat lite :-).
Därtill tänker jag på vad jag äter. Hmmm. Att tänka räcker ju inte :-). Jag avstår också från sötsaker och andra onyttigheter .-).



FRUKOST:
Havregrynsgröt med banan och blåbär

LUNCH:
Kålpudding och tomater

MIDDAG:
Stekt lax, potatisbullar och wokgrönsaker



FREDAG:

Jag känner mig väldigt ledsen just nu och den känslan baserar sig på rädslan att inte få jobb som timvikariat i den verksamhet jag sökt mig till. Jag är rädd för att jag inte får bra referenser från ett tidigare arbete jag haft. Jag är faktiskt jätterädd och detta skapar en oro i mig. Om jag bara tillät mig att känna efter skulle jag bli ett kolli och lipa hela dagen. Men det kan jag inte. Och det vill jag egentligen inte heller.

Det krävs mycket övertalning från min sida för att jag överhuvudtaget skall se någon mening med att röra mig. Jag säger till mig själv att jag skall älska mig själv såpass att jag tar hand om min kropp och min hälsa. Jag säger också att jag inte själv är ett misslyckande - även om jag misslyckats med något i mitt liv. Jag vill också lyckas med detta för att visa för mig själv att jag tycker om mig själv! Jag lockas också mer och mer av tanken att promenera utomhus - men med tanke på att asfalten gör benhinnorna ömma, vill jag ta mig till skogen...

Jag tittade förresten på ett riktigt gå ned i vikt-maraton på teve igår... Kanal 7 har ju några sådana program - och sen är det dags för Biggest Loser Sverige... Ralf är verkligen på G. Det är kul att se hans framfart. När jag sitter i soffan och ser på programmet, tänker jag att jag också vill ut och promenera flera timmar om dagen... Men jag lyckas inte riktigt ta mig dit... Kanske borde jag säga nej till vissa saker för att frigöra mig, för som det är nu, finns det både stress och en massa "måsten" i mitt liv jag måste jonglera med!
Faktum är att jag är jätteglad över att jag gått ned så mycket som jag gjort - utan att egentligen överanstränga mig... Några promenader i veckan och sluta äta godis och annat onyttigt... That's it! Givetvis borde jag göra mer. Jag skulle definitivt orka.

Jag är så himla trött på att vara ett sånt här överkänsligt miffo. Jag vill kunna känna mig självsäker och go' i tanken om mig själv, även om jag inte skulle få jobb på ovannämnda ställe. För visst fan borde jag få jobb någon annanstans. Men det är klart, att om jag inte får jobb på det stället - med den referensen - ja, då lönar det sig föga att ange den igen för liknande jobb. Då måste jag ta en ny riktning och jag vet inte hur det kommer att gå. Detta kommer att påverka min identitet - vilket givetvis är skrämmande.
Jag försöker dock att se positivt på att få nya erfarenheter i mitt liv...

Som det är nu, har jag provat att söka mig till t ex butiksjobb men de säger sig inte ha något för tillfället. Detta tar ned mig lite grand.

Jag är dock jätteglad över möjligheten att få jobba som elevassistent. Det är ju en vid behovs-anställning, så där har jag inga garantier heller... Mina arbetstillfällen "kräver" att någon är sjuk eller tar ledigt för någon annan orsak. Och det finns många vikarier som gärna vill jobba - så det gäller att vara vaksam på mobilens sms... För om jag dröjer för länge, så hinner någon annan före!

Därtill har jag börjat sova oroligt, med tanke på att jag skall vara redo om de ringer till  mig. Det kan bli aktuellt med "snabba inkallningar", vilket gör att jag har svårt att komma till ro och SOVA hela natten igenom...
De snabba inkallningarna innebär att jag måste göra mig redo inför ett visst klockslag varje dag, så att det bara är till att åka iväg till jobbet. Detta ställer också till det med promenaderna. Jag måste hitta ett sätt att hantera dem och få dem avklarade, för jag vill verkligen inte ge upp nu!


Jag säger också till mig att rädsla får mig att tänka irrationellt... Men inte hjälper det när jag inte vet...

Allt detta gör att jag tappar motivationen. Jag tror inte på mig själv längre. Jag har också tappat lusten att pyssla. Jag tvingar mig nu att göra något till mässan som är nästa helg. Det blir nog bra när det är klart, men just den där tvångs-känslan gör också att det tar emot.
Men utifrån tidigare erfarenheter, så vet jag att det är så det är ibland. Det är bara till att bita ihop och göra det bästa av situationen.


PROMENAD 1:

15 minuter på  hastigheter mellan 5,0-5,2 km/h tog mig 1,27 km framåt. Tanken är att jag skall ta en promenad till innan jobbet.

...

Jag tittade på Biggest loser och kom på att alla  mina hinder och rädslor kan liknas vid en hinderbana. Oavsett om man t ex får en fördel av att t ex vinna en tävling, så innebär det ändå ett ansvar att förvalta vinsten rätt, då det i programmet visade sig att den som vann en utmaning också fick den vägande rösten för att rösta ut någon.
Alla mina demoner är hinder på vägen. Om jag inte tappar fokus eller mitt sikte - så kommer jag att nå mitt mål. Det kanske tar lite längre tid att komma dit, men jag kommer att komma dit. Detta passar givetvis in på flera områden i mitt liv.
Det är viktigt att jag inte låter mina rädslor styra mig. Det är ju för sjutton gubbar JAG SOM ÄR KAPTENEN ÖVER DEN HÄR SKUTAN!!!
Det pratades också om strategier när det kommer till viktminskning, då de antog att en av deltagarna inte kunde bli utröstad - och kunde på så sätt "kosta på sig" att inte gå ned så mycket i vikt den där veckan...
Jillian var snabbt framme och påpekade att man inte skall ha fokus på "spelet" i tävlingen och på det man inte kan påverka, utan hellre lägga sin kraft och energi på det man kan påverka - sig själv, sin träning och det man äter!
Detta fick mig att tänka till...

När det kom en reklampaus, tog jag en promenad på promenadbandet. Första gången blev det knappt 3 minuter. Vid nästa paus blev det 4 minuter. Jag minns inte om det blev en tredje paus eller om jag körde på i 6 minuter därefter. Det är faktiskt ett riktigt bra sätt att motivera sig själv att köra hårdare under korta stunder. Jag körde på i strumplästen den sista sträckan, och det var när jag ökade farten till 5,7 som jag fick ont i smalbenen. 
Det där med smärta får mig att tänka på de gånger deltagarna i olika viktminskningsprogram klagat över smärta... De har då uppmanats att köra på ändå samt att hitta den där inre drivkraften. Jag undrar om det gäller även om man lider av smärtan efter träningen... Jag vill ju även fungera i min vardag...
Jag tog på kallgel på smalbenen, men jag vet inte om det hjälper.

