Vecka 11 - 2012

MÅNDAG:

Jag gick upp vid sjutiden och fick strax därpå ett samtal från en skola om att de ville att jag skall jobba som elevassistent idag. YES! Kanske vänder det nu!
Det skall bli spännande och roligt detta!

Jag behöver tänka på inneskor, ytterkläder (till eftermiddagsaktiviteten), lunch och mellanmål... Om man har en pedagogisk måltid med eleverna, så betalar man inte för det själv. Men frukt till eftermiddagen är definitivt ett bra alternativ.
Åååh, vad roligt detta känns då!!!

...


Vågen visar 98,3 kg.

Nu är det dags att förbereda sig för promenaden!

PROMENAD 1:

22 minuter på hastigheter mellan 5,5-6,1 tog mig 2,16 km framåt. Det är bättre än inget.

Jag tror att jag måste ta fram fläkten för att orka gå i 30 minuter.



FRUKOST:
Havregrynsgröt

LUNCH:
skolmat

MIDDAG:
indisk mat


Sakta men säkert lär jag min rutinerna i skolan. Maten kostar 46 kr och den dras av på min lön - om jag inte sitter tillsammans med dem, vill säga. Hur smidigt som helst!
Jag funderar också på att ta spårvagnen dit nästa gång jag skall jobba - eftersom hållplatsen är precis utanför skolan :-). Supersmidigt att slippa tänka på trängsel(-skatt som börjar gälla fr o m nästa år) och parkeringstillstånd m m. Resan tar 40 minuter, och det bästa av allt är ju att det är en och samma spårvagn. Inga byten behövs!
När jag väl tänkt denna tanke, mindes jag hur mycket jag tyckte om att promenera i stan när jag studerade. Detta var vanligt när jag skulle byta vagn eller gå till hållplatsen. Då kunde jag mycket väl tänka mig att gå en lägre sträcka. Detta kan jag ju göra även nu... Jag kan ju faktiskt promenera och ta vagnen en eller två hållplatser längre bort! Och på så sätt kan jag ju smygväva in promenaderna i mitt liv.

TISDAG:

Idag skall jag på anställningsintervju på en daglig verksamhet. Det skall bli spännande :-). 

PROMENAD 1:

Tack vare att solen sken och jag kände för lite variation, tog jag en ute-promenad idag (julaftonsgatan - månadsgatorna - utmarksskolan - upp till brittsommargatan). Jag vet inte exakt hur långt och länge jag gick, men minst i 20 minuter. 

Jag pinnade på bra, så jag är nöjd med min insats. 

Nu får jag se om jag får ont i smalbenen imorgon, då jag gått på asfalt hela sträckan.

En idé... Jag kom just på att vi har ju Geråshallens fina promenader i skog och mark. Det kan ju vara en trevlig utflykt en morgon när jag är pigg... :-). Då blir det ju först promenad dit och sedan en rejäl runda där med massor av uppförsbackar... och sen hem igen... det får bli ett sånt där långpromenadsmål det :-). Jag kan givetvis också ta bilen dit och tillbaka för att kunna ge järnet på det mjuka spåret :-).  

FRUKOST:
Havregrynsgröt med banan

LUNCH:
linssoppa med bröd

MIDDAG:
GI-rätt med kyckling

smörgåsar + te

...

Ikväll är det dags för tredje godmans-utbildningstillfället.

Det är mycket nytt i mitt liv just nu - och det har jag faktiskt inget emot!

..

Jag fick tre nya tider att arbeta som elevassistent nästa vecka. Det känns ju kul! 

ONSDAG:

97,9 kg!



PROMENAD 1:

En utepromenad idag också... med några löpsteg... Jag joggade vid tre tillfällen för att testa på om jag klarar av det - och det gjorde jag :-)!
Det känns lite i smalbenen... Jag hoppas att det inte blir värre under dagen... Det är ju det som är nackdelen med asfalt!
Rundan tog mig 25 minuter.


