CLICK HERE FOR FREE BLOGGER TEMPLATES, LINK BUTTONS AND MORE! »

måndag 26 mars 2012

Vecka 13 - 2012

MÅNDAG:

97,5 kg. Ett sånt glädjeresultat :-). Först visade vågen 97,1, men gick sen UPP efter toabesöket ... Konstigt va? Jag tror dock att det handlar om hur man ställer sig på vågen. Ibland visar den siffror som inte är trovärdiga. Men jag tror faktiskt på 97,5 kg. Kul, kul, kul!

Och för er som undrar hur jag känner mig efter gårdagens skogspromenad, kan jag tala om att jag har träningsvärk i ytterskinkorna. En ganska fräck känsla!

PROMENAD

Idag hinner jag inte med ngn morgonpromenad...

FRUKOST
smörgåsar + juice



LUNCH
skolmat



MIDDAG
korvsoppa +smörgås

Jag är så himla glad över att få jobba som elevassistent, då både mat och promenad ingår :-). Jag var och promenerade på min rast samt på eftermiddagsutflykten... Det är ju toppen att få chansen att röra sig på arbetstid :-).

Jag tog också en kort promenad på bandet här hemma... 12 minuter på 5,0 km tog mig ca 1 km framåt.
Och faktum är att jag blir svettig av promenaden inomhus. Det kan jag inte påstå att jag känt mig när jag varit ute...
Men lustigt nog, så fick jag ont i vänster smalben (benhinna) idag... Det har jag inte fått förut...


TISDAG:

Sådana här långa arbets- och studiedagar (börjar halv åtta och slutar kvart över åtta) hinner jag inte med särskilt mycket...

PROMENAD

En kort promenad till och från Axel Dahlströms torg på min rast :-).

FRUKOST
smörgåsar och blåbärssoppa


LUNCH
skolmat


MIDDAG
halv special (korv med bröd och lite mos)


Jag har haft otroligt ont på höger sida av nacken. Det känns som om jag sovit fel eller varit utsatt för drag. Det är extremt smärtsamt.



ONSDAG:

PROMENAD

Idag börjar jag kl 07:00, så det blir ingen promenad idag... kanske till kvällen :-).

FRUKOST
havregrynsgröt


LUNCH
Skolmat


MIDDAG

Korvsoppa med smörgås


Värken i nacken fortsätter. Eller värk och värk. Jag blir påmind om det när jag skall vrida huvudet åt höger. Det blir inte bättre även om jag använder mig av kylbalsam.



TORSDAG:

Jag har fortfarande ont i nacken. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men jag funderar på om det kan vara utlopp för min inre stress? Jag har nämligen haft ont i bakhuvudet vid några tillfällen under veckan. Därtill hade jag spänningar i högra pannan igår.
Faktum är att jag känner mig lite stressad över min egen ovana i mitt nya och tillfälliga arbete. Jag har ju inte jobbat med barn förut, och kanske är det som så att detta triggar igång en massa osäkerhetsfaktorer i mig.

Jag gillar dock att vara i en lärande miljö, och faktum är att jag tycker att det är riktigt spännande. Jag har också fått bra kontakt med några i personalgruppen, och de har sagt att de tycker att det känns bra att jag kommit till dem. Jag tar till mig detta och tycker att det känns helt underbart! Uppenbarligen behöver jag den sortens bekräftelse :-). (Det tror jag väl egentligen att vi alla gör - på ett eller annat sätt) (Jag känner mig dock lite osäker på vissa - som har en avvaktande/återhållsam inställning till mig (de pratar inte med mig).

När jag tittar på barnens beteende är det lätt för mig att tänka tillbaka på min barndom. Jag var ett osäkert barn och det är jag till viss del fortfarande. (det är ju egentligen inte så konstigt, med tanke på att jag haft en uppväxten jag haft... med alkoholiserad och sedan frånvarande far, psykiskt sjuk mamma som valt alkoholiserade parter, placeringar i barn- och fosterhem - detta har gjort att jag inte känt mig rotad någonstans... detta är nog något jag skulle vilja lära mig mera om...  (jag vill verkligen inte låta detta stigmatisera  mig på något sätt - det är bara något jag vill poängtera - då jag tror att det har en stor betydelse för den person jag är idag)