Jag tror dock att jag inte behöver ge upp eller känna mig som en loser... Jag kan ju promenera längre - fast på lägre hastighet - precis som Ralf gjorde i svenska Biggest Loser... Och han gick ju ned i vikt ändå... :-). Det finns alltid en lösning, bara man är villig att leta efter den!


FRUKOST:
smörgåsar, kokt ägg + yoghurt

LUNCH:
stekt lax och grönsaker

MIDDAG:
tacokväll - tacochips, köttfärs, tomat, ost, gurka, majs, salsa...

Jag ringde till enhetschefen som intervjuade mig, men jag fick reda på att de för tillfället inte kan anställa timanställda. Det skall visst till någon pool inom kort och innan de kan anställa fler till poolen, måste de få reda på mer.
Så än så länge är jag utan jobb.

Jag hittade en länk till flera söka jobbsajter här.



LÖRDAG:

97,7 kg :-)! Minus några hundra gram i veckan, det är allt som händer nu... Men jag är glad ändå... :-).
Idag är det lördag och jag är ledig. Frågan är vad jag skall hitta på. Det är pysselloppis i stan... Kanske skall jag ta sambons periodkort och åka dit och sedan promenera på stadens gator och torg... Eller så stannar jag hemma och pysslar... Men det vore ju bra trevligt att kunna göra både och.  Jag klurar också på att ta en promenad i skogen...

På måndag är det dags för mitt andra besök hos dietisten. Jag har nog inte gått ned lika bra som förra gången, den 6 februari. På min våg vägde jag 102,8 kg före frukost och kläder (och 104,5 kg med frukost och kläder hos dietisten). Om jag antar att jag väger 97,7 kg här hemma även på måndag, så har jag i alla fall gått ned 5,1 kg :-) sedan senaste besöket :-). Det är gött mos det! Och det är bara till att öka intensiteten eller längden på träningen.

Jag vill verkligen göra allt jag kan för att ta hand om mitt unika jag - på alla plan. Min "chef" har börjat i hypnosterapi för att bli av med sitt sötsug, och där talade terapeuten om just det där med att man är en unik varelse. Det, tillsammans med Jillians tankar och energi, får mig att tänka på att det bara är jag som kan bestämma hur mitt liv ser ut och vad jag gör av det. Och nu när jag t ex har en ledig dag, vill jag verkligen göra det bästa av det.
Jag börjar känna mig hungrig, så jag antar att det är dags att ställa sig på promenadbandet innan dagen gått för långt.
Det är väl just det som är mitt problem. Jag tänker mer än jag gör...

...

Jag tog en tur till stan - till en scrapaffär som hade nygammal premiär. Jag träffade många bekanta och några tog jag med till pysselloppisen på Viktoriagatan. Därefter blev det både lunch och promenad :-).



PROMENAD 1:

En rask promenad från Haga Nygata till Linnégatan och sedan till Viktoriagatan. Det tog kanske en halvtimma...
Jag hade jätteont i smalbenen under hela promenaden... Men det var bara till att bita i det sura äpplet och härda ut...
I praktiken hade jag - rent fysiskt - orkat längre - men smärtan i smalbenen är hemsk!



FRUKOST:
Smörgåsar och blåbärssoppa

LUNCH:
Kyckling- och pastasallad

MIDDAG:

rester... antingen fisk och äggsås, tacos, eller kanske kyckling...


SÖNDAG:

97,9 kg.
Jag gjorde ju knäböjningar tidigare i veckan - kan det ha varit i torsdags, och sen har jag haft världens träningsvärk i låren... Både på fredagen och lördagen... och det verkar inte ge med sig till idag heller...
Det är uppenbart att jag tagit i för mycket!!!
Det är riktigt besvärligt när man skall sätta sig... 


PROMENAD 1:

En långpromenad i stan... Vi gick säkert i en timma! Det var givetvis i lagom tempo, men ändå!!!



FRUKOST:
Smörgås + blåbärssoppa

LUNCH:
indisk mat

MIDDAG:



Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan?


Jag måste lära mig nya rutiner för att klara av att jobba med kort varsel. Jag vill hinna ta hand om mig själv med allt vad det innebär OCH jobba på väldigt flexibla tider!
Jag märker av att jag blir stressad när jag inte planerat för promenaderna i tider när allt inte är som det brukar.


Resultat:

måndag: 22 min - 5,5-6,1 km/h = 2,16 km
tisdag: utepromenad - minst 20 minuter
onsdag: utepromenad - minst 20 minuter
torsdag:
fredag: 15 minuter 5,0-5,2 = 1,27 km
lördag: promenad i haga och linnestan
söndag: promenad i stan mellan 11-12

måndag 5 mars 2012

Vecka 10 - 2012

MÅNDAG:

Nu är det min tolfte vecka i mitt nya liv. Jag har lite ågren för att jag inte promenerade igår, men jag tänker göra det idag. Vågen står fortfarande kvar på 99,4 kg och det kanske är ett tecken på att jag faktiskt måste röra på mig för att gå ned i vikt :-). Det räcker inte enbart med att sluta äta sötsaker.

Jag har börjat beta av min långa att göra-lista och det känns bra.

Nu är det dags att byta om för att ta veckans första promenad. Sen är det dags att ta sig till Arbetsförmedlingen för att få lite stöttning i hur jag skall ta mig vidare ur min arbetslöshet.

...

Mötet visade sig bara vara en upprepning av mina egna tankar... Inget nytt under solen alltså.


PROMENAD 1:
30 minuter på hastigheter mellan 5,4-6,4 km/h. Jag ökade på en tiondels hastighet de sista 6-7 minuterna. Jag är rejält svettig i pannan samtidigt som jag flåsar och hämtar andan. Jag kom 2,85 km framåt.



FRUKOST:
Havregrynsgröt med mango

LUNCH:
Kyckling med potatis och currysås och grönsaker

MIDDAG:
Ugnsstekt kyckling och grönsaker


Jag har betalat av två halvstora krediter och betat av 80 000 kr på ett lån. Det känns bra! Jag önskar bara att jag hade mer pengar att beta av skulder med!!!