FRUKOST:
dubbelmacka med koskenlaskija-ost och korv + blåbärssoppa

LUNCH:
indisk mat

MIDDAG:
potatis och kokt torsk med äggsås + hårda tunnbröd

TORSDAG:

PROMENAD 1:

Jag skippar promenaden idag för att låta smalbenen vila lite... Jag har dock tränat mina armar och gymnastiserat lite :-).
Därtill tänker jag på vad jag äter. Hmmm. Att tänka räcker ju inte :-). Jag avstår också från sötsaker och andra onyttigheter .-).



FRUKOST:
Havregrynsgröt med banan och blåbär

LUNCH:
Kålpudding och tomater

MIDDAG:
Stekt lax, potatisbullar och wokgrönsaker

FREDAG:

Jag känner mig väldigt ledsen just nu och den känslan baserar sig på rädslan att inte få jobb som timvikariat i den verksamhet jag sökt mig till. Jag är rädd för att jag inte får bra referenser från ett tidigare arbete jag haft. Jag är faktiskt jätterädd och detta skapar en oro i mig. Om jag bara tillät mig att känna efter skulle jag bli ett kolli och lipa hela dagen. Men det kan jag inte. Och det vill jag egentligen inte heller.

Det krävs mycket övertalning från min sida för att jag överhuvudtaget skall se någon mening med att röra mig. Jag säger till mig själv att jag skall älska mig själv såpass att jag tar hand om min kropp och min hälsa. Jag säger också att jag inte själv är ett misslyckande - även om jag misslyckats med något i mitt liv. Jag vill också lyckas med detta för att visa för mig själv att jag tycker om mig själv! Jag lockas också mer och mer av tanken att promenera utomhus - men med tanke på att asfalten gör benhinnorna ömma, vill jag ta mig till skogen...

Jag tittade förresten på ett riktigt gå ned i vikt-maraton på teve igår... Kanal 7 har ju några sådana program - och sen är det dags för Biggest Loser Sverige... Ralf är verkligen på G. Det är kul att se hans framfart. När jag sitter i soffan och ser på programmet, tänker jag att jag också vill ut och promenera flera timmar om dagen... Men jag lyckas inte riktigt ta mig dit... Kanske borde jag säga nej till vissa saker för att frigöra mig, för som det är nu, finns det både stress och en massa "måsten" i mitt liv jag måste jonglera med!
Faktum är att jag är jätteglad över att jag gått ned så mycket som jag gjort - utan att egentligen överanstränga mig... Några promenader i veckan och sluta äta godis och annat onyttigt... That's it! Givetvis borde jag göra mer. Jag skulle definitivt orka.

Jag är så himla trött på att vara ett sånt här överkänsligt miffo. Jag vill kunna känna mig självsäker och go' i tanken om mig själv, även om jag inte skulle få jobb på ovannämnda ställe. För visst fan borde jag få jobb någon annanstans. Men det är klart, att om jag inte får jobb på det stället - med den referensen - ja, då lönar det sig föga att ange den igen för liknande jobb. Då måste jag ta en ny riktning och jag vet inte hur det kommer att gå. Detta kommer att påverka min identitet - vilket givetvis är skrämmande.
Jag försöker dock att se positivt på att få nya erfarenheter i mitt liv...

Som det är nu, har jag provat att söka mig till t ex butiksjobb men de säger sig inte ha något för tillfället. Detta tar ned mig lite grand.

Jag är dock jätteglad över möjligheten att få jobba som elevassistent. Det är ju en vid behovs-anställning, så där har jag inga garantier heller... Mina arbetstillfällen "kräver" att någon är sjuk eller tar ledigt för någon annan orsak. Och det finns många vikarier som gärna vill jobba - så det gäller att vara vaksam på mobilens sms... För om jag dröjer för länge, så hinner någon annan före!

