Det gäller att börja göra små planer - delmål - med sin livstilsförändring. Jag vill förändra förutsättningarna för min hälsa för att:
- orka mer, t ex på mässan i USA, upp- och nedpackningarna på våra mässor o s v. Jag brukar ju vara helt slut i ryggen av att kånkande och bärande.
- Därtill vill jag minska risken för följdsjukdomar på grund av min övervikt.
- Jag vill också må bra - för min egen skull.
- På sikt vill jag gå ned i vikt.
- Jag vill komma ifrån paltkoma-syndromet efter kvällsmaten samt komma ifrån somnandet i soffan.
- Jag vill också ha ett aktivare liv, så att jag orkar och vill göra roliga saker utanför hemmet.
- Jag vill kunna ha på mig vanliga skor - utan att behöva tänka på inlägg eller mjuka hälar p g a hälsporrarna!
- Jag vill kunna känna mig fräsch med en käck handväska - istället för att alltid gå med ryggsäck. Det är ju synd och skam att inte kunna använda sig av alla de fräcka handväskorna som finns i garderoben.
- Jag vill också kunna köpa "helt vanliga kläder", istället för att hänvisas till tantavdelningen på xl-avdelningen någonstans i hörnet. Jag vill inte behöva nöja mig med fula "bekväma" kläder.
Jag kan tänka mig att det är rimligt att köra med halvtimmaspromenader varje dag - men med avsikt att öka på farten, motståndet och även tidsintervallen på något sätt. Man kan ju också tänka sig att jag vågar mig på något förinställt program på promenadbandet :-). Kanske skall jag köpa mig manchettvikter att sätta på armarna så att jag får mer ut av min träning. Men vid närmare eftertanke kommer jag att vänta lite, så att jag inte får förslitningsskador... Jag måste nog vänja kroppen vid att röra sig med sin egna vikt först :-).
...
MÅNDAG
Nu har jag tagit min första 30-minuterspromenad på mitt gåband! YES! Det känns gött! Adeles skiva 21 har gått varm under tiden jag promenerat!
Jag höll mig först på hastighet 3,5 km/h, men ökade sedan till 3,8 km/h. Jag arbetade också mer med armarna än vad jag vågat förut.
Bandet fortsätter att slira lite då och då.
Det är väl något jag måste vänja mig vid, antar jag :-).
...
Idag är den första dagen sedan jag började min nya resa, som jag känner mig sugen på något. Jag tänker på Sannas Ehdins rustika plättar. Det är väl klart att man blir sugen på något som liknar pannkakor - något som innehåller både mjölk, mjöl och något sött (sylten) (det hela kan ju bero på att jag tittat på temakalenderns dagar för att hitta på fräcka stämplar... och där står ju både semledagen, pepparkakans dag m m...). Det är ju så typiskt! Men jag stod emot frestelsen. Jag tog en halstablett för att döva det värsta suget.
Sen gick jag och handlade mat, och jag föll inte i fällan att köpa något onyttigt, tvärtom. Bara nyttigheter som råris, korngryn, kryddor, dinkel- och surdegsbröd, keso m m.
Bra jobbat, Sari!!!
...
Jag tänker också på morgondagen, och "middagen" hos på Piccolo Pub. Det blir till att välja något vettigt. Jag vill undvika friterad mat och istället välja t ex wokade grönsaker och kyckling. Vatten att dricka.
Dagens promenad.
Jag startade bandet, men efter några minuter fick jag kramp i höger vad. Jag stannade bandet och sträckte ut den, och fortsatte sedan igen, på lägre hastighet. Sen fick jag stanna den igen, då det blev det för varmt om fötterna. Jag sparkade av mig foppatofflorna och fortsatte. Någon gång innan dess, kände jag av hälsporren också, men den gav vika av sig själv. Resterande 15 minuter gick jag i strumplästen.
INXS bästa låtar spelades i den lilla bandspelaren :-).
Totalsumman blev 30 minuter - och det var också ambitionen!
Yes!
...
Nu när jag läser gårdagens inlägg, inser jag varför jag fick kramp. Jag hade ju vridit hastigheten till 4,8 km/h - kontra gårdagens 3,8 km/h.
Hoppsan! Inte värt att ta ut sig för fort... Inte undra på att det blir både kramp och svårt att andas...
Hallåååå! Hur står det till?
Jag måste ge mig själv och kroppen tid att komma ikapp, så att jag inte drar på mig skador och inte kan röra mig alls... Hellre sakta men säkert än att bara få titta på promenadbandet, så att säga...