Jag funderar på att börja studera igen. Givetvis vill jag först och främst ha ett arbete (eller flera) - men med studier i bagaget kommer jag ju att öka mina chanser att få ett bra jobb. Jag kommer att först och främst fokusera på att lämna in en ansökan till sommarstudier på universitetet. Där är det inte så många valmöjligheter så jag kommer att fokusera på organisation och ledarskap.
Om jag skall fortsätta till hösten måste jag bestämma mig för vad jag vill plugga till. Och det snabbt. Den 15 april, är det ju sista ansökningsdagen till höstterminen! Jag har ju åldern emot mig när det kommer till lån. Eftersom jag fyller 45 i år, så har jag inte lika många låneveckor som bidragsveckor.
Nu är det tänka tänka som gäller!


TISDAG:
Jag vaknade kl 06:00 idag. Vågen visar 98,8 kg. Först så såg jag 99,8 kg (ögonen var lite dimmiga) och jag tänkte att vad faaaan... Men så spjärnade jag upp ögonen och insåg att jag faktiskt gått ned i vikt - och det var ju bra. Jag tror att det är en god idé att förvänta sig ett halvt kilos viktminskning än ett kilos viktminskning per vecka... Men givetvis är det bra om jag går ned mer... :-).

Idag skall jag röja upp här hemma så att jag kan släppa den punkten sen.

Efter toalettbesöket visar vågen 98,5 kg. Yes! That's more like it!!!!

...

En och en halv timma senare känner jag mig förkyld, näsan rinner och krafterna sinar... Usch o fy... Det här vill jag inte vara med om! Detta släppte sen!


PROMENAD 1:

30 minuter på hastigheter mellan 5,4-6,4 km/h. Jag ökade på med en tiondel vid varje låtbyte för att ge järnet i slutet så att jag kom upp till 6,4 km/h. Jag kom 2,89 km framåt. Jag blev rejält svettig i pannan och beslutade mig för att klippa luggen. Tvärt. Jag vet inte hur det ser ut - egentligen - men det tjocka burret måste bort!

...

När jag letade efter en bild på två vargar till ett citat i min citatblogg - hittade jag denna bloggerska som skriver om sin andliga utveckling. Läs gärna denna text om du tänker för mycket! Övertänkande är ju just det jag själv kommit på mig själv med att göra.

Nu är det dags för frukost!


FRUKOST:
banan, keso, kokt ägg, blåbär

LUNCH:
soppa + smörgåsar

MIDDAG:
ugnsbakad kyckling och grönsaker + smörgås

smörgåsar och te

...

Igår var min andra kväll på godmansutbildningen. Det är intressant, må jag säga :-).

...



ONSDAG:

Sitter vid datorn och skriver på mina ansökningshandlingar m m. Solen stiger upp och lockar mig till handling, men det är dödens kallt ute! Och även om jag vill släppa in solen så kan jag inte det, då kylan från fönstret gör att jag fryser högerhanden av mig. Jag drar för filten igen. Japp, du läste rätt. Elementet funkar inte, så jag måste ha en filt - istället för gardiner - i fönstret. Det funkar ju bra som ett solskydd också :-).

Vikten går definitivt upp och ned. Idag visade den 98,9 kg, men det är ju ok - så länge jag håller mig under 99 kg-strecket :-). Sakta men säkert tar jag mig mot mitt mål. Och på tal om mål... Nu är det dags att promenera så att jag kan bocka av dagens aktivitet!!!



PROMENAD 1:

30 minuter
5,5-6,5 km/h
2,95 km



FRUKOST:
keso, blåbär, banan

LUNCH:
kålpudding + smörgås

MIDDAG:
kålpudding


VISSTE DU ATT:
Genom att promenera 30 minuters om dagen, minskar du risken för att bli förkyld med 43 procent, eftersom motion ökar cirkulationen av de celler som tar död på förkylningsvirus.
Källa: Prevention - Må bra - mars 2012 - sidan 7

Motion är också bra mot stress - både psykisk och fysisk dito. Det ger bättre sömn och energi, förutom att det gör oss mer effektiva.
Källa: må bra - mars 2012 - sidan 35


SHOPPING KAN STÅ FÖR NÅGOT DU INTE BEARBETAT - T EX ETT SÄTT ATT FYLLA TOMRUMMET I DIN SJÄL
I samma tidning som ovan berättas det om en kvinna vid namn Mia som shoppade sig lycklig, även om hon inte blev lycklig av alla saker i slutändan. Genom kognitiv terapi kom hon till roten med sitt problem - att det var tungt att bära på erfarenheterna från en otrygg barndom med missbrukande mamma och styvpappa som tryckte ned henne. Därtill har hon varit fosterhemsplacerad.

Det där med osäkerhet är ju något jag känner igen mig i... Och fosterhems (och barnhems-) -placeringarna... Detta har påverkat min självkänsla på ett negativt sätt. Jag har nog inte någon bra bild av mig själv... Eller så tror jag inte att jag duger som jag är...
Även om jag gått i psykoterapi i omgångar - för att hantera situationerna på jobbet (för det är ju där jag träffat andra människor - och väckt upp mina rädslor) - så har jag kanske inte bearbetat barndomens trauman. Troligtvis fyller jag också mitt tomrum med shopping och överätande. Det är väl för väl att jag tar kommandot nu och tar ansvar.

Precis som Mia, väljer jag att skriva ned mina känslor och tankar. Eller promenera.
Hon hade svårt för ställa krav på andra. Istället försökte hon fixa allt själv. J
ag kan känna igen mig, även där...

Hon har blivit medveten om vad som triggar hennes köpsug... Jag tror att jag är något på spåren...

Ett sätt att träna sig i detta är tydligen att bestämma sig för att förändra något och observera vad som händer med ens tankar och känslor när man står emot lusten. Därtill skall man tänka långsiktigt. Istället för att köra med unna sig själv-stilen, är det bättre att tänka att man är värd att ha pengar på kontot i slutet av månaden. Man är också värd självkänsla och att inte stå i skuld.

Shopping är ett (negativt) sätt att dämpa känslor som ångest, ensamhet, tomhet och tristess. Jag tror att sötsaksätandet faller inom samma kategori...