Därtill har jag börjat sova oroligt, med tanke på att jag skall vara redo om de ringer till  mig. Det kan bli aktuellt med "snabba inkallningar", vilket gör att jag har svårt att komma till ro och SOVA hela natten igenom...
De snabba inkallningarna innebär att jag måste göra mig redo inför ett visst klockslag varje dag, så att det bara är till att åka iväg till jobbet. Detta ställer också till det med promenaderna. Jag måste hitta ett sätt att hantera dem och få dem avklarade, för jag vill verkligen inte ge upp nu!


Jag säger också till mig att rädsla får mig att tänka irrationellt... Men inte hjälper det när jag inte vet...

Allt detta gör att jag tappar motivationen. Jag tror inte på mig själv längre. Jag har också tappat lusten att pyssla. Jag tvingar mig nu att göra något till mässan som är nästa helg. Det blir nog bra när det är klart, men just den där tvångs-känslan gör också att det tar emot.
Men utifrån tidigare erfarenheter, så vet jag att det är så det är ibland. Det är bara till att bita ihop och göra det bästa av situationen.


PROMENAD 1:

15 minuter på  hastigheter mellan 5,0-5,2 km/h tog mig 1,27 km framåt. Tanken är att jag skall ta en promenad till innan jobbet.

...

Jag tittade på Biggest loser och kom på att alla  mina hinder och rädslor kan liknas vid en hinderbana. Oavsett om man t ex får en fördel av att t ex vinna en tävling, så innebär det ändå ett ansvar att förvalta vinsten rätt, då det i programmet visade sig att den som vann en utmaning också fick den vägande rösten för att rösta ut någon.
Alla mina demoner är hinder på vägen. Om jag inte tappar fokus eller mitt sikte - så kommer jag att nå mitt mål. Det kanske tar lite längre tid att komma dit, men jag kommer att komma dit. Detta passar givetvis in på flera områden i mitt liv.
Det är viktigt att jag inte låter mina rädslor styra mig. Det är ju för sjutton gubbar JAG SOM ÄR KAPTENEN ÖVER DEN HÄR SKUTAN!!!
Det pratades också om strategier när det kommer till viktminskning, då de antog att en av deltagarna inte kunde bli utröstad - och kunde på så sätt "kosta på sig" att inte gå ned så mycket i vikt den där veckan...
Jillian var snabbt framme och påpekade att man inte skall ha fokus på "spelet" i tävlingen och på det man inte kan påverka, utan hellre lägga sin kraft och energi på det man kan påverka - sig själv, sin träning och det man äter!
Detta fick mig att tänka till...

När det kom en reklampaus, tog jag en promenad på promenadbandet. Första gången blev det knappt 3 minuter. Vid nästa paus blev det 4 minuter. Jag minns inte om det blev en tredje paus eller om jag körde på i 6 minuter därefter. Det är faktiskt ett riktigt bra sätt att motivera sig själv att köra hårdare under korta stunder. Jag körde på i strumplästen den sista sträckan, och det var när jag ökade farten till 5,7 som jag fick ont i smalbenen. 
Det där med smärta får mig att tänka på de gånger deltagarna i olika viktminskningsprogram klagat över smärta... De har då uppmanats att köra på ändå samt att hitta den där inre drivkraften. Jag undrar om det gäller även om man lider av smärtan efter träningen... Jag vill ju även fungera i min vardag...
Jag tog på kallgel på smalbenen, men jag vet inte om det hjälper.

Jag tror dock att jag inte behöver ge upp eller känna mig som en loser... Jag kan ju promenera längre - fast på lägre hastighet - precis som Ralf gjorde i svenska Biggest Loser... Och han gick ju ned i vikt ändå... :-). Det finns alltid en lösning, bara man är villig att leta efter den!


FRUKOST:
smörgåsar, kokt ägg + yoghurt

LUNCH:
stekt lax och grönsaker

MIDDAG:
tacokväll - tacochips, köttfärs, tomat, ost, gurka, majs, salsa...

Jag ringde till enhetschefen som intervjuade mig, men jag fick reda på att de för tillfället inte kan anställa timanställda. Det skall visst till någon pool inom kort och innan de kan anställa fler till poolen, måste de få reda på mer.
Så än så länge är jag utan jobb.