Då skall jag ta och skriva in att det är 3,8 km/h den här veckan som gäller.
...
Det blev en sen frukost idag. Inte förrän 10:20 var jag klar för att äta. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske skulle räcka att äta en rejäl frukost nu, lite mellanmål senare och en tidig middag vid 16-tiden... Hmmm, vi får väl se hur det går, för jag tycker mig känna mig hungrig redan nu...
Jag funderar på att rota fram mina träningsgummiband och -böcker för att få lite inspiration till vad jag kan göra utöver att promenera på bandet varje dag :-). Det kan ju bli en utveckling av träningen i nästa vecka, menar jag :).
Jag klurar också på om jag skall behålla EasyTone-skorna från Reebok (tone and strengthen key leg muscels while you walk) jag köpte i fredags, eller om jag skall byta ut dem mot en större storlek... Bilden nedan ger en vink om hur de ser ut - utan de turkosblå detaljerna...
De klämmer lite här och där - vilket gör att jag tror att jag inte kommer att använda dem. Och skor som man inte använder har man ju ingen nytta av. Men det är klart. Trånga skor får en ju att bara tänka på just trånga skor, vilket medför att man inte är sugen på något gott... ha ha... Det är någon som sagt något liknande förut.
Det gäller bara att hitta kvittot för att kunna göra bytet...
...
Det blev kyckling och grönsaker till middag, precis som jag bestämt :-). Duktig kicka! Lite vitt ris också, för den delen.
Sen föll jag för grupptrycket och tog en efterrätt - bestående av friterad banan och glass. Jag ville dela en med någon, men alla ville ha var sin. Jag bestämde mig för att bara äta upp halva - då det fanns två bananer och två glasskulor. Det tyckte jag var bra gjort.
Jag drack kranvatten till maten. YES! Ingen läsk här inte... Det skall bli spännande att se hur kroppen mår efter en månads frånvaro av socker-dricka... :-).
Men jag börjar ångra att jag ens åt hälften nu, då magen börjar köra.
Efter en studns grunnande inser jag att det inte är värt att ta sig en efterrätt med frityr och glass i alla fall... Mina värsta fiender, kan jag tänka...
Det bästa med det hela kanske ändå var att jag fick svart på vitt att det inte är särskilt bra att äta mat med just vitt mjöl som bas - eller mjölkprodukter som glass. Det blir bara kaos. Och tänk så fort magen anpassat sig till annat .-). Det känns ju GREAT det!
Sista arbetsdagen före jul. Efter jobbet blir det till att göra kålrotslåda till julen. Åååh, skinka och kålrotslåda. Det är smaskens det!
Jag bestämmer mig för att skjuta upp julhetsen ännu en dag... Stanna hemma en extra dag och komma ikapp med alla s k måsten, städning, extrahandling m m. Men på fredag gäller det...
Frukost - dinkel- och surdegsbröd, kokt ägg, makrill i tomatsås och ägg. Mums! Och matigt! (Jag höll mig mätt länge... :-).)
Jag bytte förresten ut skorna mot en halv storlek större.
Jag pratade med sportaffären om det slirande bandet. Sedan fick jag ett samtal från dem, och de menade på att jag antingen kunde försöka strama åt bandet genom att dra med insexnyckeln eller att jag ökade på farten, för troligtvis går jag fortare än den angivna hastigheten.
Jag blev trött när jag kom hem. Jag hade nästan lust att gå och lägga mig kl halv åtta, men eftersom kålrötterna kokade (jösses sicken tid det tar för dem att bli mjuka) och jag sedan skulle fixa i ordning kålrotslådan, var jag ju bara tvungen att göra något. Jag satte mig vid datorn, och då fick jag använda hjärnan en stund. Det brukar vara ett bra knep - för då somnar jag inte i alla fall :-).
Sen ser jag att klockan inte är mer än 9. Den instinktiva tanken var att då hinner jag ju...
Jag bestämmer mig för att prioritera städning framför promenad på morgonen. Det hade blivit så tokigt att vänta med att äta till lunch (om jag nu tänker på promenad före frukost-metoden - och skulle ha ersatt frukosten med lunch), och då skulle allt hamnat så nära inpå varandra. Näe. Det får bli till att ta en promenad ikväll istället. Det går väl bra det med :-). Eller så får jag väl kompensera promenaden mot en stadspromenad. Huvudsaken är väl att man rör på sig :-).
Återigen ser jag en hjärnkrock. Jag utsätts för situationer jag inte har löst i förväg...