KBT-terapeuten Maria Farm säger följande:
Om man inte har bearbetat en barndom där man känslomässigt inte fått det man behövt, kan enormt starka känslominnen triggas igång av händelser som på något sätt påminner om dem från barndomen. Man kan tro att man skall gå sönder eller dö, och väljer att fly in i något som lättar på trycket.
Det kan handla om rädsla att inte bli bekräftad som den man är, vilket gör att man får problem med att sätta gränser.
Det är ett vanligt mönster, säger hon, till exempel om man vuxit upp med missbrukande föräldrar. Man tror inte att man är värd att bli älskad eller har rätt att kräva normala saker i en relation. För att fylla tomrummet belönar man sig med något.
För att komma till rätta med problemet är det viktigt att ta reda på vad beroendet har för funktion och att kartlägga hela bakgrunden.
Annan problematik kan döljas i botten, som adhd med dålig impulskontroll.
Man går igenom vilka kritiska situationer som triggar igång beteendet.
Sedan tittar man på vad man kan göra istället. Man får då lära sig att rida ut impulsstormen och se vad som händer.


TORSDAG:

Jag är definitivt förkyld. Varje morgon nyser jag... Så även på dagarna. Än så länge är det inte fråga om att snyta sig frenetiskt...
Jag skall avvakta lite, så att det inte förvärras - så att jag kan ta min promenad, för att ta död på bakterierna!!!

Hrmmm...

Jag valde att städa hemma och fullfölja uppdateringen av mitt ansökningsbrev till ett arbete som stödassistent istället. Jag måste få harmoni på flera plan i mitt liv. Huvudsaken är att jag äter vettigt idag!



FRUKOST:
Blåbärssoppa + ostsmörgås

LUNCH:
Ugnsbakade grönsaker + kyckling

MIDDAG:
Kålpudding

Ett jädra pruttande så fort jag ätit kvällsmaten. Jag antar att vitkålen blev för mycket! Jag hoppas att det avtar snart...


Losing it with Jillian... TV-program
En kvinna som fått en utmaning att gå ned i vikt under begränsad tid... Jag ser henne på promenadbandet när Jillian vill öka ... Tjejen är rädd för att öka på farten och intensiteten... Sen när hon pressats och pressats ger hon till slut upp och säger att hon inte orkar mer. Hon har inget mer att ge.
Sättet som problemet illustrerades fick mig att koppla ihop ett och ett... Hennes rädsla för det okända + alla vardagskrav kommer fram när hennes kropp utsätts för stress eller ansträngning. 

Att jag pulsar på i sakta mak (well, sakta och sakta... jag ökar ju intensiteten lite grand varje vecka ...) är för att jag inte tror att jag klarar mer... Men uppenbarligen gör jag det... Jag fick mer inspiration av programmet! Men rädslan att inte orka lägga energin på ytterligare en sak finns där... Det gäller att dyka in i sitt inre och bestämma sig för att man jag klarar det.

I det här fallet var det en kvinna som förlorat sin man. Hon blev ensam med sina två barn och "lät" flickan ta ett vuxenansvar mellan åldrarna 6-12, då hon inte medvetet sökte sig till vuxna för stöd. Där känner jag igen mig... Jag fick också bli ansvarstagande och "vuxen" - tidigt - även om jag inte var lämpad för det. Och jag har heller inte fått så mycket stöd utifrån.

Nu kom jag också på att det är därför tränarna i biggest loser tjatar om att titta djupare in i sig själv när tanken vill ge upp... Det är därför vissa får något vilt i blicken!

...

Jag känner att jag har en lust att äta. Jag vet inte riktigt vad det är för känslor jag försöker undertrycka, men känslan gör mig paralyserad. Jag tror i o f s att stressen med att vilja studera för att påverka framtida arbete är en faktor. Att jag inte har råd att bara ta lån och bidrag utan måste ha ett jobb är en annan faktor. Jag måste således ha ett jobb för att ha råd att plugga, och när jag både jobbar och pluggar stressar jag för att jag har för mycket att göra. Samtidigt så vill jag vidareutbilda mig. Jag älskar ju egentligen studielivet, men det hade varit bra skönt att veta att man kunde klara sig på lite extrajobb vid sidan av studierna istället för att ha ett heltidsjobb för att ha råd att plugga. Det blir lätt för mycket.
Jag tror också att det faktum att jag bestämt mig för att börja söka jobb som boendestöd och habiliteringspersonal ökar stressen... Jag vill ju skapa mig en möjlighet att plugga - samtidigt som jag vet att jobbet kommer att innebära påfrestningar... På ett sätt är jag otroligt taggad att visa för mig själv att jag klarar av det - samtidigt som jag är rädd för att grupprocesserna kommer att bli jobbiga att hantera.
Kanske kan en gyllene medelväg vara att hitta arbete i t ex en daglig verksamhet för att komma ifrån den typiska arbetssituationen... Eller att söka arbete i affärer - t ex Ica, Coop m m... Vad som helst!
Då måste jag också ge avkall på mitt pysslande - och kanske sälja bort det mesta. Jag kan helt enkelt inte spara på allt och hålla allt i schack...
Därtill kommer ett annat svårt beslut, och det är att bestämma sig vad man skall studera till. Det här är ju något jag skjutit upp i flera år. Jag vet dock att jag är en serviceinriktad person som gärna administrerar och möter människor. Jag vill dock inte bara sitta framför en datorskärm hela dagarna, utan också inspirera människor till att göra mer utav sina liv. Jag tycker om att informera och vägleda. Jag tycker också att det är viktigt med bra arbetsmiljö - framför allt den psykiska arbetsmiljön intresserar mig. Jag tycker också att det är intressant att lära sig mer om grupprocesser m m. 
Vad är detta för yrke egentligen? Jag tror att det lutar åt någon slags coach. Beteendevetenskap kanske kan vara något?
Då kommer ju ytterligare ett dilemma... Var finns utbildningen...? Jag har ingen lust att flytta härifrån... Det vore ju fantastiskt om det fanns möjlighet att bedriva distansstudier...



FREDAG:

Nu när jag tänker tillbaka på mina förkylningstecken under veckan, inser jag - och känner igen svaghets- och förkylningssymptomen som stress... Tidigare, när jag känt mig stressad är det precis så här jag känt mig.