Jag skulle vilja hitta en samtalskontakt
...). Jag tänker på just det faktum att jag är arbetslös, och att det stundvis känns som att allt rämnar runt mig. Och det är klart, att nu när jag tittar på vad jag tänkt och skrivit om min uppväxt, så förstår jag varför jag känner mig rädd och osäker.
Andra människor, som haft en trygg uppväxt, kan på ett naturligt sätt säga att "det ordnar sig" och mena och tro på det. Och även om jag tittar på min historia och inser att jag tagit mig igenom både det ena och det andra hindret, så känner jag mig inte trygg i det.  Jag tror att jag har aktiverat en flyktmekanism i mig på något sätt. Kanske är jag också rädd för att misslyckas även i detta arbete, p g a att jag är överkänslig... Jag vill dock visa för mig själv att jag faktiskt klarar av det. Jag har gott om sunt förnuft, och nu när jag pratat med mig själv i denna text, kan jag också fokusera på att våga lyckas och misslyckas. Det var nog dagens läxa det!!!

Jag ser att det finns vissa barn som är helt orädda i allt de företar sig. Detta påminner mig om att jag inte varit sådan. Jag har t ex aldrig varit våghalsig när det kommer till idrott. Jag tror att jag i vuxen ålder försökte att få min revansch genom att finslipa intellektet. Jag läste ju in mina gymnasiebetyg på KomVux, vilket hjälpt till att stärka min intellektuella självkänsla när jag insåg att jag faktiskt kunde läsa mig till MVG-betyg. Jag har dock inte övat upp min förmåga att fungera i sociala sammanhang särskilt mycket.
Detta är något jag känner igen från min barndom. Jag hade inte så många kompisar och jag lekte ofta för mig själv. Kanske har jag inte förstått koderna, eller så har jag bara varit konflikträdd. Det är nog det som är grunden till min egen osäkerhet, även idag. Jag försöker nog kompensera bristerna genom att kunna saker och ting på ett teoretiskt plan, men jag tror nog att jag är svagare på det praktiska planet.
Jag tror dock att det här arbetet kan hjälpa mig en bit på vägen :-). Tack vare att jag är självreflekterande, kan jag ju börja läsa material som hjälper mig att bearbeta de saker jag är osäker på. Sen måste jag givetvis också öva mig på att lyckas och misslyckas i olika sammanhang.
Jag minns bara att jag tagit saker och ting väldigt personligt förr på mina arbetsplatser. Jag har varit överkänslig (hellre det sistnämnda än att vara okänslig... ha ha).

Jag tror att denna osäkerhet på mig själv och min person också är till hinder för mig på min väg till bättre hälsa. Det är därför jag skriver av mig här och nu. Jag väljer att våga vara öppen med det, för det är dags att släppa ut katten ur väskan (lånat från ett engelskt (?) uttryck.


Jag vet att mitt sätt att bemöta barnen på är bra. Det tvivlar jag inte på en sekund. Jag är saklig och tydlig och gränssättande. Jag är nog mer rädd för att inte veta hur fort jag skall sätta gränsen, på t ex uterasten när många missförstånd kan uppstå mellan de olika barnen. Jag antar att det är något jag kommer att lära mig med tiden. (för visst är det som så - att ju mer jag vet om barnens beteendemönster, desto snabbare kan jag utläsa situationerna...)

Därtill skall man arbeta för att få barnens förtroende. För detta krävs att man är där. Mycket. För om jag jobbar som en sporadisk vikarie, kommer det att ta längre tid att få en relation som håller över tid. Detta är givetvis något jag måste ha med i beräkningen, då jag inte kan påverka min situation...
Jag vill dock ta kontakt med andra skolor för att sätta upp mig på vikarielistorna!!!

Jag ser också på barnen att de inte alltid klarar att hålla ihop sig själva. Det är där man som vuxen skall gå in och prata med dem och få dem att tänka till själva. En del har dock inte den förmågan, och då måste man hitta på en aktivitet som lugnar dem istället.

Jag som vikarie har inte fått en genomgång som jag är van vid från omsorgen, där man fått gå bredvid två olika arbetspass för att lära sig rutinerna... Detta gör att mycket av tiden går åt till att försöka skapa struktur kring sig själv. Och även om jag fått ett schema för morgondagen, kan det ruckas och ändras om under dagen. Detta är nog också något som stressar mig. Jag önskar att det fanns bättre resurser att faktiskt ta hand om vikarierna.