Jag får en slags flashback just nu. Varje gång jag känner mig stressad - d v s tidsberövad - känner jag att det enklaste att välja bort är just motionen. Jag vet inte hur jag skall göra i framtiden, för jag har verkligen svårt att anpassa mitt väntande till hur sent som helst på morgonen. Jag menar, om jag vaknar kl 06:00, och skall vänta tills att sambon behagar gå upp klockan 09:00, så blir jag ju utan frukost väldigt länge... Det tror jag heller inte är så bra för kroppen! Näe. Fan vet vad jag skall ta mig till. Jag får nog tänka till här lite.
Som resultat är jag irriterad. Och stressad. Och har dåligt samvete för att jag inte promenerat.
Någonstans läste jag att man inte skall bära på en massa negativa tankar, vare sig om sig själv eller andra, då de skadar ens person. Det är det jag försöker kämpa med - genom att påminna mig om att inte ge mig dåligt samvete.
Väl hemma på eftermiddagen kände jag för att promenera lite. Jag bad sambon skruva åt bandet lite så att det inte skulle slira lika mycket. Jag provade att gå i mina nya skor, men jösses så varmt det blev i dem. Jag promenerade i 10 minuter på 3,8 km/h i hastighet.
Sen åt jag en apelsin till mellanmål och satt en stund vid datorn och kollade på julavsnittet av Äntligen hemma.
Sen var det dags att laga mat - potatisgratäng till julen. Och till middagen. Mycket gratäng blir det.
När de var placerade i ugnen uppenbarade sig en perfekt lucka för en promenad. Först tänkte jag gå i 20 minuter för att komplettera halvtimman, men jag körde en halvtimma rätt av. I strumporna. De första tio minuterna gick jag på 3,8 km/h och sen höjde jag det ett snäpp till 3,9 km/h. Det gick fint det. Easy does it!
80-talsmusiken brötade på för fullt i en liten bandspelare. Istället för att joxa med cd-skivor flyttade jag över en mängd mp3-låtar till ett usb-minne. Sen är det ju bara att tuta och köra :-).
Jag är mycket nöjd med dagens prestation!
Men, så får jag till svar att man inte säger Kein Problem heller. Nu minns jag inte vad man skulle säga istället, men allt detta kändes väldigt verkligt i drömmen :-). Ha ha... Tänk så det kan gå... Kanske ligger jag och bearbetar erfarenheterna från årets mässa i Frankfurt...
Nåja...
Jag började att promenera strax före kl 8 och gick i en halvtimma på 3,9 km/h i hastighet.
80-talsmusiken ljöd i högtalarna... Jag lade ju även dit 90- och 2000-talsmusik, men än så länge har jag inte hört något... Nåja... Det finns ju 171 låtar att plöja sig igenom...
När jag gick på bandet, tänkte jag på julfirandet... Kanske blir det ingen promenad på självaste julafton... Men på juldagen bör det kunna ske :-). En dags vila är väl helt ok...
Julmat och lite lite godis.
Julmat och lite godis. Jag ångrar att jag åt vissa av sakerna.
SÖNDAG
Juldagen.
Hemma igen. Helt slut efter körningen och dålig sömn... Well... Jag sover aldrig lika bra borta som jag gör hemma....
Idag är den första dagen sedan jag började min nya resa, som jag känner mig sugen på något. Jag tänker på Sannas Ehdins rustika plättar. Det är väl klart att man blir sugen på något som liknar pannkakor - något som innehåller både mjölk, mjöl och något sött (sylten) (det hela kan ju bero på att jag tittat på temakalenderns dagar för att hitta på fräcka stämplar... och där står ju både semledagen, pepparkakans dag m m...). Det är ju så typiskt! Men jag stod emot frestelsen. Jag tog en halstablett för att döva det värsta suget.
Sen gick jag och handlade mat, och jag föll inte i fällan att köpa något onyttigt, tvärtom. Bara nyttigheter som råris, korngryn, kryddor, dinkel- och surdegsbröd, keso m m.
Bra jobbat, Sari!!!
...
Jag tänker också på morgondagen, och "middagen" hos på Piccolo Pub. Det blir till att välja något vettigt. Jag vill undvika friterad mat och istället välja t ex wokade grönsaker och kyckling. Vatten att dricka.
TISDAG
Det var en seg morgon. Jag vaknade först vid femtiden, men kände snabbt att det var alldeles för tidigt att gå upp. Jag lade mig för att sova igen, men hölls vaken av sopbilen som kom och tömde sina kanaler. Jag minns dock att jag motiverade mig själv till att tänka att jag skall gå idag - inte smita undan inte...Dagens promenad.