Igår resonerade jag med mig själv om varför jag låter bli att promenera när det blir stressigt runt omkring mig. Varför vill jag inte ge mig egenkärlek och egentid? 
Anser jag mig inte vara värd det? Lägger jag ett större värde på att pricka av alla måste på listan än att ta hand om mig själv och min hälsa? Anser jag att jag inte orkar med den extrabelastningen? Struntprat, säger jag då! Jag klarar mycket mer, säger jag till mig själv nu. BRING IT ON!, vill jag säga till den tvekande rösten! BRING IT ON!
Men i nästa stund känns det som att jag har ett stort hål inuti mig som skriker att jag inte duger till något. Jag tänker att jag inte kommer att lyckas, även om jag pluggar eller får ett jobb. Jag kommer aldrig att bli en person som kommer att kunna leda någon annan framåt. Inte när jag inte kan leda mig själv framåt... (Är det den här typen av känslor jag inte har bearbetat sedan barndomen? Jag tror nästan det, för den här känslan känner jag igen. Men även om jag känner igen den, så vill jag inte bära den typens offerkofta!!!)
För det finns också stunder när jag faktiskt känner mig nöjd med min intuitiva insats. Så vad skall jag då göra för att ta itu med dessa irrationella tankar och rädslor?

Jag vill inte fastna i vinkelvolten. Jag vill kunna tro på min förmåga och mitt ödmjuka sätt att möta människan. Hela tiden! Men vilket är nästa steg?



PROMENAD 1:

Jag har flyttat in promenadbandet till pysselrummet för en dag eller två. Men det blev så himla varmt att jag inte stod ut längre. Jag försökte tänka fokuserat... Men något fick mig ändå att ge upp...
Jag vill öva mer på att ta fram tigern i mig :-) (men eftersom jag gillar elefanter, katter och ugglor så vet jag inte hur jag skall kunna göra det :-)...).


19 minuter på hastigheter mellan 5,5-6,3 km/h tog mig 1,89 km framåt.

FRUKOST:
keso, banan, blåbär

LUNCH:
kålpudding

MIDDAG:
kyckling, sallad, tomat, avocado, stekt bacon, pinjenötter

Det känns som om jag behöver mer input från yttre källor för att stärka mig själv. Jag kollade på ännu ett avsnit av Losing it with Jillian.Det här är mitt sammandrag av dagens program tillsammans med de tankar programmet väckte hos mig:

Kvinnan i fråga var frånskild och sade sig ha haft ett bra liv tidigare under äktenskapet. Hon började överäta efter skilsmässan och slutade att ta hand om sig själv. 
Jag för min del har nog aldrig känt att jag haft ett bra liv. Jag har nog aldrig varit i balans, till hundra procent, då jag hela tiden kämpat med att ta mig ur olika situationer. Jag har dock aldrig varit så tjock som jag var i slutet av förra året. Jag har ju haft kläder i storlek 46 i flera år (senast mitten av 90-talet), så det är klart att lite bättre hälsa har jag nog haft tidigare. Jag tror att min dåliga självkänsla varit problemet - och är så än.

De tog upp en av riskerna med att fortsätta med det liv jag haft hittills. Risken är att man får diabetes och med det flera följdsjukdomar - som t ex amputering (på grund av dålig blodcirkluation?), lungproblem, blodrensning...?.

Risken är ju att maten blir ens bästa vän och fiende... i goda och dåliga tider.

Jillian utsätter hela familjen för ett tufft träningspass. Rätt av. Genom att hon låter människorna jogga, kan hon utvärdera dem både psykiskt och fysiskt.
Otränade människor låter hjärnan ge upp före kroppen. Det är viktigt att ta sig förbi den spärren och låta det bli tvärtom!

Låt DIN röst komma fram.
VEM är ditt nya jag?  
Se till att fullfölja istället för att avbryta.

Kvinnan i fråga hade mycket saker i sitt garage. Skräpet kväver en, säger Jillian. Kvinnan hade också lätt för att bli arg. Jättelätt. Detta är något jag också känner igen mig i - hemma. Detta kan lösas genom kommunikationsövningar.
Jillian menade att det är viktigt att kvinnan själv valde att vilja bli av med skräpet - annars har det inte den ultimata effekten. Kvinnan ville inte rensa bort mer, då hon ansåg att hon redan förlorat så mycket.
Jag ser på det hela som att man rensar bort det gamla samtidigt som man påbörjar en rensningsprocess med sig själv. Allt hänger ihop! Det finns alltid nya saker att bli kär i. Sen.

Om man inte kan rensa kommer man att försvinna från livet - inte tvärtom. Livet försvinner inte från dig när du gör dig av saker...

Släng bort det gamla för att ge plats för det nya! Bygg nytt med nya influenser.

Kvinnan ser på skilsmässan som ett svek, och har inte tagit sig igenom det. 

Beteendemönstret med kvinnan och hennes barn liknar en storm. Jillian vill att kvinnan slutar vara offer - för annars kan hon inte ta kontrollen.

Kvinnan hävdar att ingen förstår henne. Ett av barnen säger att det är precis så hon behandlar barnen. Kvinnan har gjort detta till en försvarsmekanism som tillåter henne att slippa ta ansvar.

Hon har svårt för att lita på folk.
Det samma gäller mig, med frånvarande far och sjuk mor, fosterhems- och barnhemsplaceringar m m.

Kvinnan skickas iväg på en blind date.

Därefter tar Jillian an sig barnen. Hon anser att de inte tar sitt eget ansvar utan skyller på mamman. Hon menar att man ger sig själv kärlek genom att ta hand om sin kropp.
(hmmm - är det för att jag känner mig rädd för något just nu, som jag inte klarar av att behålla fokus och älska mig själv tillräckligt mycket för att prioritera mig själv??? - är det för mycket press på mig när jag tänker att jag skall tillbaka till omsorgsarbetet?)

Hon vill också att barnen skall bearbeta sitt dåliga självförtroende och sin dåliga självkänsla. Hon vill att de skall använda sina röster till fysisk träning.
En av tjejerna menar att de inte "kan" göra mer. Denne hävdar att de bara tränat i en vecka (och menar på att hon kommer att öka med tiden). Jillian är hård och menar på att det faktiskt gått ett helt liv (av slöträning...).
Hon vill att de slutar ta andraplatsen - och inte ge upp på livet.

En av tjejerna blev underkänd på en utbildning... detta kan ha bidragit till dålig självkänsla.
Detta är något jag känner igen mig i... I samma ögonblick som jag såg detta, tänkte jag för mig själv att jag kan titta på alla bra saker jag gjort för att se att jag har andra styrkor än inom de områden jag känner mig svag i...

Hon vill inte att flickorna skall leva i skuggan av någon eller hålla sig i bakgrunden. I det här fallet verkar det vara mamman. De är rädda för att lämna henne ensam.
Därtill är rädslan för att få avslag ett hinder - då det gör att de inte litar på folk. Pappans svek sitter i. Detta kan åtgärdas genom att träffa nya kompisar och träning.