Jag märker också att lärarna är stressade, då de måste räcka till på så många olika nivåer samtidigt. Om en elev har svårt för att koncentrera sig på lektionen och börjar t ex att låta eller bete sig på olika sätt, hindrar den i stort sett resten av klassen också från att fokusera. Detta får snabbt en dominoeffekt där de smittar av till varandra. För många av barnen beter sig repetitivt, speciellt om bästa kompisen gör något, ja, då skall även den andra göra något. En tredje kanske blir arg och skriker till dem att vara tysta och så blir någon annan ledsen för att den tredje skriker.
Det är mycket vunnet om man kan hålla allas intressenivå aktiv. 

...
Jag känner mig också lite stressad över att ha tidiga morgnar att arbeta på, som t ex igår när jag började kl 07:00. Egentligen är jag en morgonmänniska, och jag vaknar ofta tidigt. Det är bara det att jag helst vill ha flera timmar egentid på morgonen - innan jag måste till jobbet. När jag måste vara på jobbet kl 07:00, ja, då stressar jag upp mig. Därtill är jag ju helt slut när jag kommer hem vid fem-sex-tiden. Jag blir ett kolli i soffan och orkar ingenting. Det händer att jag tänker att det vore trevligt med en kvällspromenad, men så räcker det med nackvärk eller att sambon säger att han inte har några bra skor att gå i, för att jag skall resignera och bara titta på teve. Detta har också en tendens att stressa upp mig. Därtill känner jag ångest inför alla pysseluppdrag som inte blir gjorda. Men samtidigt försöker jag intala mig att jag måste få vila. Ångesten inför pysseluppdragen består nog av att jag tappat fokus på att ha det roligt. Jag försöker prestera och utveckla min förmåga, istället för att bara pyssla för att jag tycker att det är roligt. Någonstans har jag tappat min glöd. Jag hoppas dock att jag finner den igen. 

Jag upplever också en viss stress över att inte hinna boka tider för t ex frisörbesök m m. Jag hinner heller inte söka nya jobb, då jag det är svårt att hinna ringa till dem för att visa på mitt intresse.
Jag behöver hitta ett nytt perspektiv.

Men, och det är ett stort MEN. Jag är stolt över mig själv för att jag äter vettigt. Jag tar inte till mat för att trösta mig. Jag äter mina måltider och sen är det bra. Så även om jag inte alltid tar mig ut för att promenera, så har jag lyckats vända på många rutiner hittills i år! Och det känns ju jättebra.
Jag kan tänka mig att mitt "matberoende" kan liknas vid någon slags beroende - alkohol eller t ex narkotika. Jag väljer dock att tänka mig igenom det hela. Jag skulle dock vilja ha någon som hjälper mig att hantera ångesten inför alla dessa uppgifter :-). På så sätt skulle jag kanske kunna bli hel i detta! Så det kan vara dags att börja kolla upp det där med samtalskontakter. Dietisten tipsade ju mig om att kontakta Bräcke diakoni.


PROMENAD

Inga extrapromenader idag... :-(.

FRUKOST
Havregrynsgröt med banan


LUNCH
Skolmat


MIDDAG

Korvsoppa med smörgås



Äntligen fick jag en tid hos frissan... Samma dag och så himla nära mitt hem :-). Sen körde det ihop sig när jag trodde att jag slutade halv fyra istället för halv fem. Men som tur var, kunde frisörskan stanna över lite grand och låta mig komma efter jobbet. Så nu har jag äntligen en frisyr så att jag slipper skämmas för hur jag ser ut. Därtill frågade hon om jag ville lyfta fram mina ögonbryn genom att noppa och färga dem, och jag tänkte att det var ju bra länge sen jag gjorde det, så varför inte. Jag visste dock inte att det skulle kosta 200 kr. Men OK. Jag har inte varit hos frissan på säkert tre månader, så jag tänkte att det kan det väl vara värt att göra då och då, om det nu hjälper till att lyfta fram fejset :-).
Totalsumman blev 900 kr. Och tittar jag på det från ett annat perspektiv, att jag betalat 800 för färgning och klippning på "min" tidigare salong, så har jag i praktiken bara betalat 100 kr extra, för att ha vansinnigt ont ett tag >:-(, men ett par piggare ögonbryn som resultat.
Jag skall ju på stämpel- och scrapbookmässan i Göteborg i helgen, så det passade faktiskt väldigt bra att få gjort detta innan den går av stapeln!