Jag startade bandet, men efter några minuter fick jag kramp i höger vad. Jag stannade bandet och sträckte ut den, och fortsatte sedan igen, på lägre hastighet. Sen fick jag stanna den igen, då det blev det för varmt om fötterna. Jag sparkade av mig foppatofflorna och fortsatte. Någon gång innan dess, kände jag av hälsporren också, men den gav vika av sig själv. Resterande 15 minuter gick jag i strumplästen.
INXS bästa låtar spelades i den lilla bandspelaren :-).
Totalsumman blev 30 minuter - och det var också ambitionen!
Yes!
...
Nu när jag läser gårdagens inlägg, inser jag varför jag fick kramp. Jag hade ju vridit hastigheten till 4,8 km/h - kontra gårdagens 3,8 km/h.
Hoppsan! Inte värt att ta ut sig för fort... Inte undra på att det blir både kramp och svårt att andas...
Hallåååå! Hur står det till?
Jag måste ge mig själv och kroppen tid att komma ikapp, så att jag inte drar på mig skador och inte kan röra mig alls... Hellre sakta men säkert än att bara få titta på promenadbandet, så att säga...
Då skall jag ta och skriva in att det är 3,8 km/h den här veckan som gäller.
...
Det blev en sen frukost idag. Inte förrän 10:20 var jag klar för att äta. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske skulle räcka att äta en rejäl frukost nu, lite mellanmål senare och en tidig middag vid 16-tiden... Hmmm, vi får väl se hur det går, för jag tycker mig känna mig hungrig redan nu...
Jag funderar på att rota fram mina träningsgummiband och -böcker för att få lite inspiration till vad jag kan göra utöver att promenera på bandet varje dag :-). Det kan ju bli en utveckling av träningen i nästa vecka, menar jag :).
Jag klurar också på om jag skall behålla EasyTone-skorna från Reebok (tone and strengthen key leg muscels while you walk) jag köpte i fredags, eller om jag skall byta ut dem mot en större storlek... Bilden nedan ger en vink om hur de ser ut - utan de turkosblå detaljerna...
De klämmer lite här och där - vilket gör att jag tror att jag inte kommer att använda dem. Och skor som man inte använder har man ju ingen nytta av. Men det är klart. Trånga skor får en ju att bara tänka på just trånga skor, vilket medför att man inte är sugen på något gott... ha ha... Det är någon som sagt något liknande förut.
Det gäller bara att hitta kvittot för att kunna göra bytet...
...
Det blev kyckling och grönsaker till middag, precis som jag bestämt :-). Duktig kicka! Lite vitt ris också, för den delen.
Sen föll jag för grupptrycket och tog en efterrätt - bestående av friterad banan och glass. Jag ville dela en med någon, men alla ville ha var sin. Jag bestämde mig för att bara äta upp halva - då det fanns två bananer och två glasskulor. Det tyckte jag var bra gjort.
Jag drack kranvatten till maten. YES! Ingen läsk här inte... Det skall bli spännande att se hur kroppen mår efter en månads frånvaro av socker-dricka... :-).
Men jag börjar ångra att jag ens åt hälften nu, då magen börjar köra.
Om det är något jag har märkt under de här dagarna jag uteslutit socker ur kosten, är att avföringen blivit annorlunda. Den har blivit lösare på något sätt.
Nu kör det som bara den i magen, och jag vet inte riktigt vad jag skall ta mig till. Efter en studns grunnande inser jag att det inte är värt att ta sig en efterrätt med frityr och glass i alla fall... Mina värsta fiender, kan jag tänka...
Det bästa med det hela kanske ändå var att jag fick svart på vitt att det inte är särskilt bra att äta mat med just vitt mjöl som bas - eller mjölkprodukter som glass. Det blir bara kaos. Och tänk så fort magen anpassat sig till annat .-). Det känns ju GREAT det!
ONSDAG
En trettiominuterspromenad på hastighet 3,8 km/h. Inga problem med benen, men slirandet på bandet. Det var ju något enormt!Sista arbetsdagen före jul. Efter jobbet blir det till att göra kålrotslåda till julen. Åååh, skinka och kålrotslåda. Det är smaskens det!
Jag bestämmer mig för att skjuta upp julhetsen ännu en dag... Stanna hemma en extra dag och komma ikapp med alla s k måsten, städning, extrahandling m m. Men på fredag gäller det...