Jillians tips är att träna något som är roligt - för att orka hålla fokus. Hon vill också att de själva bestämmer sitt värde. Man kan mer än man tror - och bara på en vecka, har en av tjejerna konfronterat flera saker - vilket visar på att hon besitter både:
  • uthållighet
  • styrka
  • hopp...
Alla tre saker är viktiga - och de finns redan i henne!

Jag för min del verkar ha fastnat i något som hänt mig i barndomen. Ibland tror jag att jag tagit mig igenom det, men i vissa situationer triggas minnet av otillräcklighetskänslan och så börjar loopen av irrationellt tänkande igen.

Mamman lovar att:
  • minska på ilskan
  • bli mer social
  • inte komma med ursäkter - utans satsa ordentligt på sin viktminskning

Allt detta handlar om en livsstilsförändring!



  
LÖRDAG:

Jag måste ha varit supertrött, för jag sov bort nästan hela eftermiddagen och kvällen... 
Ingen promenad...
Tack vare utebliven promenad har jag inte kunnat bajsa. Detta är något jag känner igen från tidigare dagar... Ibland går det helt enkelt några dagar emellan - om jag inte låter kroppen anstränga sig och få igång tarmarna. 



FRUKOST:
keso, banan, apelsin

LUNCH:
indisk mat

MIDDAG:
indisk mat

frukt och bär


SÖNDAG:

98,8 kg
Idag skall det jädrar i mig promeneras!


PROMENAD 1:

15 minuter på hastigheter mellan 5,0-6,0 km/h tog mig 1,39 km framåt.
15 minuter på hastigheter mellan 5,5-6,3 km/h tog mig 1,47 km framåt
Totalt: 30 minuter - 5,0-6,3 = 2,88 km

Den andra promenaden tog jag ut mig så hårt på, att jag t o m fick ont i smalbenen när jag gick!!!




FRUKOST:
risgrynsgröt

LUNCH:


MIDDAG:



Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan?


Jag prövas i min övertygelse. Vill jag verkligen detta? Jag vill något mer - plugga - men då krävs att jag har ett heltidsjobb. Jag vet inte hur stora mina chanser är att få jobb i butik, reception  m m - varför jag tar tjuren vid hornen och söker jobb inom omsorgen. Jag är rädd för att bli ett offer i grupprocesserna. Igen. Rädslan baseras på tidigare erfarenheter. Jag vill dock inte låta dem diktera mitt liv idag. Jag har vilat upp mig från den tidigare stressen - men jag har kanske inte bearbetat det till fullo. Kanske är det därför stressen visar sig genom förkylning och oro. 
Jag vill dock hålla mig till planen med att promenera varje dag och inte äta onyttigheter!
Men det är uppenbart att något oroar och stressar mig. Det verkar som att jag inte kan fokusera på att sätta mig i främsta rummet. Jag tror dock att ett sätt att komma runt problemet kan vara att söka jobb någon annanstans - för att ta bort den främsta stressfaktorn. Kanske försöker mitt innersta jag tala om något för mig...


Resultat:

måndag: 30 minuter - 5,4-6,4 = 2,85 km
tisdag: 30 minuter - 5,4-6,4 = 2,89 km
onsdag: 30 min - 5,5-6,5 = 2,95 km
torsdag:
fredag: 19 min - 5,5-6,3 km = 1,89 km
lördag:
söndag:

söndag 4 mars 2012

Vart är du på väg - och vill du dit?

Nu har jag läst ut en bok som jag fick i Alla hjärtans dag-present från en pysselkompis :-) (tack, Agneta). Boken heter Vart är du på väg - och vill du dit? och det är Christer Olsson från Öckerö som har skrivit den.
Den är fylld med sunt förnuft-visdom, och jag tänkte skriva ned det som fångade mina tankar här. En del av dem blir fullständiga, medan andra bara blir punkter att fundera vidare kring...

LISTA DINA MÅL

Christer ville att jag skulle göra en lista över mina mål - d v s vart jag vill:
  • hälsa - bra vikt
  • arbete - inte arbetslös
  • resor - för att få nya upplevelser
  • kreativ fritid - för att ge utlopp för det som finns inuti mig samt för att prova på nya saker
  • harmoni och balans - en lagomkänsla - en helhet i livet - d v s inte för mycket övervikt, inte för mycket kläder, inte för mycket saker o s v... LAGOM!

DÅLIG SJÄLVKÄNSLA

Han undrar om dålig självkänsla är en nationalegenskap - då många av oss är rädda för att sticka ut - utav rädsla för att bli bortstött från gruppen (samhället).

Du kan mycket mer än du tror att du kan.


LEV MÅLFOKUSERAT

Lev med slutet i sikte. Vem vill du ha varit för X - när du tänker tillbaka på ditt liv? (Det här hjälper mig att få ett fokus att relatera till... För hur skall jag kunna nå målet om jag inte spaltat upp det i delmål?)



Fattig är inte den som intet har, utan den som begär mer. 
Lycklig är något man väljer - att vara genom att se det man har.
Den som är frisk har 1000 önskningar, men den som är sjuk har bara en önskning (och det är att bli frisk). 


Livet sitter i huvudet - och huvudet har du kvar. Detta sade en man som satt i permobil. En man som följt med till en skidort men inte kunde delta i skidåkandet. När han och Christer träffades visade Christer medlidande men fick sig istället en tankeställare tack vare mannens kommentar. Livet sitter i huvudet - och huvudet har du kvar.


Le eller sjung - lura hjärnan till att tro att du är glad, så blir du glad. 

TÄNK POSITIVT

Tänk positivt minst tre gånger om dagen. Fråga dig vad som varit roligast under dagen och öva dig på att tänka positivt:

  • när du vaknar
  • när du kommer till jobbet
  • när du kommer hem
  • när du lägger dig

SE TILL ATT ANDRA KÄNNER SIG BEHÖVDA

Christer tar upp ett exempel på att det alltid finns någon som "har det värre" - som även den som "är längst ned på skalan" kan hjälpa... Ta t ex alkoholister. Christers morbror arbetade med målgruppen och fick dem att starta ett projekt för att samla in pengar till brunnar i Indien. "De svenska alkoholisterna konfronterades med en verklighet som var värre än deras, de fick chansen att göra något positivt som i sin tur gav dem ett människovärde tillbaka". Detta hjälpte många av alkoholisterna :-). "Vi behöver bli behövda." (sidan 24)


JAGET OCH MIGET

JAGET - Den person som jag vill uppfattas som - det sociala jaget

MIGET - Den person som jag är  - innerst inne - mitt sanna jag - den som inte säger allt rent ut... Men Miget läcker...