FREDAG:

Jag sminkar mig idag, för första gången på länge! Jag tyckte att det kunde vara käckt att rama in ögonen lite grand, nu när ögonbrynen har fått sig ett lyft :-).

PROMENAD

2,59 km på hastigheter mellan 5,0-5,6 km/h i 30 minuter.

Jag promenerade också på rasten. Jag lärde känna Flatås bostadsområde på ca 20 minuter. Solen sken och det var helt underbart att få sträcka på benen lite grand. Därtill gick jag ganska mycket i skolan under dagen, så det blev en hel del promenerat idag!

FRUKOST
Havregrynsgröt med banan



LUNCH
Skolmat



MIDDAG

Tacos






LÖRDAG:

97 kg!  Nu har jag definitivt gått ned 10 kg. Jag vägde mig på min egen våg den 8 januari 2012, och då visade vågen 107 kg. 13 veckor senare är jag där jag är. Det är väl klart att jag kunde ha gjort mer, för att få ett bättre resultat, men jag är ändå glad över att jag lyckats ändra på några av mina dåliga vanor. Easy does it! Och nu under våren och sommaren finns det ju gott om chanser att göra mer!!! 
Och jag skall faktiskt visa prov på det redan nu, när jag skall promenera till SKF för att sedan ta bussen till Valand. Det är nämligen stämpel- och scrapmässan idag, på Heden i Göteborg.  Jag bör klara av sträckan på en timma! Sen skall jag bara njuta av att finnas i en skapande-sugen atmosfär. Jag ser också fram emot olika nyheter som kommit ut på scrapmarknaden!


PROMENAD

45 minuter hemifrån till SKF i Gamlestan (4,8 km enligt Eniro)
10 minuter till Heden från Södra Ullevi.
10-20 minuter ytterligare på diverse promenader.
Drygt 5 km!

FRUKOST
Smörgåsar och blåbärssoppa



LUNCH
mc anka-mat



MIDDAG

tacos
superpruttig efteråt... uscha mig!

På kvällen känner jag av mina smalben... Dagens promenader har satt sina spår :-). 



SÖNDAG:

PROMENAD



FRUKOST
smörgås och blåbärssoppa



LUNCH
mc-anka-mat med läsk... (den första på väldigt länge!!!)



MIDDAG
korvsoppa med bröd


Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan? 
Mycket av gamla rädslor kommer till ytan i nya och obekväma situationer. Jag får en chans till djupare självinsikt och utveckling.

Jag blir påmind om att jag måste hitta nya rutiner för att "hinna med" promenaderna, även vid heltidsarbete. 
Jag förlamas i mitt skapande. Vissa uppdrag känns för svåra. Jag lär mig att säga nej eller be om en paus. Ibland måste jag få känna efter för att veta vad som känns bra eller inte.


Resultat:

måndag: utepromenad
tisdag: utepromenad
onsdag:
torsdag:
fredag: 30 min, 50,-5,6 km/h = 2,59 km + ca 30 minuter övrig promenad...
lördag: promenerat drygt 5 km idag
söndag:

1 kommentarer:

Min egen hälsoresa

Hahaha... Vad roligt att se att du också äter korvsoppa ofta! Typiskt finskt.

Men för att vara allvarlig så skriver du otroligt bra om hur du känner och vad du går igenom. Att vara självreflekterande är bra. Då utvecklas man. Och jag tycker att du är jätteduktig. Inte konstigt som sagt att dina krafter sinar för tillfället och jag tror att det är viktigt att du låter dom göra det nu.
Du har ju gått igenom en otrolig sorg som var sorg redan innan och så länge på många sätt.
Känner igen mig. Nu vill jag tillåta mig att vara i nuet. I lugnet. Tänk, det har tagit 5 år på landet för att jag ska börja känna ett riktigt lugn. Men så ramlar jag ändå ner i det här hålet igen... Måste ta reda på vad som egentligen är fel. Och som du påpekar också när det gäller dig. Försöka hitta en mening med just MITT liv.
Kram och skriv gärna igen.

Skicka en kommentar

Vad kul att du vill säga något :-).