Frukost - dinkel- och surdegsbröd, kokt ägg, makrill i tomatsås och ägg. Mums! Och matigt! (Jag höll mig mätt länge... :-).)
Jag bytte förresten ut skorna mot en halv storlek större.
Jag pratade med sportaffären om det slirande bandet. Sedan fick jag ett samtal från dem, och de menade på att jag antingen kunde försöka strama åt bandet genom att dra med insexnyckeln eller att jag ökade på farten, för troligtvis går jag fortare än den angivna hastigheten.
Jag blev trött när jag kom hem. Jag hade nästan lust att gå och lägga mig kl halv åtta, men eftersom kålrötterna kokade (jösses sicken tid det tar för dem att bli mjuka) och jag sedan skulle fixa i ordning kålrotslådan, var jag ju bara tvungen att göra något. Jag satte mig vid datorn, och då fick jag använda hjärnan en stund. Det brukar vara ett bra knep - för då somnar jag inte i alla fall :-).
TORSDAG
Jag vaknade tidigt. Satte mig vid datorn. Sambon låg och sov och jag hade inte hjärta att sätta igång promenadbandet så tidigt. Jag gick och lade mig igen efter ett tag. Jag vaknar till och "ser" att klockan är 10. Herre Jävlar! Hur kunde tiden gå så fort? Jag stressar på, då jag skall på lunchdate med en pysselkompis.Sen ser jag att klockan inte är mer än 9. Den instinktiva tanken var att då hinner jag ju...
Jag bestämmer mig för att prioritera städning framför promenad på morgonen. Det hade blivit så tokigt att vänta med att äta till lunch (om jag nu tänker på promenad före frukost-metoden - och skulle ha ersatt frukosten med lunch), och då skulle allt hamnat så nära inpå varandra. Näe. Det får bli till att ta en promenad ikväll istället. Det går väl bra det med :-). Eller så får jag väl kompensera promenaden mot en stadspromenad. Huvudsaken är väl att man rör på sig :-).
Återigen ser jag en hjärnkrock. Jag utsätts för situationer jag inte har löst i förväg...
Jag får en slags flashback just nu. Varje gång jag känner mig stressad - d v s tidsberövad - känner jag att det enklaste att välja bort är just motionen. Jag vet inte hur jag skall göra i framtiden, för jag har verkligen svårt att anpassa mitt väntande till hur sent som helst på morgonen. Jag menar, om jag vaknar kl 06:00, och skall vänta tills att sambon behagar gå upp klockan 09:00, så blir jag ju utan frukost väldigt länge... Det tror jag heller inte är så bra för kroppen! Näe. Fan vet vad jag skall ta mig till. Jag får nog tänka till här lite.
Som resultat är jag irriterad. Och stressad. Och har dåligt samvete för att jag inte promenerat.
Någonstans läste jag att man inte skall bära på en massa negativa tankar, vare sig om sig själv eller andra, då de skadar ens person. Det är det jag försöker kämpa med - genom att påminna mig om att inte ge mig dåligt samvete.
Väl hemma på eftermiddagen kände jag för att promenera lite. Jag bad sambon skruva åt bandet lite så att det inte skulle slira lika mycket. Jag provade att gå i mina nya skor, men jösses så varmt det blev i dem. Jag promenerade i 10 minuter på 3,8 km/h i hastighet.
Sen åt jag en apelsin till mellanmål och satt en stund vid datorn och kollade på julavsnittet av Äntligen hemma.
Sen var det dags att laga mat - potatisgratäng till julen. Och till middagen. Mycket gratäng blir det.
När de var placerade i ugnen uppenbarade sig en perfekt lucka för en promenad. Först tänkte jag gå i 20 minuter för att komplettera halvtimman, men jag körde en halvtimma rätt av. I strumporna. De första tio minuterna gick jag på 3,8 km/h och sen höjde jag det ett snäpp till 3,9 km/h. Det gick fint det. Easy does it!
80-talsmusiken brötade på för fullt i en liten bandspelare. Istället för att joxa med cd-skivor flyttade jag över en mängd mp3-låtar till ett usb-minne. Sen är det ju bara att tuta och köra :-).
Jag är mycket nöjd med dagens prestation!