Du tror att folk bara ser ditt jag, men faktum är att miget läcker igenom. Om du verkligen tror på det du säger, så känner folk det, men om du famlar eller hittar på, så känner folk det också!


Kom ihåg följande:
Om du tror på det du säger - så syns det - och vice versa!


Nietsche har sagt följande:
En man lär sig inget som inte stämmer med hans erfarenhet.


DU KAN VÄLJA

Du kan inte alltid välja det som skall hända i ditt liv, men du kan välja hur du påverkas av det som händer.


Tanke före känsla. Du kan kontrollera dina tankar - och på så sätt också hur du mår.


Motivation = inre drivkraft


OM PROBLEM

De flesta av problemen finns inte. De är inbillning. 
  • För att ta reda på om ditt problem är riktigt eller inte kan du ställa följande frågor:
  • Finns det?
  • Har det funnits?
  • Kan det lösas eller är det ett tillstånd - något du inte kan påverka?

OM LEDARSKAP

Han tycker att många av Sveriges ledare borde arbeta annorlunda - med ett annat tänk. Han skiljer på ledning och ledarskap.
  • Ledning = göra rätt saker
  • Ledarskap = göra saker rätt - och vara villig att lära sig mer

Chefen bör vara inriktad på att nå resultat - genom andra - inte på egen hand. Christer anser att en bra chef är medelfokuserad - inte målfokuserad. Han/Hon ser till att medarbetarna kan göra det jobb som skall göras.
Beröm och bekräftelse är något som alla mår bra utav. Som chef är det ett dåligt val att kritisera eftersom det finns en subgrupp i arbetsgruppen... högpresteraren... Högpresterare är just högpresterare för att de inte vill ha kritik. (där känner jag igen mig... jag är inte alls bekväm i rollen som en kritiserad person... därför satsar jag stenhårt i nästan allt jag gör för att slippa kritik... därför känner jag mig helt knäckt när jag ändå får kritik... - ett område att bearbeta - jag vet :-)...)
Risken är att man på sikt motiverar bort sina bästa medarbetare med för mycket kritik.



PROBLEMLÖSNING
Om man gjort "allt" och ändå inte lyckats lösa ett problem är det dags att fråga sig vem som formulerat problemet. Hur gick det till när den ställdes?
Lösningsfunktionen är linjär till problemdefintionen - och i det läget är det inte lösningsfokuserat som man skall arbeta utan problemfokuserat.


Vikten av en mentor
Skaffa dig en mentor - en person du beundrar/respekterar - gärna någon generation äldre.
Du får mycket visdom och energi i ert möte.

Titta inte så mycket på det som saknas utan på det som finns. Den person som har en brist på ett område kompenserar det med bättre kunnande i något annat. Arbeta medströms - d v s ta vara på det friska istället för att fokusera på det sjuka (salutogent synsätt).


Optimera personalen hellre än att maximera den. Ingen mår bra av för mycket övertid och stress. Det är viktigt att låta personalen leverera långsiktigt.


Ge folk förtroende och de kommer att göra allt för att leva upp till det.


Var närvarande i det du gör - med den du gör det med:
  • härvarande
  • närvarande
  • nuvarande


Välj att förstå!


OM FÖRÄLDRASKAP

Det goda föräldraskapet är en relation - inte en prestation!
Lär barn att ta hand om sig själva istället för att curla sönder dem. Lär dem också HUR de skall göra något istället för att säga att det inte skall göra "något". (bra hundägare har denna egenskap (se på Cesar Milan - mannen som talar med hundar... - jag beundrar honom enormt.... - jag önskar att jag hade hälften av hans egenskaper och livsvisdom).
Barn gör som du gör - inte som du säger att de skall göra.


Som förälder skall du inte vara kompis med ditt barn. De har kompisar så att det räcker. Du skall agera vuxen, utifrån din nivå.
Barn skall dock vara kompis med dig - umgängeskompisar.
Älska barnen för vad de är - inte vad de gör.
Låt dem ta konsekvenserna för sina egna misstag - så länge det inte skadar dem.


Som "granne" skall du sätta gränser för andras barn - för att upprätthålla det sociala regelsystemet.


MÄN OCH KVINNOR 

Män och kvinnor fungerar olika.

  • problem - kvinna = kvinnan vill ha medkännande, bekräftelse, support
  • problem - man =  mannen vill lösa problemet själv - och berätta om det när det är fixat - eftersom han drar sig undan tycker kvinnan - som givetvis vill diskutera problemet - att beteendet är provocerande


Konflikter är som färskpotatis - de skall tas tidigt!
När bråket är på väg - är det läge att bli glad - då det visar att relationen lever.


Att bli arg är ineffektivt - då ilska fördunklar intellektet, stimulerar stresshormonerna och lockar till flykt eller kamp. 


Sträva efter att förstå - sedan att göra dig förstådd.
Upprepa den andres argument för att visa att du förstått.


Du får ut av en relation det du lägger in. 
Se till att tillföra värde, känna dig behövd och att göra det samma för din partner...


Utvecklingsstamtal - gå systematiskt igenom livssituationen:
  • hur är det?
  • vad kan bli bättre?
  • hur ser planen ut?


Respekt gentemot varandra i förhållandet ökar chansen till en långvarig relation. Det handlar om HUR man pratar med varandra - inte VAD man pratar om. 


Ju fler saker du har - desto mindre tid har du att använda dem (Jag tror att det här tog skruv hos mig, då jag började rensa bland mina kläder ganska snart efter att jag läst denna mening :-)... - i o f s har jag ju haft rensningen på min att göra-lista länge... men ibland behöver jag yttre input för att komma igång).


Ät lika långsamt som det tar att laga maten - helt enkelt för att hjärnan inte registrerar mättnadskänslan förrän efter en kvart.


Gör en sluta göra-lista. Sanningen är den att du får mer och mer att göra - men inte fler timmar att göra det på. Prioritera därför mellan följande:


  • mycket viktigt
  • inte så viktigt
  • mycket bråttom
  • inte så bråttom


Gör nya livsval - t e x läs inte mejl efter kl 18:00 - så att du låter hjärnan vila.
Välj bort TV-program som du inte tror gör dig gott - t ex våldsamma filmer, onödig info... Ta en kvällspromenad istället :-)


Stress = de krav som du upplever - och den förmåga du upplever dig ha för att lösa dem.

