UPPSVÄLLD O JÄVLIG...

Well... så är känslan nuförtiden... Jag börjar inse att jag har ett matmissbruk... När jag är supermotiverad, går all energi åt att tänka "rätt". Att inte äta det eller det. Då och då lyckas jag t o m få ut mig själv på en promenad.

Men när jag stänger av den kanalen, känns det som att jag går "all in" med ätandet av sötsaker.
Allt "inte göra si eller så-"tänkande tar till slut ut sin rätt och så faller jag dit som ett godishungrigt monster.

Jag försöker givetvis tänka mig ur situationen samt peppa mig till att tänka att idag är det en bra dag för att ta en promenad. Tanken finns hos mig även på kvällen när jag skall lägga mig.... Men sen kommer morgonen, och jag inser hur mycket saker jag som "måste" göras...
Det skall bloggas till höger och vänster, det skall jobbas och det skall förberedas inför kurser m m. Därtill får man ibland ett beställningsjobb på något pappersalster som man gärna tackar ja till... Svettas en bra stund innan man får ur sig något och däremellan infinner sig en lust att skapa något galet och nytt.

Men men. Skam den som ger sig.
Kanske kan jag få upp ett nytt mål nu, när jag blivit påmind om att jag kommer att fylla 45 i år. Jag fick frågan om det inte var dags att ha en fest med musiktävling igen... Och att jag skulle kunna förena detta med min londonresa (som jag planerar att göra till slutet av sommaren med min vännina) skulle kunna passa som handen i handsken.
Jag tänker både på att promenera upp en bättre kondition, gå ned i vikt till födelsedagen samt kunna köpa sig något häftigt plagg till kalaset...
Just nu går tankarna kring att göra något steampunkigt...

För fem år sedan hade jag bara halloween i huvudet. Det börjar mattas av nu... Till förmån för mer och mer avancerad pyssel...

Steampunk är ett superkul tema... Kanske tillsammans med en mordgåta... Och musiktävling...

Brainstormandet är det ju inget fel på...
Jag får se var det landar!

Jag är rädd för att väga mig, men tänker göra det ändå...
Vänta lite...

99,4 kg visar min våg...
Och jag som trodde att jag gått upp till 107 kg igen... För så har det verkligen känts... Magen är superuppsvälld hela tiden och jag känner mig mer och mer otymplig och stel...
(vid förra dietistbesöket vägde jag 98,2 kg på min egen våg... det är ju inte så djävla farligt... men det är klart... om jag hade fortsatt som jag gjorde innan, hade jag kunat gå ned 10 kg vid det här laget... men would've, could've, should've-tänket ger mig inget annat än ett stort avdrag från positiva tänket-kontot, så dit tänker jag inte gå!!!)

Näe!
Nu när jag fått iordning layouten till nybörjarkursen i scrapbooking till torsdagen som kommer, kan jag faktiskt se att jag har tid att ta hand om mig själv.

Jag skulle vilja få undan alla backar med pysselsaker som står i vardagsrummet och tar plats. Jag vill stoppa dem i ett hyllsystem tills jag får tid att beta av dem, sälja dem eller skänka bort dem. Jag har letat efter små expedithyllor på blocket, men inte fått napp.

Ju mer jag tänker på min aktuella vikt, desto gladare känner jag mig. Nu är ju inte steget så extremt långt att faktiskt fortsätta. Det hade givetvis känts otroligt trist att starta om från början, men nu har jag faktiskt en riktigt bra grund!
Fy fasiken vad bra!

Nu gäller det att börja tänka sunt kring mat igen. Att inte falla offer för stress o tjafs...
Näe, nu gäller det att börja med ägg-, keso-, banan- och -blåbärsfrukostar igen... Det mådde jag ju som en prinsessa utav!!!

Nu känner jag mig mogen för att söka efter ny inspiration igen...

Vissa saker börja falla på sin plats....

Nu kör vi!
Igen!

Krama om mig själv, i slutet av det här inlägget, Sari. Glöm inte att du är bra, precis som du är!

...

Jag har klarat hela dagen utan vare sig chips, glass, godis eller kakor.
Det bådar gott för framtiden.
Jag tänker ta det lite lugnare med mina ambitioner den här gången, så att jag faktiskt känner att jag orkar med det.
Det är väl det hela livet handlar om egentligen... att finna balans i allt man företar sig :-).

...

Tilläggas bör, att jag fick se en pysselbekant igår, efter några månaders vistelse i USA... Och hon hade gått ned totalt 20 kg. Hon var vacker som en dag och såg väldigt ståtlig ut. Jag hoppas få lite energi från denna erfarenhet och överföra lusten och orken till mig själv!



Det skall bli riktigt skoj att se hur lång tid det tar att få bort själva sötsuget samt den utfyllda magen...