FREDAG
Jag vaknade upp vid sjutiden. Näe... Nu ljuger jag... Jag vaknade först vid 4-tiden... Sen hade jag drömmar om att jag pratade tyska... Jag gick igång på att någon sade "Keine probleme" (inga problem) ... Jag fick för mig - i drömmen alltså - att problem har das framför sig - d v s das Problem. Helt plötsligt finns där tyskar och jag försöker fråga dem - på tyska - om ordet problem har "das" framför sig... Jag som är språknörd tycker att det är oerhört viktigt att man talar rätt... även i sömnen :-). Jag får ett jakande svar från tyskarna... Jag vet med mig att jag inte talar bra tyska... inte det minsta... Och sen när jag vaknade, tänkte jag fortfarande på tyska fraser... Jag har ännu inte kollat detta på internet...Men, så får jag till svar att man inte säger Kein Problem heller. Nu minns jag inte vad man skulle säga istället, men allt detta kändes väldigt verkligt i drömmen :-). Ha ha... Tänk så det kan gå... Kanske ligger jag och bearbetar erfarenheterna från årets mässa i Frankfurt...
Nåja...
Jag började att promenera strax före kl 8 och gick i en halvtimma på 3,9 km/h i hastighet.
80-talsmusiken ljöd i högtalarna... Jag lade ju även dit 90- och 2000-talsmusik, men än så länge har jag inte hört något... Nåja... Det finns ju 171 låtar att plöja sig igenom...
När jag gick på bandet, tänkte jag på julfirandet... Kanske blir det ingen promenad på självaste julafton... Men på juldagen bör det kunna ske :-). En dags vila är väl helt ok...
Julmat och lite lite godis.
LÖRDAG
Julafton. Vik hädan allt godis och alla frestelser! Jag planerar för att äta frukt med keso istället för mängder med godis och andra sötsaker... Mitt problem är ju som sagt att om jag öppnar upp dörrarna för en bit, så kan det bli supersvårt att säga nej till fler... Då är det ju bättre att hålla suget borta - och förtära något som är lite nyttigare i alla fall .-). Det som jag är mest rädd för, är väl att om jag ser andra äta "det förbjudna", så känns det som att det är socialt accepterat att göra det - och att man nästan är som en outsider om man tackar nej... Det är väl dags att öva sig att vara stark i sin tro, antar jag :-). Jag vet ju med mig kroppen inte mår bra av att inta sådant... Det har jag ju sett prov på i alla dessa år..Julmat och lite godis. Jag ångrar att jag åt vissa av sakerna.
SÖNDAG
Juldagen.
Jag glufsade i mig chokladmoussetårta till efterrätt.
Ingen promenad.
...
Vad har du lärt dig den här veckan?
Håll dig till ett delmål i taget och ta det lugnt.
Det är inte värt att äta friterat eller glass. Din kropp mår inte bra av det. Och kroppens hälsa är oavhängig för din hälsa.
Det är viktigt att ha en plan för hur man kan lösa kritiska situationer (d v s där man är bjuden på mat) - och det är inte med hjälp av s k gå ned i vikt-bars (som ju är mjölk-baserade) som kan få din kropp att reagera på ett negativt sätt ...
Det är inte värt att äta friterat eller glass. Din kropp mår inte bra av det. Och kroppens hälsa är oavhängig för din hälsa.
Det är viktigt att ha en plan för hur man kan lösa kritiska situationer (d v s där man är bjuden på mat) - och det är inte med hjälp av s k gå ned i vikt-bars (som ju är mjölk-baserade) som kan få din kropp att reagera på ett negativt sätt ...
Delmål 1 - gäller t o m 27 januari:
Gå, för att orka med CHA-mässan i januari-februari, samt sänka blodtrycksvärdet inför läkarbesöket!
Träningsresultat:
måndag: 30 minuter (hastighet 3,8 km/h) före frukost - inget onyttigt
tisdag: 30 minuter (hastighet 3,8 km/h) före frukost - bra mat - halv efterrätt
onsdag: 30 minuter (hastighet 3,8 km/h) före frukost - halv-OK mat...
torsdag: 10 + 30 minuter på eftermiddagen/kvällen - halv-OK mat
fredag: 30 minuter (hastighet 3,9 km/h) före frukost
lördag: inget blev gjort - julmat och lite godis
söndag: inget blev gjort - julmat och lite godis
onsdag: 30 minuter (hastighet 3,8 km/h) före frukost - halv-OK mat...
torsdag: 10 + 30 minuter på eftermiddagen/kvällen - halv-OK mat
fredag: 30 minuter (hastighet 3,9 km/h) före frukost
lördag: inget blev gjort - julmat och lite godis
söndag: inget blev gjort - julmat och lite godis
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul att du vill säga något :-).