Om du känner dig stressad ställer du för höga krav på dig själv. 

Slappna av från presteraläget. Åtminstone ibland!


Stress kommer ur rädslan att göra fel. Tänk om när det gäller misstag och fel - då du lär dig av dem.
Skapa istället en tillåtande atmosfär kring just misstag och fel. I gengäld får du en ökad må bra-känsla, du gör färre fel och du får nöjdare kunder och minskad stress. Det är receptet på framgång!!!


En del människor är superstressade - så stressade att de sjukskrivs för att vara utbrända.
Christer tycker inte att sjukskrivning är lösningen. Han tycker att det är viktigare att förstå vad som händer och arbeta med frågan varför utbrändheten uppstod.


Vår självbild är boven. 


Det finns människor i olika delar av världen, som kämpar för sitt eller sina barns liv, för att få mat för dagen, för att få skydd och för att få vatten, bara för att nämna några av de viktigaste sakerna i våra liv. De har inte tid att bli utbrända. 


Vår förmåga/oförmåga att hantera stress är individuell - men jag tror att västvärldens snabba utveckling och osynliga krav på att t ex alltid vara kontaktbar bidrar till stressen och vår oförmåga att orka med den. Det är dags att säga nej till sådant som man inte behöver. Jag för min del, kan känna mig lite beroende av facebook. Jag besöker sidan flera gånger om dagen. Jag går dit för att gilla något eller för att kommentera något. Ibland skriver jag något för att själv få någon som gillar det jag skriver eller gör. Uppenbarligen har jag ett bekräftelsebehov som jag - till viss del - får tillfredsställt via facebook. Men det är ju inte verkligt. Det är en mängd ytliga bekantskaper som inte finns för dig när det verkligen gäller. 
Det är klart att facebook blir vad du gör det till, men frågan är väl om jag skall lägga ned så mycket tid på det i framtiden. 


Säg nej. Var inte rädd för att inte vara till lags hela tiden (den här kommentaren kommer från en av deltagarna i Biggest Loser.

Tänk också på att man kan läsa hur många böcker som helst för att öka sin kunskap - men kunskapen har ingen som helst betydelse om du inte gör något av den.

Ordet karma har olika betydelse i olika delar av världen. Karma är sanskrit och betyder handling/gärning. Den har sedan fått betydelsen "lagen om orsak och verkan"  - och i västvärlden är det resultatet av våra handlingar.

Tanken är en del av handlingen. 
Det är upp till mig själv att sätta gränsen - när det gäller allt... t ex:
  • sötsaker
  • stress
  • ohälsa
  • förmyckenhet

Detta måste göras mot själva överlevnadsinstinkten - då denne säger till oss att kakfatet eller mattallriken skall vara tom när man lämnar bordet...
(detta leder också till en tanke om hur svårt det kan vara för en människa som t ex börjat på en diet och kommer till någon - gärna lite äldre - för att hälsa på... då skall det bullas upp med bullar och kakor - även om man ringt och förvarnat och talat om hur landet ligger... och även om värdinnan tänkt till - genom att bjuda på fruktsallad - så skall det ju vara glass till... :-)... eller en minisemla istället för en  "normalstor" semla... de som inte är involverade i processen förstår inte vikten av att kunna hålla sig till sitt löfte - utan ser på det hela från den roll denne tror att denne måste spela - d v s den goda värdinnan som bjuder och inte är snål... jag tror också att detta handlar om att inte våga sticka ut från mängden genom att inte vara bekant med god etikett-reglerna vid besök, samtidigt som man kanske har dålig självkänsla och tror att man inte duger om man inte bjuder... )



VIKTMINSKNING
Som överviktig har man samlat på sig för stora reserver. Nu är det dags att göra fler uttag än insättningar.
Plugga näringslära, lär dig hur kroppen fungerar och ta sedan ställning till de olika metoderna. Anpassa maten, träningen och vardagen efter en ny livsstil!!!

Och kom ihåg! Det tar tid!


Fettcellerna byts ut var sjunde år - och så lång tid kan det ta att få ett normalt förhållande till mat.


Ändra några vanor i taget.


Om du visar respekt för din kropp, kommer den att belöna dig tillbaks.


Kropp och själ hör ihop - du kan inte bara prioritera det ena.


När det kommer till motion är det en bra regel att göra mycket av det man tycker är roligt. Motion är inte enbart löpning eller t ex styrketräning. Om du hellre påtar i trädgården, dansar eller promenerar spelar egentligen ingen roll - bara du gör det.
Aktivera dig - men gör det lugnt i början - så att du inte får skador och blir sängliggande.


Det tar hjärnan tre veckor att ställa om sig till en ny vana!


Framtiden kommer - du bestämmer hur den skall se ut (ett citat jag snott från en finsk kortmakares fina kort).


SJU ARVSYNDER
  • lust
  • girighet
  • frosseri
  • likgiltighet
  • vrede
  • avundsjuka
  • stolthet


Håll ovanstående i schack med dygder:
  • rättrådig
  • tapper
  • vis
  • måttfull


Den rätta handlingen är mitten av två ytterligheter - d v s LAGOM!


Var glad för det du har och inte tvärtom! Det finns de som genomlever:
  • krig
  • hunger
  • fångenskap
  • arbetslöshet
  • hemlöshet
  • fattigdom
  • ohälsa


Mät dina resultat med dig själv - inte andra!


Tro på att du har det bra och kroppen och fysiken följer med.


LYCKA = att ge saker


Du är inte vad du äter utan vad du tänker!


Det starkaste, vackraste och bästa växer ur dem som förstått vart de vill och vad det kostar att ta sig dit.


Lev på dina egna villkor - inte andras.


Be all you can be!


Det är inte hur man har det utan hur man tar det som är viktigt!


Du ansvarar för ditt liv och hur du mår.


Om du är tillräckligt motiverad klarar du allt!


MOTIVATIONSHÖJARE
Tillbringa tid med sjuka människor - ta ut dem på promenad o s v - så får du motivation till att hålla dig frisk.

Bryt det realistiska slutmålet i hanterbara delmål - och ta det första steget. 
Fortsätt sedan att ta steg efter steg för att nå ditt mål.
Öka takten successivt.
Låt det ta tid. 

Titta på dina kostval.