Jag hittade en länk till flera söka jobbsajter här.

LÖRDAG:

97,7 kg :-)! Minus några hundra gram i veckan, det är allt som händer nu... Men jag är glad ändå... :-).
Idag är det lördag och jag är ledig. Frågan är vad jag skall hitta på. Det är pysselloppis i stan... Kanske skall jag ta sambons periodkort och åka dit och sedan promenera på stadens gator och torg... Eller så stannar jag hemma och pysslar... Men det vore ju bra trevligt att kunna göra både och.  Jag klurar också på att ta en promenad i skogen...

På måndag är det dags för mitt andra besök hos dietisten. Jag har nog inte gått ned lika bra som förra gången, den 6 februari. På min våg vägde jag 102,8 kg före frukost och kläder (och 104,5 kg med frukost och kläder hos dietisten). Om jag antar att jag väger 97,7 kg här hemma även på måndag, så har jag i alla fall gått ned 5,1 kg :-) sedan senaste besöket :-). Det är gött mos det! Och det är bara till att öka intensiteten eller längden på träningen.

Jag vill verkligen göra allt jag kan för att ta hand om mitt unika jag - på alla plan. Min "chef" har börjat i hypnosterapi för att bli av med sitt sötsug, och där talade terapeuten om just det där med att man är en unik varelse. Det, tillsammans med Jillians tankar och energi, får mig att tänka på att det bara är jag som kan bestämma hur mitt liv ser ut och vad jag gör av det. Och nu när jag t ex har en ledig dag, vill jag verkligen göra det bästa av det.
Jag börjar känna mig hungrig, så jag antar att det är dags att ställa sig på promenadbandet innan dagen gått för långt.
Det är väl just det som är mitt problem. Jag tänker mer än jag gör...

...

Jag tog en tur till stan - till en scrapaffär som hade nygammal premiär. Jag träffade många bekanta och några tog jag med till pysselloppisen på Viktoriagatan. Därefter blev det både lunch och promenad :-).



PROMENAD 1:

En rask promenad från Haga Nygata till Linnégatan och sedan till Viktoriagatan. Det tog kanske en halvtimma...
Jag hade jätteont i smalbenen under hela promenaden... Men det var bara till att bita i det sura äpplet och härda ut...
I praktiken hade jag - rent fysiskt - orkat längre - men smärtan i smalbenen är hemsk!



FRUKOST:
Smörgåsar och blåbärssoppa

LUNCH:
Kyckling- och pastasallad

MIDDAG:

rester... antingen fisk och äggsås, tacos, eller kanske kyckling...

SÖNDAG:

97,9 kg.
Jag gjorde ju knäböjningar tidigare i veckan - kan det ha varit i torsdags, och sen har jag haft världens träningsvärk i låren... Både på fredagen och lördagen... och det verkar inte ge med sig till idag heller...
Det är uppenbart att jag tagit i för mycket!!!
Det är riktigt besvärligt när man skall sätta sig... 


PROMENAD 1:

En långpromenad i stan... Vi gick säkert i en timma! Det var givetvis i lagom tempo, men ändå!!!



FRUKOST:
Smörgås + blåbärssoppa

LUNCH:
indisk mat

MIDDAG:



Vad har du lärt dig om dig själv den här veckan?

Jag måste lära mig nya rutiner för att klara av att jobba med kort varsel. Jag vill hinna ta hand om mig själv med allt vad det innebär OCH jobba på väldigt flexibla tider!
Jag märker av att jag blir stressad när jag inte planerat för promenaderna i tider när allt inte är som det brukar.

Resultat:

måndag: 22 min - 5,5-6,1 km/h = 2,16 km

tisdag: utepromenad - minst 20 minuter
onsdag: utepromenad - minst 20 minuter
torsdag:
fredag: 15 minuter 5,0-5,2 = 1,27 km
lördag: promenad i haga och linnestan
söndag: promenad i stan mellan 11-12